Smörblommor och sot av Karin Alfredsson – recension
Format: Inbunden
Antal sidor: 255 (men i nätbokhandeln står det 300 sidor)
Utgivningsdatum: 2026-07-22
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789178094554
Recensionsex: Ja! Tack Brombergs förlag för att jag fick läsa och recensera.
Typ av bok: Historisk roman
Hur fångade inledningen mig: Fångades ganska omgående eftersom den påminner om Per Anders Fogelströms underbara skildringar.
Så här börjar den:
”Ragnhild Stridh riktar en spark mot skåpdörren innan hon öppnar för att ta fram åtta potatisar. Snabbt räknar hon de som finns kvar – fjorton, men fyra är större än hennes tumme.
Sparken mot skåpdörren är mest en gammal vana. I Det usla skjul hon bodde under sina första år vid Rörstrands porslinsfabrik kunde köksskåpet härbärgera både kackerlackor, möss och stora råttor, men i det nya stenhuset kommer de pälsklädda odjuren inte in. De får nöja sig med de skrovmål som dukas upp i tunnor och avträden på gården. Kackerlackorna får hon bekämpa på andra sätt.”
VILKEN är själva handlingen: En välskriven story som utspelar sig för några generationer sedan. Miljöer som griper tag i mig – och (tro det eller ej) men jag faktiskt vuxit upp i ett hus där det initialt endast fanns kallvatten men en toalett inomhus. Hade dock släkt som bodde med utedass. Sittbrädan var fylld av is på vintern och jag vägrade sätta mig där.
Intrigerna: Intrigerna styr handlingen framåt.
Miljöbeskrivningarna: Tydliga miljöbeskrivningar.
Dialogerna: Tydliga och till min glädje skrivna med talstreck.
Baksidestexten – tagen från nätet
Den unga änkan Ragnhild Stridh är porslinsmålare på Rörstrands. Hennes liv rör sig mellan fabriken och hemmet på Birkagatan. Sedan hennes hopplöse bror gett sig iväg till Amerika har ansvaret för hans tre barn – Helga, Matilda och Knut – hamnat på Ragnhild. Hur ska hon orka? Och hur ska hon ha råd, när hennes enda potatiskarott allt för ofta måste lämnas in på pantbanken dagarna före lön?
Året är 1910 och Vasastans arbetare söker ett drägligt liv, ett med plats för drömmarna. Det är en explosiv tid där politiska kämpar låses in på Långholmen medan människor – som alltid – älskar och hatar.”
Mest positivt
Karin Alfredssons romaner är alltid intressanta. Hon skriver levande och får karaktärerna att fångas av läsaren. Spännande att författaren även använder kända historier som exempelvis Amaltheamännens sprängning (se nedan under sidan 200).
Minst positivt
Hade uppskattat ett tydligare slut men förstår att det är en serie …
Lite många upprepningar emellanåt, se exemplet nedan från sidan 100, där tre meningar börjar med ordet ”De”.
Några valda texter ur boken
Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt.
Sidan 100
”Men så fick Ragnhild syn på de andra kyrkobesökarna, på bänkarna längst bak. De såg ut som hon. Lika trådslitna, bleksiktiga och frusna. De var fler kvinnor än män. De flesta hade hon inte sett förr, men Haraldsson från brännugnsavdelningen på fabriken kände hon igen, och portvakterskan Ström i trean. Nacken med den kastanjebruna håruppsättningen tillhörde bestämt fröken Silfverhielm på fabrikskontoret.”
Sidan 200
”De politiska fångarna ser Sven på med blidare ögon. De har bara uttryckt en åsikt. En åsikt som han dessutom delar. Arbetarnas åsikt. Men Amaltheamännen har han svårt för. Det är de tre ungsocialister som för några år sedan sprängde en båt fylld med engelska strejkbrytare i Malmö hamn. En av engelsmännen dog och många skadades.”
Sidan 227
”Matilda håller utkik i det smala fönster som släpper in lite ljus i hennes sovalkov. När hon får syn på Knut, Hjalmar och Sofia nere på gården springer hon till köksdörren och lyssnar ner i trapphuset. Det är tyst som i graven. Tillbaka till fönstret där hon vinkar ett ”det är fritt fram”. De smyger tysta i trappan och slinker in genom köksdörren.
Matilda vill inte att några grannar ska märka att hon släpper in främmande i den herrskapstomma lägenheten. Om någon skulle fråga kan hon förklara, att de kom för att lämna ett viktigt besked till henne, kanske att någon var sjuk, men det bästa är om ingen märker något.”
Summering
Jag ger romanen 4 av 5 pennor eftersom jag fångades av de historiska ögonblicken och att romanen var välskriven.
Vid pennan
Monica