Skrivtips: Mer om författarrösten
En snabb repetition:
Röst hänvisar till förhållandet mellan ämnet och verbets handling.
Med aktiv röst utför motivet handlingen, till exempel Lotta sjunger popmusik.
Rädsla stramar ihop bröstkorgen och pirrar i min mage (aktiv röst)
Med passiv röst får subjektet verkan av verbet, till exempel Misstag gjordes.
Min bröstkorg stramas av rädsla (passiv).
Mellanrösten ligger mitt emellan och kallas ibland för den mediopassiva rösten. I mellanrösten ageras meningens ämne, men ingen av den passiva röstens markörer är närvarande. Ett par exempel kan hjälpa till att förtydliga detta.
- Nora Roberts böcker säljer bra.
- Muffinsen gräddas i ugnen i tio minuter.
- Camilla Läckberg skriver intressanta böcker, men de säljer inte; de säljs i stället.
Semantiskt är böckerna mottagarna av handlingen att sälja; grammatiskt är böckerna ämnet för meningarna.
Samma sak är det med muffinsen. Ugnen och dess värme gör bakningen (och i förlängningen gör bagaren bakningen). Muffinsen bakas inte av sig själva – såvida vi inte föreställer oss små muffinskockar inne i den stora ugnen som lägger in små bakverk i miniatyrugnar.
Än en gång påverkas subjektet av verbet, men markörerna för passivt saknas.
Reflexiver / Reflexiva pronomen
Reflexiver är ett annat sätt att uttrycka mellanrösten. Reflexiva pronomen är de som inkluderar jag. För att gå tillbaka till det första exemplet skulle du också kunna skriva:
Nora Roberts böcker säljer sig själva.
Så utmärkta som böckerna är, ägnar de sig inte aktivt åt att ge sig själva till en läsare i utbyte mot pengar.
Om det någonsin blir viktigt i berättelsen kan du skriva Georg rakar sig eller Georg rakar sig själv. Båda dessa är mellanröst eftersom Georg gör handlingen och tar emot handlingen.
Kausativa (orsakande) verb
Det innebär att kausativa verb uttrycker att något eller någon gör någonting som förorsakar ett speciellt tillstånd. Om exempelvis stormen Gudrun fick ett träd att falla var det stormen som fällde trädet (förorsakade att trädet föll).
Vissa verb indikerar orsakssamband. Dessa inkluderar öppna, stänga, smälta, frysa, sjunka, bryta och liknande.
Dörren öppnas och en annan fånge kommer in.
Som skrivet är detta mellanröst eftersom dörren inte öppnar sig själv.
Med aktiv röst:
En annan fånge öppnar dörren och går in
Eller den passiva rösten:
Dörren öppnas [av en annan fånge], och en annan fånge kommer in.
Mellerösten förekommer ofta med kausativa verb och de flesta ordböcker kommer att lista denna användning som ”intransitiv.”
Så vad händer?
Detta är alltid en bra fråga att ställa.
Du kan skriva utmärkta berättelser med häpnadsväckande prosa utan att veta vad mellanröst är.
Att känna till nyanserna i olika konstruktioner kan dessutom hjälpa dig i redigeringsprocessen.
En annan fånge öppnar dörren innebär att Georg vet vem som öppnar dörren innan han ser att det är en annan fånge. Detta är ett mindre men potentiellt distraherande fel i händelseförloppet.
Dörren öppnas [av en annan fånge] har samma problem om jag inkluderar (av en annan fånge). Utan texten inom parentes är meningen ordrik och flyter inte smidigt in i nästa deltext, och en annan fånge kommer in. Den passiva rösten tillför inte någon känsla av mystik till handlingen.
Dörren öppnas, intressant nog, åstadkommer åtminstone tre saker: den är kort; den behåller en känsla av mystik (vem öppnar dörren?); den undanhåller informationen om vem som gör handlingen tills synvinkelkaraktären ser fången komma in (således inget tidsfel).
Jag tror att vetskapen om att mellanrösten finns som ett alternativ till aktiv och passiv öppnar upp möjligheter när du redigerar, och ordsmide är en del av redigeringsprocessen.
När du skriver ditt första utkast bry dig inte för mycket om detaljerna i rösten, men senare kan du ha nytta av detta.
Lycka till!
Monica