Skrivtips – Att skriva om beröring

I detta inlägg tipsar jag om ett av de sinnen som ofta förbises i skrift: beröring.

Det är en bra idé att se till att du definierar detta på rätt sätt.

Dialogen ”Hur känner du dig?” kan framkalla olika reaktioner såsom ”Jag känner att jag har influensa”; ”Jag känner mig upprymd”; ”Jag känner med fingrarna.” Var och en av dessa svarar på en annan betydelse av ”beröring”. I skrivandet behandlar du var och en av dessa olika.

Om du har att göra med hälsa i förbigående räcker det med ett enkelt berättande. Du behöver inte gå in på detaljer om inte personens hälsa är viktig för berättelsen. Att beskriva ett symptom kan påverka scenen, exempelvis ”Han tryckte näsan i näsduken med ett högt trumpettut”. Detta kan ge komisk lättnad i ett spänt ögonblick.

När du hanterar känslor måste du visa mer än att berätta. Skriv inte att någon är upphetsad; visa läsaren.

”Känna” kan syfta på känseln och den sensoriska upplevelse den ger. Men var försiktig med ’sinnes-orden’. Att skriva dem är berättande. Visa genom texten i stället.

Sinnesbeskrivningar ska lyfta berättelsen. Håll inte fast vid sensoriska upplevelser som lägger till irrelevanta detaljer och distraherar läsaren. Lägg till sensoriska upplevelser, inklusive beröring, som stödjer och livar upp berättelsen. Överdriv inte. Modern stil undviker långa beskrivningar, vare sig de är visuella, ljudmässiga, luktande, smakfulla eller taktila.

Sträva efter en omedelbar upplevelse, där läsaren möter världen genom POV-karaktären, oavsett om det berättas i första person, andra person eller tredje person (både begränsad och allvetande). Talande sinnesord, som ”känna”, ”se”, ”höra”, ”lukta” och ”smaka”, stoppar upp läsningen. Därför avråder jag att du använder dem för att beskriva den sensoriska stimulansen.

Ibland behöver vi beskriva de åtgärder som vidtagits. Här är ett exempel:

Han såg på grannen, hörde mannens hårda andetag och kände lukten av alkohol i andetagen.

Så när du använder beröring i dina berättelser, beskriv den sensoriska stimulansen så direkt som möjligt snarare än att berätta för läsaren.

När du använder beröringssinnet måste du komma ihåg att varje del av kroppen har beröringsreceptorer och inte begränsa beskrivningen till de vanligare områdena, såsom händer, armar och ansikte. Skapa utrymme för kreativitet.

Vad är känslan av:

Sirap eller honung mellan fingrarna?
– Grillsås rinner ner för hakan?
– Cerat på överläppen?
– Kallsvett längs hårfästet?
– En fläkt genom håret?
– Lera mellan tårna?
– Sand i baddräkten?
– Sval luft under svettiga armhålor?
– Blöta kläder på bröstet, magen och ryggen?

Kombinerar lukt och beröring för att beskriva en obehaglig upplevelse.

Exempel:

Jag tappar balansen och faller, landar först på rumpan och sedan på ryggen. Det är mitt i torrperioden men marken är ändå fuktig, och den skarpa, ammoniakliknande skärpan av hästurin och avföring anfaller min näsa. Mina händer trycks ner i den mjuka, fuktiga avföringen och den ​​klibbiga dyngan sipprar mellan fingrarna och klänger som modell-lera. Jag slingrar mig men smetar bara eländet än mer över händer och kläder.

Visst är det en kraftfull gestaltning av beröring ovan?

Lycka till!

Monica