De fem karaktärsbågarna

De fem karaktärsbågarna

Egentligen finns det bara två eller tre berättelser, men de upprepar sig. De många tillvägagångssätten inom berättandeteorin delar upp antalet berättelser i olika kategorier. Möjligen finns det bara två: komedi och tragedi. Eller finns det Vonneguts åtta ”former”. Här är tips på grundläggande typer av karaktärsbågar. Dessa inkluderar de två sanningsdrivna eller heroiska bågarna – den positiva förändringsbågen och den platta samt de tre lögndrivna eller negativa förändringsbågarna – desillusioneringsbågen, fallbågen och korruptionsbågen.

Berättelser handlar om förändring. Ibland är förändringen positiv, driven av hoppfulla och heroiska människor, ibland är förändringen negativ, driven av mänsklighetens mörkaste drifter. Båda berättelserna är nödvändiga.

Den tematiska sanningen

Temat är berättelsens sanning. Ett universellt uttalande om hur världen fungerar. I nästan alla fall kommer sanningen att representera ett ytterst positivt (om än smärtsamt) värde, vilket kommer att hjälpa karaktärerna att interagera fruktbart och mindre meningslöst.

Lögnen som karaktären tror på

Lögnen är en missuppfattning som står i kontrast till sanningen. I början av berättelsen kommer lögnen att hindra någon (antingen huvudpersonen eller bifigurerna) från att se, förstå och/eller acceptera sanningen. Karaktärsbågen – och berättelsen – handlar om och hur karaktären kommer att utvecklas.

Det karaktären vill ha kontra det karaktären behöver

Den inre tematiska konflikten sanning kontra lögn kommer att manifesteras i den externa handlingskonflikten som det karaktären vill ha kontra behöver. Jag brukar tala om WANT och NEED. Önskemålet kan vara något stort och abstrakt (som ”respekt”), men koka ner det till ett specifikt handlingsmål (”en befordran” eller ”en högskoleexamen”). Din karaktärs utvecklande mot önskemålet och behovet kommer att förändras i direkt relation till den specifika bågen.

Spöket

Spöket (ibland även kallat ”såret”) är den motiverande katalysatorn i din huvudpersons bakgrundshistoria. Det är anledningen till att karaktären tror på lögnen och inte ser bortom den. Som namnet antyder är spöket något som hemsöker karaktären. Ofta är det en traumatisk händelse, men även något till synes positivt (som en förälders stolthet över ett barn) kan få en karaktär att tro på den skadliga lögnen.

Den normala världen

Den normala världen är den inledande miljön i berättelsens första akt, avsedd att illustrera karaktärens liv före berättelsens huvudkonflikt. Beroende på typen av berättelsebåge kommer den normala världen symboliskt att representera antingen berättelsens sanning eller lögn. Den normala världen kan vara en definitiv miljö, som kommer att förändras i början av andra akten, när karaktären träder in i huvudkonfliktens äventyrsvärld. Den kan också vara metaforisk, i vilket fall själva miljön inte förändras, utan konflikten kommer att förändra miljön kring huvudpersonen (till exempel att ändra atmosfären från vänlig till fientlig).

Följ mig i morgon! Då berättar jag mer …

Monica

 

Veckans fräckis – Golflektionen

Veckans fräckis – Golflektionen

Linnea hade precis börjat spela sin första golfrunda efter att ha tagit många lektioner hos Göran, klubbens pro.

När hon ska slå ut, blir hon stucken av ett bi.

Smärtan var så intensiv att hon beslutade sig för att avbryta golfrundan och återvända till klubbhuset.

Göran, golfproffset, såg henne när hon kom in till restaurangen.

― Varför är du redan tillbaka, frågade han.

― Jag blev stucken av ett bi, svarade Linnea.

― Var någonstans, frågade Göran.

― Mellan första och andra hålet, svarade hon.

― Aha, då stod för brett isär med benen, sa han och nickade klokt.

Trevlig dag!

Monica

Mina vänner av Fredrik Backman – recension

Mina vänner av Fredrik Backman – recension

Format: Ljudbok

Inläsare: Philomène Grandin

Utgivningsdatum: 2025-08-28

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113143828

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Skönlitteratur

Hur fångade inledningen mig: Så där … Mycket upprepningar inledningsvis.

Uppläsare: Bra.

VILKEN är själva handlingen: Se informationen nedan från nätet.

Min förväntningar var höga eftersom Fredrik Backman är en av mina favoritförfattare.

Intrigerna: Delvis dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Bra.

Dialogerna: Driver ibland handlingen framåt.

Gestaltningen: Bra.

Baksidestexten – tagen från nätet

”En rörande berättelse om fyra vilsna tonåringar vars vänskap skapar ett band så starkt att det påverkar en hel värld.

De flesta lägger knappt märke till dem – tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

Tjugofem år tidigare, i en avlägsen kuststad, hittar en grupp utsatta tonåringar en öde pir i hamnen där de hänger hela långa sommaren. De drar larviga skämt, delar hemligheter, tjuvröker och svalkar sig i havet. Gemenskapen ger dem en anledning att stiga upp på morgonen, en anledning att drömma, en anledning att våga älska. En av dem målar sitt första verk den sommaren. En tavla som senare kommer betraktas som en av sin tids stora mästerverk.

Efter en rad osannolika händelser kommer Louisa över den världsberömda tavlan. Hon ger sig ut på en resa tvärs genom landet för att förstå hur målningen kom till och för att bestämma vad hon ska göra med den. Ju närmare hon kommer målningens ursprung, desto mer nervös blir hon för vad hon kan upptäcka.”

Mest positivt

Backmans finurliga gestaltning.

Minst positivt

Tråkigt med alla upprepningar, framför allt i början av romanen. Det blev lite tjatigt. Den hade kunnat kortats ner med oerhört många sidor. Tyvärr inte jämförbar med Backmans tidigare romaner.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, brukar jag dela utvalda texter ur boken. Det kan jag inte göra denna gång eftersom det var en ljudbok.

Summering

Jag ger den här 3 av 5 pennor. Rekommenderas för dig som gillar samtidiga skönlitteratur.

Vid pennan

Monica

 

 

Veckans historia – Blondinen på banken

Veckans historia – Blondinen på banken

En blondin kommer in på en Stockholmsbank och ber om ett lån på 5.000 kronor eftersom hon ska på en affärsresa till Europa.

― Ja det kan vi väl ordna, säger banktjänstemannen, men vi måste ha någon form av säkerhet.

― Givetvis, svarar blondinen. Här är bilnycklarna till min Rolls Royce som står parkerad på gatan utanför banken.

Banken accepterar säkerheten och ger kvinnan lånet. När kvinnan gått, skrattar tjänstemannen och kollegorna åt blondinen som gett dem en RR för 1.800.000 kronor som säkerhet för ett skitlån. Sedan kör han ner bilen i bankens garage.

Två veckor senare kommer kvinnan tillbaka, återbetalar de 5.000 kronorna plus räntan 31,50.

― Vi är mycket glada att ni ville låna hos oss, säger bankmannen. Men vi är också förbryllade. När ni var bortrest kolla vi upp er och upptäckte att ni är multimiljonär. Varför behövde ni då låna 5.000 kronor?

― Var i Stockholm kan jag parkera min bil i två veckor för 31,50, svarar blondinen och skrattar.

 

Trevlig dag och parkera klokt

Monica

Skrivtips – Definition av termer

Skrivtips – Definition av termer

Här är några definitioner av användbara termer.

Klausul/sats

En sats anses vara den grundläggande enheten för grammatik. Det är en grupp ord som har ett subjekt och ett verb. En sats kan ha ett enda ord eller många. Här är några exempel.

  • ”Kör!” – Det förstådda ämnet är ”du”.
    Verbet är ”kör” i kommandoformen.
  • ”Jesus grät.” – Johannes 11:35, ofta citerad som den kortaste versen i Bibeln – men det beror på vilket språk och vilken översättning det är.
  • ”En jätte i en hatt med tre hörn, en kavaj, en linneskjorta, beige byxor och knähöga polerade svarta stövlar och med ett eldrött skägg stötte in en metallflaska med den omisskännliga doften av rom i den unge pojkens kalla händer.”
    Den där meningen på 43 ord innehåller en hel del.
    Det enkla subjektet är ”jätte” och det enkla verbet är ”stötte”.
    Ett subjekt + ett verb = en sats.

Mening

En mening är ett ord, en sats, en fras eller en grupp av satser eller fraser som bildar en syntaktisk enhet som uttrycker ett påstående, en fråga, ett kommando, en önskan, ett utrop eller utförandet av en handling. Börjar vanligtvis med stor bokstav och avslutas med lämpligt skiljetecken. Uttrycks i tecken och distinktion, tonhöjd och pauser.

En mening är en grupp ord som uttrycker en fullständig tanke. Den måste innehålla ett subjekt och ett verb, även om dessa kan antydas.

  • Kör!
    Detta anses vara en komplett mening eftersom den har ett underförstått subjekt (du) och ett verb även om det består av ett enda ord.
  • Oj!
    Det här är en ofullständig mening eftersom den varken har subjekt eller verb.
    Det faller in i en kategori av yttranden som kallas interjektioner eller utrop.

Det som anses vara den längsta engelska meningen som finns, skrevs av William Faulkner i hans roman ”Absalom! Absalom!” och innehåller 1 228 ord.

Det väsentligaste elementet för en mening är att den förmedlar en fullständig tanke, oavsett om tanken är enkel eller komplex.

Sammansatt mening

En sammansatt mening innehåller två eller flera oberoende satser. Det finns olika sätt att ansluta och kombinera oberoende klausuler.

  • Min hals drog ihop sig, mitt bröst drog ihop sig; Jag kunde inte andas.
  • Min hals drog ihop sig, mitt bröst drog ihop sig och jag kunde inte andas.
  • Min hals drog ihop sig och mitt bröst drog ihop sig; Jag kunde inte andas.

Var och en av ovanstående är sammansatta meningar.

Vilken är din skrivstil?

Har du en tendens till enkla meningar? Du bör använda en mängd olika meningar när det gäller satser och längd. Att läsa meningar som alla låter lika, blir tråkigt.

Lycka till!

Monica

 

Myten om vänster och höger hjärnhalva

Myten om vänster och höger hjärnhalva

Många pratar om skillnaden mellan vänster och höger hjärnhalva. Är det en myt att vänster hjärnhalva är logisk och att höger är känslosam och kreativ?

Det finns skillnader mellan hjärnhalvorna. Fokus bör trots det ligga på vad hjärnhalvorna gör tillsammans i ett givet ögonblick. För att hanteringen av en uppgift ska fungera optimalt behöver hjärnan ägna sig åt en parallell process. Det vore slöseri med kraft om båda hjärnhalvorna gjorde exakt samma sak.

Varje process kräver energi. När hjärnan delar upp processen i två hjärnhalvor ökar hastigheten och minskar energiåtgången. Det är effektivt att hjärnhalvorna gör olika saker. När vi är kreativa använder vi båda hjärnhalvorna även om den ene dominerar. Alltså är det optimalt att båda hjärnhalvorna är involverade parallellt vid problemlösning och kreativa processer. Detsamma gäller språkanvändning. Det verkar som att vi både producerar och tolkar språk i vänster hjärnhalva men det är en del av det som sker vid kommunikation.

Den som påstår att vi förlorar språkförmågan om en viss del av hjärnan, i den ena hemisfären, skadas glömmer att vi enbart förlorar en aspekt av språkförmågan. Det finns specialiserade regioner i hjärnan och dessa utgör en del av kommunikationen. Stora delar av hjärnan är aktiv när vi kommunicerar, i båda hjärnhalvorna.

Stora delar av hjärnan är således aktiv. Det finns delar av hjärnan som kan göra nästan samma sak. Om den ena regionen blir skadad kan den andra ta över. En region kan vila medan den andra arbetar.

Det har tagit lång tid för människan att bli så energieffektiv som hon är. Vår hjärna är proportionerligt överdimensionerad jämfört med alla andra arter på jorden. För att den ska vara möjlig att hålla i drift måste den vara energieffektiv. Det blir den genom att distribuera processerna.

Monica

Vässa din dramaturgi

Vässa din dramaturgi

En genomtänkt dramaturgi får berättelsen att framträda.

Majoriteten av berättelser – romaner, filmer, TV-serier och reportage – följer medvetet samma drama­turgi. Det är ingen slump. Redan 300 år före Kristus skrev Aristoteles Om diktkonsten – ett urverk för hur en berättelse byggs upp. Principerna som den grekiske filosofen formulerade utgör fortfarande kärnan i dagens dramaturgiska modeller. Dramaturgi är teorin kring berättelsestrukturen, det vill säga, konsten att berätta på ett sätt som fångar läsaren. Det finns en uppsjö av dramaturgiska modeller. De flesta utgår från samma grundprinciper – den antika dramaturgin.

Modellen bygger på Aristoteles tre akter – en början, en mitt och ett slut. Berättelsen följer en kurva med ett antal fasta beståndsdelar som skapar olika intensitet i berättelsen. Anslag, fördjupning, vändpunkter och klimax har sina respektive platser i kronologin.

Men en berättelse kan inte skrivas enligt en metod, utan känsla eller lust. Det krävs gestaltning och språk.

Lycka till!

Monica

Tio hinder för att skriva en bok och hur du övervinner dem

Tio hinder för att skriva en bok och hur du övervinner dem

Vad krävs för att skriva en bok? Vilka hinder kommer du att möta på vägen? Och om du redan skriver en bok, är utmaningarna du står inför överkomliga?

Att skriva en bok kan vara en tillfredsställande och personligt givande process, men jag tror att det är viktigt att vara ärlig om de utmaningar du kommer att möta. På så sätt kan du övervinna dessa hinder istället för att låta dem övervinna dig.

De tio största hindren för att skriva en bok (och hur man övervinner dem)

Varje gång författare avslutar sina böcker bör de fira!

Rädsla

En av de svåraste delarna med att skriva en bok kommer innan du sätter ett enda ord på sidan. Varje författare jag någonsin har mött har stött på rädsla och självtvivel.

Lösningen

Var modig (och hitta ditt team av människor). Det är normalt att känna rädsla när du börjar skriva, och ännu mer att vara nervös över att dela med dig av ditt skrivande. Men att ha ett team är en av de bästa sakerna du kan göra för att säkerställa att du avslutar din bok. De flesta tror att de kan skriva böcker helt på egen hand, utan stöd och uppmuntran och ansvar. Och det är därför de flesta blivande författare misslyckas.

När du har rätt team kommer de att uppmuntra dig när du känner tvivel på dig själv, de kommer att stötta dig när du har fastnat och de kommer att säga åt dig att fortsätta skriva när du känner för att sluta. Om du inte har ett lag än behöver du ett.

Hitta tid att skriva

Att skriva en bok sker inte under en dag. Det tar en dedikerad tid, veckor eller till och med månader.

Det vanliga livet kommer inte att pausas för att du ska få den tid du behöver.

Det kan tyckas omöjligt att skriva en bok när du har flera stora ansvarsområden som tynger dig. Tror du att du inte har tid att skriva en bok? Sanningen är att ingen gör det.

Lösningen

Om du vill skriva en bok, välj att prioritera skrivandet. Titta igenom ditt schema och planera exakt när och var du ska arbeta under din skrivtid. Kanske klockan fem, fem dagar i veckan. Kanske en timme under lunchen, eller efter att barnen har lagt sig. Kanske måste du offra något för att skapa tid, som att sluta titta på TV på kvällarna. Ställ in din avsikt för din skrivtid. Håll dig till den.

Behöver du mer tid? Leta efter luckor på några minuter under dagen, när du väntar i köer eller är på läkarmottagningen. Ta fram ett anteckningsblock eller din telefon och skriv ner anteckningar för vad du ska skriva härnäst när du kan sitta med din berättelse. Ja, du är upptagen och har inte tid att skriva en bok. Men du har mer tid än du tror. Så länge det tar att skriva din bok, välj att prioritera skrivandet och stoppa in det där det passar.

Hålla deadlines

Att skriva en bok är ett enormt uppdrag. Dela upp det i hanterbara uppgifter.

Lösningen

Det första steget för att hålla deadlines är att sätta deadlines. Jag rekommenderar att du anger en veckovis deadline, inklusive antalet ord du måste skriva varje vecka och den dag och tidpunkt då du behöver skriva dem. Men lita inte på din egen viljestyrka för att säkerställa detta. Din viljestyrka bör vara stark när du börjar, men någonstans mot mitten kommer du att drabbas av en svacka, och dessa deadlines kommer att bli svårare och svårare att hålla. För att säkerställa att du lyckas vecka efter vecka, hitta någon som håller dig ansvarig för att uppfylla deadlines.

Perfektionism

Boken i din fantasi är underbar. Lysande! Genialisk! Inspirerande! Om kritiker kunde läsa den just nu, skulle du hamna högst upp, ingen tvekan. Och ändå, när du sätter dig ner för att skriva, kommer orden inte ut som du föreställt dig. De är stökiga, opolerade, inte i närheten av visionen av den omedelbara bästsäljaren du drömmer om. Tysta perfektionismen och tillåt dig att skriva, även när orden blir en enda röra. Ful-skriv!

Perfektionism är frestande eftersom den lovar dig att om du bara arbetar tillräckligt hårt, polerar varje ord innan du skriver det, kommer din bok att vara genialisk. Men sanningen är att alla utkast är röriga.

Lösningen

Det första steget för att övervinna perfektionism är: Ge dig tillåtelse att skriva dåligt. Ge dig tillåtelse när skriften flyter på och varje ord verkar perfekt. Ge dig tillåtelse när du är avskräckt, när det verkar som att varje ord är en enda röra och det inte finns något hopp för din berättelse. Kom ihåg att utkastet blir rörigt. Om ditt utkast är felaktigt gör du rätt. Om din inre kritiker inte är tyst, dölj ditt skrivande för dig själv. Ändra ditt typsnitt till vitt eller gör det för litet att läsa, så det inte finns något att kritisera. Framför allt, håll dina deadlines. Det finns ingen tid för perfektion när du ska skriva 3000 ord på sex timmar.

Hitta skrivprogramvara

På den mest grundläggande nivån är de enda verktygen du behöver för att skriva en penna och papper. Men om du vill hålla reda på ett helt manuskript är det bra att dra nytta av tekniken.

Lösning

Det bästa bokskrivarverktyget är det som fungerar för dig. Om skrivandet håller tillbaka ditt skrivande, försök att diktera din berättelse genom att tala in texten i telefonen. Sedan kan du skicka texten till dig via mail. Mt favoritprogram för att skriva böcker är Word och Scrivener. Scrivener är gjord för författare av författare, och den ger flexibiliteten att dela upp din bok i kapitel och scener så att du kan arbeta med en liten bit i taget och enkelt omorganisera vad som helst. Det kan du göra i Words Dispositionsläge också.

Självdisciplin

Det är bra att ha en deadline. Men deadlines är bara effektiva när du gör jobbet för att hålla dem.

Lösningen

Du kanske har börjat skriva din bok för att du hade en briljant idé, du kände dig djupt inspirerad. Även om detta är underbart, kommer det inte att föra din berättelse till slutet. Du kommer att uppleva svackor i skrivprocessen. När de kommer, använd dem inte som en ursäkt för att sluta skriva. I stället för att vänta på att inspirationen ska komma tillbaka, skriv dig tillbaka till den. Kanske behöver du ändra något i skrivprocessen. Försök att skriva vid en annan tidpunkt, med penna eller diktering istället för att skriva allt.

Kanske behöver du se över din plan, idén som fick i gång dig. Vad du än gör, lita inte på din inspiration, eller ens din självdisciplin. Nå ut till ditt team, låt dem veta att du kämpar och be om stöd. Fortsätt sedan skriva tills du når deadline.

Nödsituationer och sjukdom i familjen

En av de svåraste utmaningarna som författare står inför när de skriver en bok är att navigera i de oväntade livshändelserna, familjens nödsituationer och sjukdomar som kommer att hända under loppet av några månader. Deadlines, mål och självdisciplin är avgörande, men ibland måste familjen prioriteras.

Lösningen

Om du någonsin har upplevt tragedi, en nödsituation i familjen eller hälsoproblem, vet du hur det kan påverka skrivandet. Vad är poängen med att skriva en bok när du har ont hela tiden? Eller sörjer förlusten av en älskad? Hur fortsätter du? SKA du fortsätta? Det är okej om du behöver ta en paus från skrivandet. Men innan du tar ett steg tillbaka, här är några saker att göra först: Låt din skrivargemenskap komma in. Dela vad som hände med din skrivargemenskap. De är där för att stödja dig, inte bara med ditt skrivande utan även ditt liv. Du kanske upptäcker att de har gått igenom liknande saker och kan hjälpa dig att uppmuntra dig. Använd smärtan eller sorgen för att underblåsa ditt skrivande. Några av de största författarna i historien har upplevt enorma trauman och lidanden. Den ryske författaren Dostojevskij förvisades till Sibirien där han stod inför svält. Ernest Hemingway förlorade sin far i ung ålder på grund av självmord. I stället för att låta smärta och tragedi försämra deras skrivande, fick de energi av det.

Återuppleva personliga trauman

Om du skriver memoarer eller baserar dina berättelser på dina personliga erfarenheter står du inför unika utmaningar.

Lösningen

När du skriver om trauma kan det vara att du återupplever den fruktansvärda upplevelsen, och även om du kanske frestas att undvika det, kan det faktiskt vara ett av de bästa sätten att läka. I en studie fann forskare att personer som skrev om traumatiska upplevelser i femton minuter hade ”betydligt bättre fysiska och psykologiska resultat.” Faktum är att många terapeuter ordinerar skrivandet som ett sätt att läka från trauma.

Fly inte från dina känslor. Skriv om dem. Och om du skriver om trauma, känn inte att du måste dela det med någon, åtminstone inte direkt. De är dina erfarenheter och dina ord. Det är upp till dig vad du vill göra med dem.

Hålla handlingen i rörelse

Vad händer härnäst? Det är en fråga du kommer att ställa dig om och om igen . . . när du skriver din bok.

Lösningen

Skapa en plan. Din plan kan vara så detaljerad eller så gles du vill. Du kan skriva omfattande kapitelsammanfattningar eller bara några sammanfattningar. Det viktiga är att du tänker igenom din bok innan du börjar skriva, så att du har en uppfattning om din berättelse. Ditt första utkast är en upptäcktsprocess, och det är helt normalt att din berättelse förändras och utvecklas när du skriver den.

Trots det kommer du att ta dig tid att tänka igenom din berättelse, när du befinner dig i en svacka. Och när du fastnar kommer du att kunna återvända till de tidiga idéerna, utveckla en ny plan och fortsätta skriva.

Efterbehandling/Avsluta

Den sista utmaningen med att skriva en bok?

Lösningen

Om du har kommit så långt är det fantastiskt! Med en sista knuff kommer du till slutet. Vad behöver du? Här är några strategier: Räkna ut hur mycket du har kvar att skriva. Är du bara ett par scener bort från slutet? Eller har du flera kapitel kvar? Var ärlig mot dig själv om hur mycket berättelse som finns kvar i din bok.

Innan du började bestämde du dig för när och var du skulle skriva. Se över din avsikt igen och förbind dig igen till den planen. Släpp perfektionism och var villig att experimentera. Ditt avslut behöver inte vara perfekt. Det behöver bara finnas. Ge dig själv tillåtelse att skriva ett rörigt, konstigt, ofullkomligt slut. Det är okej! Du fixar det senare. Skriv snabbare. Kämpar du för att ta dig till slutet av din bok? Utmana dig själv att skriva snabbare. Det finns ingen tid för perfektion när du spurtar.

Du har vad som krävs

Att skriva en bok är en stor utmaning. Om du undrar om du har vad som krävs, notera att du inte är ensam. Avsluta. Det kan du också. Kanske är det dags att börja.

Lycka till!

Monica

Veckans historia – Frågorna

Veckans historia – Frågorna

Mannen frågar sin fru:

― Om jag dör, gifter du om dig då?

― Oh nej, min älskade …

― Är det så att du menar att vårt äktenskap är dåligt?

― Nej, så menar jag inte …

― Du skulle alltså gifta om dig?

― Ja, om jag träffar den rätte.

― Skulle ni bo kvar här i huset?

― Ja, jag trivs här.

― Skulle ni älska i samma säng som vi?

― Ja, vi har ju nyligen köpt sängen så jag tror inte att jag skulle slänga ut den.

― Skulle han bära mina kläder också?

― Ja varför inte … om de passar honom.

― Skulle han få använda mina golfklubbor?

― Det tror jag inte. Han är vänsterhänt.

Trevlig dag!

Monica

Hur du skriver ljud

Hur du skriver ljud

Tjut! Tut! Hörde du det? Bom! Nej, inte det. Ring-ring. Inte det heller. Mu!

Det är ljudet av onomatopoeia. Ordet onomatopoetisk är synonymt med ljudhärmande och kan beskrivas som ” (lingvistik, om ord) som är ljudhärmande”.

Hur fungerar onomatopoei? Och hur kan du använda ljudhärmare för att skriva ljud?

Definition Onomatopoeia

Ett ord som låter som det ljud det beskriver, exempelvis bang, boom, puff. Det beskriver inte alltid ett högt ljud. Det är vilken ljudeffekt som helst som stavas som ljudet den gör – både mjuka och höga ljud.

Hur man skriver ljud med Onomatopoeia

Du har förmodligen sett onomatopoeia i serietidningar där den gode killen slår den onde och du kommer att se ”Bong!” eller så hörs en bomb och du ser ljudeffekten ”boom!” Onomatopoeia är för mer än serietidningar.

Att lägga till onomatopoei till ditt skrivande engagerar läsarens fantasi och tvingar dem att mentalt säga det ordet och åberopa bilden eller ljudeffekten som du försöker få fram. När du skriver kanske du vill att läsaren ska höra ljudet av grus som krassar under en karaktärs fötter. Exempel:

Johan gick över grusuppfarten, hans stövlar knastrade för varje steg.

Onomatopoeia försöker fånga de naturliga ljuden som uppstår från karaktärshandlingar eller detaljer i scenen. Det behöver inte vara ett poetiskt ljud eller ett behagligt ljud – målet är att fånga bilden, att lägga till ett sensoriskt element till scenen. För att lägga till onomatopoei till ditt skrivande, var uppmärksam på ljud omkring dig. Droppar en kran? Eller så kanske du kan höra bilarnas sus när de flyger förbi på motorvägen bredvid ditt hus. Vad du än hör, försök fånga det i ett skrivljud eller en slags ljudeffekt för läsaren.

Använd Onomatopoeia för att beskriva djurläten Onomatopoeier används för att beskriva de ljud som djur gör, som ”onk” eller ”muu”. Exempelvis den humoristiska låten om ljudet en räv gör (bland annat djurljud) som heter ”What Does a Fox Say” av den norska gruppen Ylvis.
https://youtu.be/jofNR_WkoCE

Olika språk har egna onomatopoeier. Till exempel säger amerikanska hundar ”woof woof”, men franska hundar säger ”ouah ouah” och japanska hundar säger ”wan wan”.

Sminka orden med Onomatopoeia

För att återgå till ovanstående exempel, hur låter det när någon går på grus med knirrande stövlar?

Men om du ville ta onomatopoeia ett steg längre, kan du ändra ordet, eller till och med hitta på ett nytt ord, för att beskriva ljudet. Säg till exempel att du har en väldigt specifik uppfattning om vad det där ljudet är. I stället för att säga att gruset knastrade kanske du hittar på ett ord som, när det talas högt, låter som gruset. Onomatopoeia är, med några få undantag, enda gången du skriver och ingen kommer att rätta din stavning!

Lycka till!

Monica