Veckans fräckis – Den gamla damen

En liten klen gumma steg in på banken. Med sig hade hon en blå IKEA-kasse, full med pengar.

― Var snäll och kalla på bankdirektören, sa hon till kassörskan. Jag har mycket pengar som jag vill sätta in och jag vill personligen diskutera detta med direktörn.

Bankdirektören kom ut och visade tanten in till sitt kontor.

― Hur mycket pengar vill frun sätta in?

― 2.568.222 kronor, svarade tanten.

Bankdirektören höjde på ögonbrynen.

― Ursäkta, men jag måste fråga var ni har fått tag på så mycket pengar, frun.

― Jag slår vad, svarade gumman.

― Jaså, svarade direktörn och rynkade ögonbrynen. Om vad?

― Exempelvis kan jag slå vad med direktören om att ni inte har fyrkantiga testiklar.

― Ha, ha, ha, skrattade direktören. Det vadet antag jag gärna. Det kan frun aldrig vinna.

― Bra, svarade gumman. Är vi överens? Kan jag ta med mig min advokat för att säkerställa vadet?

― Absolut, svarade direktören. Jag sätter gärna 250.000 kronor på att jag INTE ha fyrkantiga testiklar.

― Passar det på måndag kl 10.00?

Samma kväll kontrollera direktören noga sina testiklar. De såg ut och kändes som vanligt. Han log förnöjt. Lättvindiga pengar på väg in.

På måndagen, enligt överenskommelse, anlände gumman med sin advokat till banken. Hon presenterade advokaten och upprepade vad-överenskommelsen.

Direktören bekräftade.

― Vill herr direktören vara så snäll och dra ner byxorna så att jag och min advokat kan verifiera, frågade gumman.

Bankdirektören blottade sig.

Tanten granskade noga hans testiklar och frågade:

― Är det okej att jag känner på dem?

― Hm, mumlade direktören. Det är ju i och för sig mycket pengar, så frun får väl lov att känna då.

Samtidigt märker direktören hur advokaten slår huvudet om och om igen mot väggen.

― Vad tusan händer med fruns advokat?

― Åh inget särskilt, svarade gumman, bortsett från att jag slog vad med honom om 1 miljon kronor att jag idag skulle ha direktörens testiklar i min hand.

Trevlig dag!

Monica

Veckans historia – Korttidsminnet

Hur har du det med minnet? Korttidsminnet kan verkligen ta kål på oss lite äldre.

En kompis till mig blev nyligen diagnostiserad med ÅNK (åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet). Så här visade sig symptomen, sa hon, och förklarade en vanlig vardag.

Hon bestämde sig för att tvätta bilen. När hon är på väg ut till parkeringen, ser hon posten i hallen.

― Bäst att jag kollar den innan jag tvättar bilen, säger hon till sig själv.

Hon lägger bilnycklarna på byrån, kastar reklamen i soptunnan och konstaterar att hon behöver gå till miljöhuset för att tömma soporna.

Därför lägger hon räkningarna och övrig post som hon ska besvara via en svarsblankett på köksbordet. Hon måste tömma soporna först.

― Fast jag kan lägga svarsblanketten på brevlådan i närheten av miljöhuset och pappershanteringen, tänker hon. Men då behöver jag en penna för att signera.

Hennes pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet. Hon går dit och får se en öppnad flaska juice. När hon letar efter pennorna, måste hon flytta juice-flaskan så att hon inte spiller. Juicen verkar varm.

― Den måste jag sätta in i kylen med detsamma, tänker hon och går ut i köket.

Där får hon syn på blomstervasen på köksbordet.

― Oj oj oj, blommorna behöver vatten.

Hon ställer ifrån sig juice-flaskan på bordet. Samtidigt ser hon sina glasögon som hon letat efter hela förmiddagen.

― Bäst jag lägger dem på skrivbordet, tänker hon. Men först ska jag vattna blommorna.

Hon lägger glasögonen på köksbordet, fyller vattenkannan med vatten från kranen. Samtidigt får hon syn på fjärrkontrollen till teven. Någon har lagt kontrollen på bordet.

― Ikväll när vi ska se teve, kommer vi att få leta efter fjärrkontrollen, tänker hon. Ingen vet att den ligger på köksbordet. Jag måste lägga den på soffbordet men först ska jag vattna blommorna.

Hon påbörjar vattningen men spiller ut en pöl på golvet. Då lägger hon tillbaka kontrollen på bordet och går ut i hallen, till städskåpet, för att leta reda på en trasa.

Sen blir hon stående.

― Vad var det jag hade tänkt göra?

Hon går till hallen för att komma på vad hon ska göra.

***

När dagen är slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten ofylld och inte postad, den varma juice-flaskan står på köksbänken, blommorna har vissnat, hon kan inte hitta någon penna eller fjärrkontrollen till teven, inga glasögon och definitivt inga bilnycklar.

Hon försöker verkligen komma på varför det inte blivit något gjort under dagen.

― Förbluffande, säger hon högt för sig själv, för jag vet att jag varit upptagen hela dagen. Jag är helt slut – totalt färdig. Detta måste vara ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp hos en läkare. Men först ska jag kolla mina mail.

Trevlig dag och måtte du får mer gjort!

Monica