Skrivtips: Skriva för tonåringar

Skrivtips: Skriva för tonåringar

Tonårsromaner har aldrig varit mer populära. Det började med Harry Potters framväxt och fortsatte med hits som The Hunger Games. Men hur skriver man för dem?

Att lära sig att skriva skönlitteratur är en sak, men att skriva för tonåringar är annorlunda.

Tonårsböcker är en marknad för ålderskategorier: speciellt böcker med en tonårspublik i åtanke. Den kan omfatta ett brett utbud av genrer från science fiction till romantik till dystopisk fiktion. Det handlar inte bara om att fånga tonårssinnet eller tonårsupplevelsen. Den är vanligtvis avsedd för läsare i åldrarna 12-18, och de flesta berättelser har tonåringar som karaktärer. Dessa tonåringar kommer att möta alla typer av tonårsproblem (och vissa vuxenproblem också).

Även om detta är avsett för en tonårsläsare, kommer du att hitta många vuxna läsare som älskar att läsa den här typen av böcker, precis som vissa tonårsläsare fördjupar sig i litteratur som kan marknadsföras för vuxna skönlitteraturmålgrupper. Här är några tips för att skriva den här typen av böcker.

Fem tips för hur man skriver en bok för tonåringar

Att skriva för tonåringar delar några egenskaper med att skriva för en vuxen publik. På ytan behöver en tonårsroman vara en bra historia som kommer att tilltala tonåringar. Om du behärskar att skriva skönlitteratur kan du översätta färdigheterna till att skriva skönlitteratur för tonåringar. Det vore dock ett förbiseende för en författare att anta att en ungdomsroman är exakt detsamma som att skriva vuxenlitteratur. Här är några tips.

1 Skriv om tonårsupplevelser

Om du ska skriva en tonårsroman måste du skriva något som tilltalar ungdomar. Det verkar självklart, men du skulle bli förvånad över hur lätt det är att glömma bort det. Att skriva en bok med tonårskaraktärer räcker inte för att skapa en bok för ungdomar. Du måste skriva autentiska karaktärer med riktiga tonårsproblem i en riktig tonårsvärld (även om den världen finns i en fantastisk fantasi- eller sci-fi-miljö). Till exempel kommer en roman om att försöka få en viktig befordran och samtidigt balansera familjelivet vara en vuxenintrig, inte en tonårings. Se till att du inte tillåter ditt vuxna perspektiv att blöda i mål och konflikter.

2 Överanvänd inte slang eller trender

Tonåringar kommer att flytta från en social medieplattform till en annan inom kort. Memes som var stora hits i måndags kommer att vara tråkiga på tisdag. Om du försöker vara ”hip med barnen” genom att nämna vissa kändisar, är chansen stor att din bok inte fungerar. För att göra din dialog äkta, var uppmärksam på hur tonåringar pratar med varandra. Att slänga in ett ”gilla” vartannat ord är inte rätt sätt att skriva konversationer. Om du inte har varit tillsammans med tonåringar dagligen kan det vara svårt att fånga deras talmönster.

3 Behandla tonåringar som vuxna

Om det är något som tonåringar hatar så är det att bli behandlad som att de inte vet någonting bara på grund av sin ålder. Tonåringar är riktiga människor med verkliga problem.

Skapa karaktärer på ett sätt som bekräftar deras känslor istället för att agera som om de beter sig som de gör eftersom de är hormonella eller bara överreagerar på grund av omognad.

Även om deras problem är jämförelsevis ”små” när det kommer till mycket ”större” problem i den verkliga världen, betyder det inte att deras problem inte påverkar dem. Var inte nedlåtande. Inse att dina tonåringskaraktärer har drömmar och ambitioner precis som vuxna.

4 Inse att tonåringar är smarta

En tonåring vill inte läsa en bok som innehåller orden: ”tonåringar är impulsiva, irrationella och omogna”. Tonåringar gör dumma saker precis som vuxna. Tonåringar är smarta. De är kreativa, passionerade, intelligenta, drivna med mera. Många vuxna läsare kritiserar ungdomsböcker eftersom tonåringarna är ”pretentiösa” eller ”för smarta för sin ålder”. Det kan bero på att tonårsfigurerna använder stora ord, diskuterar politik med vännerna eller tittar på klassiska filmer. Det är inte orealistiskt. Den enda anledningen till att vuxna anser att det är omöjligt är att de inte har lärt känna några tonåringar personligen; de har bara köpt in stereotyper. Detta leder till nästa råd, och det är avgörande om du vill lära dig hur man skriver en tonårsroman.

5 Prata med tonåringar

Umgås med dem, samtala med dem, lyssna på dem. Hur interagerar de med varandra? Hur interagerar de med vuxna? Alla tonåringar är inte lika, så se till att du har en mängd olika tonåringar som du kan prata med eller observera.

Prata med dina barn, deras vänner, dina syskonbarn och tonåringen som arbetar på biografen eller i affären. Tänk tillbaka på dina egna tonår – hur betedde du dig? Uppenbarligen kommer saker och ting att ha förändrats från en generation till nästa, men det kan vara en bra början.

Varje bra bok kräver forskning, så det bör du tänka på. Om du inte vet hur tonåringar pratar eller beter sig kommer det att synas när du försöker skapa tonårskaraktärer.

Tonåringar är människor

Kom ihåg att om du skriver för tonåringar så skriver du för en mångsidig publik av eftertänksamma, insiktsfulla, passionerade läsare, inte för någon föga smickrande karikatyr av en tonåring. Berättande är universellt och överskrider åldern. Bemästra grunderna i en fantastisk berättelse, och du fram.

Ha riktiga tonåringar i åtanke när du skriver (och få deras feedback när du redigerar), så skapar du en ung vuxenroman som verkligen kommer att tilltala tonåringar.

Skriver du ungdomsromaner? Hur säkerställer du att du inkluderar relaterbara karaktärer som är autentiska och tilltalar tonårsläsare?

Ovanstående gäller även för barnböcker

Jag har, som du kanske vet, skrivit två barnböcker:

Dessa böcker skrev jag tillsammans med mina fyra barnbarn. Det är lika viktigt att ta hänsyn till ovanstående tips när du skriver barnböcker.

Lycka till!

Monica

Inre karaktärsdrag

Inre karaktärsdrag

Här är karaktärsdrag för den med inre personlighetsdrag:

  • Hjälten har ofta karaktärsdrag som är motsvarande läsarens.
  • Sherlock Holmes är exempelvis narkoman
  • Någon har kanske paranoia eller manier
  • En annan kan vara naiv
  • En karaktär kan kanske ha hat mot alla rika (exempelvis Nora Roberts roman ”Onda tankar”)

Minnesvärda protagonister har nästan alltid något av ovanstående krav. Men för att tillfredsställa läsaren har de dessa fem drag:

  1. Vänliga
  2. Modiga
  3. Aktiva (inte passiva)
  4. Inga dumbommar
  5. Möjlighet att utvecklas

Nästan alla karaktärer i klassiska bästsäljare har ovanstående fem karaktärsdrag.

Vänlighet gör att protagonisten lockar till sig läsaren och skapar en direkt koppling. Viktigt om hen dessutom har några mindre trevliga drag. I vårt dagliga liv, räknas vänlighet som ett av de viktigaste dragen. Men karaktären får inte vara alltför god, varje minut. Läsaren vill inte ha en ängel men en glimt av vänlighet även i de tuffaste situationer.

Till och med en person som avrättar andra, kan bli omtyckt av läsaren om hen har någon vänlighet inom sig. Ett tips är att låta karaktären adoptera en hund. Detta är en teknik som kallas ”adoptera hund-tekniken”.

Mod innebär inte att karaktären måste rädda den gamla damen i rullstol på andra våningen vid en brand. Utan mod som skapar en oförglömlig karaktär är framför allt modet att ”förlåta” och att ”offra något”.  Detta skapar en nobel karaktär. Att ge upp något, skapar det oförglömliga. Kanske har hen lagt ner år på att skapa ett rykte, en frisk kropp osv. När hen ger upp något som hen verkligen validerar, blir det extra modigt. Detta är hjältens natur.

Hen ska alltid vara aktiv och inte tillåta att någon gör hen passiv.

Dumhet skapar inte oförglömlighet hos läsaren. Men ofta gör karaktären något dumt under historiens gång. Alla gör misstag, vilket läsaren förstår. Däremot orkar inte läsaren med en karaktär som ständigt upprepar dumheten såvida du inte skriver komiskt.

Karaktären MÅSTE utvecklas i slutet. Kom ihåg att din karaktär aldrig blir densamma, när allt elände har lagt sig.

Ovanstående är de inre dragen för succé.

Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Yttre karaktärsdrag.

Lycka till!

Monica

Skrivtips – Att skriva om beröring

Skrivtips – Att skriva om beröring

I detta inlägg tipsar jag om ett av de sinnen som ofta förbises i skrift: beröring.

Det är en bra idé att se till att du definierar detta på rätt sätt.

Dialogen ”Hur känner du dig?” kan framkalla olika reaktioner såsom ”Jag känner att jag har influensa”; ”Jag känner mig upprymd”; ”Jag känner med fingrarna.” Var och en av dessa svarar på en annan betydelse av ”beröring”. I skrivandet behandlar du var och en av dessa olika.

Om du har att göra med hälsa i förbigående räcker det med ett enkelt berättande. Du behöver inte gå in på detaljer om inte personens hälsa är viktig för berättelsen. Att beskriva ett symptom kan påverka scenen, exempelvis ”Han tryckte näsan i näsduken med ett högt trumpettut”. Detta kan ge komisk lättnad i ett spänt ögonblick.

När du hanterar känslor måste du visa mer än att berätta. Skriv inte att någon är upphetsad; visa läsaren.

”Känna” kan syfta på känseln och den sensoriska upplevelse den ger. Men var försiktig med ’sinnes-orden’. Att skriva dem är berättande. Visa genom texten i stället.

Sinnesbeskrivningar ska lyfta berättelsen. Håll inte fast vid sensoriska upplevelser som lägger till irrelevanta detaljer och distraherar läsaren. Lägg till sensoriska upplevelser, inklusive beröring, som stödjer och livar upp berättelsen. Överdriv inte. Modern stil undviker långa beskrivningar, vare sig de är visuella, ljudmässiga, luktande, smakfulla eller taktila.

Sträva efter en omedelbar upplevelse, där läsaren möter världen genom POV-karaktären, oavsett om det berättas i första person, andra person eller tredje person (både begränsad och allvetande). Talande sinnesord, som ”känna”, ”se”, ”höra”, ”lukta” och ”smaka”, stoppar upp läsningen. Därför avråder jag att du använder dem för att beskriva den sensoriska stimulansen.

Ibland behöver vi beskriva de åtgärder som vidtagits. Här är ett exempel:

Han såg på grannen, hörde mannens hårda andetag och kände lukten av alkohol i andetagen.

Så när du använder beröring i dina berättelser, beskriv den sensoriska stimulansen så direkt som möjligt snarare än att berätta för läsaren.

När du använder beröringssinnet måste du komma ihåg att varje del av kroppen har beröringsreceptorer och inte begränsa beskrivningen till de vanligare områdena, såsom händer, armar och ansikte. Skapa utrymme för kreativitet.

Vad är känslan av:

Sirap eller honung mellan fingrarna?
– Grillsås rinner ner för hakan?
– Cerat på överläppen?
– Kallsvett längs hårfästet?
– En fläkt genom håret?
– Lera mellan tårna?
– Sand i baddräkten?
– Sval luft under svettiga armhålor?
– Blöta kläder på bröstet, magen och ryggen?

Kombinerar lukt och beröring för att beskriva en obehaglig upplevelse.

Exempel:

Jag tappar balansen och faller, landar först på rumpan och sedan på ryggen. Det är mitt i torrperioden men marken är ändå fuktig, och den skarpa, ammoniakliknande skärpan av hästurin och avföring anfaller min näsa. Mina händer trycks ner i den mjuka, fuktiga avföringen och den ​​klibbiga dyngan sipprar mellan fingrarna och klänger som modell-lera. Jag slingrar mig men smetar bara eländet än mer över händer och kläder.

Visst är det en kraftfull gestaltning av beröring ovan?

Lycka till!

Monica

 

Kom i gång med skrivandet

Kom i gång med skrivandet

Du skulle vilja skriva en bok men vet inte hur du ska börja? Här ger jag dig några tips. Kom ihåg att jag har många inspirationsböcker kring skrivandets konst. Och till hösten kommer min 73e fackbok – Skriva spänning och deckare.

Här ser du några av mina övriga skrivarböcker:

Det är inte lätt att skriva en roman. Mycket handlar om prioriteringar. Det gäller att du skapar dig skrivar-tid.

Jag har följande tips (och böcker) som hjälper dig med ditt skrivprojekt att skapa en rutin samt att starta med att komma igång.

1. Planera din berättelse och var inte rädd att förändra den

Planering kan vara ett levande dokument som förändras under tiden. Men börja alltid med att planera både tid och innehåll.

Fundera över vilken genre du vill skriva i? I vilken tid och miljö ska din berättelse äga rum? Vilket budskap vill du förmedla? Vilka karaktärer skall finnas med? Vilken är handlingen och konflikterna (intrigerna)?

Kanske märker du att karaktärerna lever sina egna liv, efterhand som du skriver. Därför är det bra att starta med ett enkelt synopsis (levande dokument), som du kan utveckla allteftersom du skriver.

Förändra under skrivprocessen. Låt dina tankar och karaktärerna växa.

2. Boka tid med dig själv och skriv regelbundet

Skapa tid med dig själv för att skriva. Blockera tider på vissa veckodagar, där du bara ägnar dig åt bokprojektet. Viktigt att du skriver kontinuerligt, även om det endast är korta stunder.

3. Sätt (skriv-)mål

Det är tillfredsställande att kunna pricka av punkterna på en Att-göra-lista och se vad du har åstadkommit. Sätt därför mål! Det kan vara antalet ord eller sidor/scener.

4. Nätverka med författare

Sök i olika sociala medier för att hitta andra författare/skribenter att bolla tankar och idéer med. Gå med i grupper. Jag har en grupp på Facebook som heter Skrivar-sporren, exempelvis. Ansök och du får massor med tips.

Genom skrivande vänner och tävlingar kan du nå framgång. Leta upp intressanta grupper/föreningar på nätet. Själv är jag med i flera olika grupper såväl som föreningar, bland annat i Läromedelsförfattarnas förening. Ytterligare ett exempel är välkända, årliga NaNoWriMo (National Novel Writing Month), som pågår över hela världen. Då kan du skriva och bli motiverad och sporrad såväl som tävla med dig själv genom att skriva 50.000 ord under november månad. Klarar du det, får du ett skriftligt certifikat. Själv skriver jag alla mina romanmanus under november, varje år.

5. Få idéer och bli inspirerad

Ha en anteckningsbok i vilken du skriver ner dina idéer. Inspirera dig genom att läsa många böcker och ta promenader. Lägg märke till intressanta dialoger du hör.

Lycka till!

Monica

Din karaktär och läsaren ska tillbringa tid tillsammans

Din karaktär och läsaren ska tillbringa tid tillsammans

Det är viktigt att skapa karaktärer som fångar läsaren. De ska vara trovärdiga och realistiska. Ge dem exempelvis några ticks. Iaktta folk omkring dig. Kan du se deras olika ticks, just det som gör dem unika?

Några som jag känner har väldigt tydliga ticks. En blinkar med ögonen, en annan har ett speciellt sätt att säga saker (börjar oftast med samma ord), en lägger huvudet på sned när hon lyssnar.

Kan du se uniciteten hos folk du möter?

Viktigt att du hittar balansen för din karaktär.

Det finns en viss typ av formula. Protagonisten kan ha både inre och yttre drag.

Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Inre karaktärsdrag.

Lycka till!

Monica

 

Skurkar och sidekicks – skrivtips

Skurkar och sidekicks – skrivtips

Hur kan du skapa övertygande skurkar och älskvärda, kanske excentriska sidekicks? Hur många karaktärer ska du lägga i en scen? Kan du basera en karaktär på en vän eller släkting? Finns det tips för att namnge våra karaktärer?

Skurken

Din hjälte (protagonisten) är inte den ende i romanen som ska ha djup. Skurken kan vara komplicerad såsom den kände ”Hannibal Lector” eller karaktären i ”Fantomen på operan”, ”Drakula” osv. Andra är mindre komplicerade såsom skurken i ”Goldfinger” eller ”Hajen”. Men samtliga skurkar har dessa två egenskaper.

  1. De är formbara, och
  2. De är förståeliga

En bra roman ska representera en duell mellan hjälten och skurken. Om romanen är succéfull, har den en hjälte med speciella karaktäristik, dvs sådana som gör att läsaren vill veta mer om hen. Hjälten är ofta försiktig eller klok, ibland mycket skicklig, ibland med en anmärkningsvärd talang. Det blir inte mycket av en roman om skurken är en dumbom, en bråkstake, en oupphörlig alkoholist eller en fegis.

Skurken ska vara en rejäl match för hjälten. Hen ska vara tillräckligt smart, vara trovärdig och tuff. Läsaren ska dra efter luft på alla sidor fram till de sista fem.

I många av de första romanerna om Stålmannen var skurken ofta en bankrånare eller tjuv. Men snart förstod läsaren att den typen av skurk var en lätt match för Stålmannen. Där var sällan många dueller. På så sätt skapades den onda ”Lex Luthor” och kvinnan som kunde kontrollera elektricitet, eller skurken med kryptonit.

Läsaren bör genomskåda skurkens motivation och förstå hens beteenden, givetvis utan att behöva sympatisera med detta. Skurken behöver ha något som tilltalar läsaren.

Sidekicken

Sidekicken är en person som är vän med hjälten, någon som följer med på resan. Denna karaktär är den andre ledaren och således hjältens närmaste ’man’.

Denna karaktär är en tillräckligt användbar plan för historiens framskridande. Varför?

Jo, vänskap är något som kan infekteras. En lojal vän är värd 10.000 släktingar.

En lojal sidekick i romanen är värd samma sak som vi förväntar oss i verkliga livet; de täta banden, förståelsen och sympatin. De är ofta till en stor glädje för läsaren.

Sidekicken kan också hjälpa till att definiera protagonisten. Genom att skriva in kontrasterande element bredvid varandra, betonar varje karaktär. De bör således inte vara alltför lika. Om så är fallet, bländar de varandra. Om sidekicken är olika hjälten, skärps läsarens mentala uppfattning om protagonisten.

Om din sidekick avskyr att dansa och älskar mat, låt din hjälte njuta av dans och äta sparsmakat. När sidekicken dricker öl, väljer hjälten mjölk. Utnyttja kontrasten mellan dem.

Dessutom kan sidekicken leverera information. Utnyttja detta i dialogen. På så sätt kan dialogen avslöja viktig information till läsaren. Genom att skriva så, behöver du inte komplettera med en massa information på sidorna.

Ibland kan hjälten inte närvara på plats där viktiga saker händer. Hen är långt borta och hinner inte nå fram.  Då kan sidekicken vara som en kamera för själva aktiviteten. Eftersom sidekicken har en annan bakgrund än protagonisten, kan hen bli rädd, imponerad och rörd av andra saker än hjälten. Sidekicken agerar annorlunda, vilket är användbart för läsaren.

Sidekicken kan även ändra texturen av en scen. För mycket humor, känsla etc, kan döda en roman på grund av likheten. Då kan sidekicken tillföra en motpunkt till detta.

Du bör utnyttja ett regelformulär när du skapar en sidekick. Läsaren blir besviken om förväntningarna inte uppnås. Huvudförväntan på en sidekick är lojalitet. När hjälten och sidekicken är tillsammans måste de vara varandra trogna. Uppfylls inte detta, kommer förlagen inte att publicera romanen. De tolererar inte motsatsen.

Oscar Wilde: ”En sann vän biter dig i ansikten, aldrig i baken” (fritt översatt)

Sidekicken bidrar till en god roman, en spännande intrig.

Antal karaktärer i en scen

De mest gripande scenerna består oftast av få, ibland två, karaktärer. Läsaren kan lättare fokusera på scener med få karaktärer.

Namnge dina karaktärer

Kika i berömda klassiska romaner, typ Mark Twains, Charles Dickens osv, så ser du att karaktärerna ofta har tilltalande namn som syftar på karaktärens beteenden. En del författare har använt namn som ursprung för karaktärernas personlighet. Namn kan förklara en story.

JRR Tolkien sa: ”Namnet kommer först, storyn sedan.” (fritt översatt)

Basera dina karaktärer på vänner och släktingar

Det finns fördelar med detta. Speciellt om du vill lägga till fysiska karaktäristik för att synliggöra deras utseende för läsaren. Genom att välja en känd person, kan du skapa ett fysiskt mönster för karaktären. Du kommer hela tiden att se karaktären framför dig.

Men var försiktig! Om du exempelvis ger karaktären en kulmage, kan detta leda till problem för dig – längre fram, OM du avslöjar för personen i fråga att du lånat hens personalitet.

Ingen karaktär är perfekt! Om du ger din karaktär ”stora öron” och har baserat den på en nära vän, kommer din vän att genomskåda dig.

Lycka till!

Monica

 

Skrivtips: Mer om författarrösten

Skrivtips: Mer om författarrösten

En snabb repetition:
Röst hänvisar till förhållandet mellan ämnet och verbets handling.

Med aktiv röst utför motivet handlingen, till exempel Lotta sjunger popmusik.
Rädsla stramar ihop bröstkorgen och pirrar i min mage (aktiv röst)

Med passiv röst får subjektet verkan av verbet, till exempel Misstag gjordes.
Min bröstkorg stramas av rädsla (passiv).

Mellanrösten ligger mitt emellan och kallas ibland för den mediopassiva rösten. I mellanrösten ageras meningens ämne, men ingen av den passiva röstens markörer är närvarande. Ett par exempel kan hjälpa till att förtydliga detta.

  • Nora Roberts böcker säljer bra.
  • Muffinsen gräddas i ugnen i tio minuter.
  • Camilla Läckberg skriver intressanta böcker, men de säljer inte; de säljs i stället.
    Semantiskt är böckerna mottagarna av handlingen att sälja; grammatiskt är böckerna ämnet för meningarna.
    Samma sak är det med muffinsen. Ugnen och dess värme gör bakningen (och i förlängningen gör bagaren bakningen). Muffinsen bakas inte av sig själva – såvida vi inte föreställer oss små muffinskockar inne i den stora ugnen som lägger in små bakverk i miniatyrugnar.
    Än en gång påverkas subjektet av verbet, men markörerna för passivt saknas.

Reflexiver / Reflexiva pronomen

Reflexiver är ett annat sätt att uttrycka mellanrösten. Reflexiva pronomen är de som inkluderar jag. För att gå tillbaka till det första exemplet skulle du också kunna skriva:
Nora Roberts böcker säljer sig själva.
Så utmärkta som böckerna är, ägnar de sig inte aktivt åt att ge sig själva till en läsare i utbyte mot pengar.

Om det någonsin blir viktigt i berättelsen kan du skriva Georg rakar sig eller Georg rakar sig själv. Båda dessa är mellanröst eftersom Georg gör handlingen och tar emot handlingen.

Kausativa (orsakande) verb

Det innebär att kausativa verb uttrycker att något eller någon gör någonting som förorsakar ett speciellt tillstånd. Om exempelvis stormen Gudrun fick ett träd att falla var det stormen som fällde trädet (förorsakade att trädet föll).

Vissa verb indikerar orsakssamband. Dessa inkluderar öppna, stänga, smälta, frysa, sjunka, bryta och liknande.
Dörren öppnas och en annan fånge kommer in.
Som skrivet är detta mellanröst eftersom dörren inte öppnar sig själv.
Med aktiv röst:
En annan fånge öppnar dörren och går in
Eller den passiva rösten:
Dörren öppnas [av en annan fånge], och en annan fånge kommer in.
Mellerösten förekommer ofta med kausativa verb och de flesta ordböcker kommer att lista denna användning som ”intransitiv.”

Så vad händer?

Detta är alltid en bra fråga att ställa.

Du kan skriva utmärkta berättelser med häpnadsväckande prosa utan att veta vad mellanröst är.

Att känna till nyanserna i olika konstruktioner kan dessutom hjälpa dig i redigeringsprocessen.

En annan fånge öppnar dörren innebär att Georg vet vem som öppnar dörren innan han ser att det är en annan fånge. Detta är ett mindre men potentiellt distraherande fel i händelseförloppet.

Dörren öppnas [av en annan fånge] har samma problem om jag inkluderar (av en annan fånge). Utan texten inom parentes är meningen ordrik och flyter inte smidigt in i nästa deltext, och en annan fånge kommer in. Den passiva rösten tillför inte någon känsla av mystik till handlingen.

Dörren öppnas, intressant nog, åstadkommer åtminstone tre saker: den är kort; den behåller en känsla av mystik (vem öppnar dörren?); den undanhåller informationen om vem som gör handlingen tills synvinkelkaraktären ser fången komma in (således inget tidsfel).

Jag tror att vetskapen om att mellanrösten finns som ett alternativ till aktiv och passiv öppnar upp möjligheter när du redigerar, och ordsmide är en del av redigeringsprocessen.

När du skriver ditt första utkast bry dig inte för mycket om detaljerna i rösten, men senare kan du ha nytta av detta.

Lycka till!

Monica

Skrivtips – Beskriv ”skratt”

Skrivtips – Beskriv ”skratt”

Hur kan du använda verbet ”skratt”?

Skratta: att skratta inombords eller tyst; att göra ett kontinuerligt mjukt ljud som liknar undertryckt glädje.

”Skratt” ger dig ett par av elementen:

  1. Ett skratt är tyst (volym),
  2. kontinuerligt (varaktighet),
  3. milt (ljud eller kvalitet),
  4. liknar glädje (sammanhang eller situation).

Din karaktär kan även skratta på ett förtäckt eller undertryckt sätt. Vad är skillnaden?

Det kan vara sammanhang eller situation, kvalitet och tonhöjd. Ett skratt kan vara neutralt såväl som positivt, kan vara knutet till humor, kan vara strupigt (placerat i bakre delen av munnen, upptill i halsen) och lågfrekvent. Denna typ av skratt har en svagt negativ klang, uppstår i situationer när skratt egentligen är olämpligt, är nasalt och frontalt (involverar den hårda gommen eller tänderna och näsan) och högre tonhöjd än ett skratt.

Fniss: Ett skratt kan inkludera tanken på nöjen. Det kan involvera hån, förakt eller sarkasm och en känsla av överlägsenhet. Karaktären kanske drar på axlarna av fnisset, men motparten kommer att bli förolämpad.

Ett skratt kan uppstå när karaktären är road eller nöjd. Det kan vara mindre återhållsamt än ett skratt eller fniss men mer dämpat. Som ”ett frustande skratt.”

Det kan vara en bullrig, hög skrattsalva. Fungerar på en extrovert karaktär. Ett skratt som stiger upp från magen (magskratt).

Ett nervöst, undertryckt skratt är oftast tyst, återhållsamt och kontrollerat. Människor fnissar i formella situationer, publiken fnissar under en konsert. (De nervösa är säkra på om det är okej att skratta.)

Ett hårt, skarpt skratt, typ ett kacklande, frammanar bilden av kycklingar eller höns. Det skarpa brustna ljudet eller gråten som är karakteristiskt för en höna efter värpning. Det påminner förmodligen också om skratt från häxor, tjurar och män. Detta antyder glädje över en annans kommande olycka, troligen orsakad av ”kacklaren”. Ett annat sätt att beskriva är högt, gällt och illvilligt. Det åtföljs ofta av överdrivna rörelser.

Vrålskrattet är högt och understryker skrattets spontana och okontrollerbara natur. Oavsett orsaken hittar personen något roligt eller underhållande. För det mesta är klangen positiv, och situationen är informell och avslappnad, vilket spelar in i idén om bristande återhållsamhet. Triggern är ofta något överraskande.

I en publik finns olika typer av människor knutna till deras olika skratt:

  1. Sympati-skrattaren
    En person som skrattar för att vara snäll men egentligen inte tycker att det som hänt är roligt.
  2. Han som inte förstår-skrattaren
    Lägg märke till hans fysiska kroppsrörelser.
  3. Upprepar-skrattaren
    En person som upprepar det roliga, om och om igen.
  4. Den retliga-skrattaren
    Ofta någon som vill ha uppmärksamheten själv och inte vill släppa den ifrån sig.
  5. Den korrekta skrattaren
    Skrattar lite lagom men kan efter en stund överdriva.
  6. Den hysteriska skrattaren
    Ibland kan skrattet övergå till något gällt och till och med bli hysteriskt.

Håller du med om ovanstående distinktioner? Skulle du använda andra ord för skratten? Har du några exempel att dela med dig av från ditt skrivande?

Lycka till!

Monica

Översätt med hjälp av AI

Översätt med hjälp av AI

Jag vet inte hur många av er som har försökt sig på att översätta era texter till engelska men om någon vill testa så delar jag gärna med mig av hur jag gör. Jag använder mig av ChatGPT och innan jag delger den min svenska text guidar jag den lite. Här är några exempel:

  1. Prompt:
    ”Översätt denna roman/text från svenska till engelska samtidigt som författarens ursprungliga ton, stil och kreativitet bevaras.”
  2. Prompt:
    ”Behåll den litterära stilen och språkbruket i denna roman/text samtidigt som du översätter från svenska till engelska.”
  3. Prompt:
    ”Tänk på berättelsens sammanhang och flöde när du översätter denna roman/text från svenska till engelska.”
  4. Prompt:
    ”Granska och förfina översättningen för att säkerställa att den korrekt representerar den svenska originaltexten och upprätthåller författarens kreativa vision.”

Givetvis är har jag även instruerat AI om min författarröst. Det är oftast mina egna texter som jag översätter.

Lycka till!

Monica

 

 

Känner du igen dig?

Känner du igen dig?

Varje dag pratar jag med författare som har fastnat i skrivandet. Kan du känna igen dig i någon av följande?

  • Du vill skriva en bok men vet inte hur du faktiskt gör det
  • Undrar om och när boken äntligen kommer att vara klar
  • Försöker få förlagens uppmärksamhet
  • Stökigt någonstans i publiceringsprocessen

Om du känner igen dig, vill jag tipsa dig om alla mina skrivarböcker.

Här kan du se några av dem:

  1. Planera ditt skrivprojekt
  2. Börja skriva framgångsRIKT
  3. Skriva fackböcker
  4. Redigera framgångsRIKT
  5. Handbok för textproduktion

Du kan köpa böckerna via Bokus, BoD, Adlibris med flera ställen.

Välkommen!

Monica