Kan det vara dags för ett asgarv?
Kan det vara dags för ett asgarv?
Det tycker jag. Dagen blir alltid lyckligare när vi får skratta, eller hur?
Själv älskar jag att skratta.
Men det där med att skriva humor är inte lätt. Speciellt som vi har så olika saker att skratta åt. Jag tror du håller med mig.
Nåväl, här kommer en historia som jag åtminstone har skrattat rejält åt.
Mannen som slog vad med skattmasen
Gustav var en man som levde tjusigt med flott hus, bil, båt etc men utan att betala en krona i skatt. Grannarna viskade och undrade. En dag kom ett brev från en skattmas från myndigheterna. Han tänkte göra hembesök.
När masen anlände frågade han vad Gustav levde av. Gustav svarade:
― Jag lever av att slå vad.
― Nähä, det är inte möjligt.
― Ska vi slå vad?
Tvekande blängde masen på Gustav under sänkta ögonbryn.
― Ska vi slå vad om hundra spänn att jag kan bita mig i höger öga, frågade Gustav.
― Kör till, svarade masen och tänkte att det borde vara lättförtjänta pengar.
Gustav tog ut porslinsögat och bet i det.
― Ok, suckade masen och tog upp plånboken. Men vad lever du egentligen av?
― Av att slå vad. Ska vi slå vad igen? Den här kommer om femhundra att jag kan bita mig även i vänster öga.
Masen glodde på Gustav. Det syntes i ansiktet på masen att han trodde att Gustav var en idiot.
― Ok, svarade han skrattande.
Gustav tog ut löständerna och bet sig i vänster öga. Masen betalade.
― Nej, nu får det vara nog, väste masen. Tala om vad du tjänar dina pengar på.
― Det har jag svarat dig – av att slå vad. Ska vi slå vad om femtusen spänn att jag har tre pungkulor?
― Det är omöjligt. Ingen människa har tre pungkulor.
― Ska vi slå vad?
Masen gnuggade sig i pannan. Lättförtjänta pengar, tänkte han. Nu kunde han inte förlora.
― Ok, kör till!
Gustav knäppte upp byxorna och masen stack ner näven i brallorna. Han kände och klämde om och om igen. Men hur han än trevade hittade han bara två pungkulor på Gustav. Han drog upp handen och knep ihop ena ögat.
― Ok, sa Gustav, du ska få dina femtusen. Jag förlorade. Men innan jag betalar dig, tycker jag att du ska kika ut genom fönstret.
Masen gick bort till rutan och glodde ut på gatan. Där hade samlats mycket folk som trängdes och kikade in genom fönstret. Skattmasen ryggade tillbaka och tittade frågande på Gustav.
― Ja, det är grannarna, sa Gustav och blinkade. Jag slog vad med dem om att tiotusen att det skulle komma någon från skattemyndigheten som skulle klämma mig i brallorna.
***
Visst är det en genialisk humoristisk historia?
Åtminstone tycker jag det. Utgången är inte självklar. Och vem av oss småler inte när någon myndighetsperson drabbas.
Med den önskar jag dig en riktigt rolig vecka!
Själv njuter jag på ett par dagars härlig semester.
Monica