Skrivtips – Tempus
Tempus beskriver en handlings eller tillstånds plats i tiden, det vill säga var det i det förflutna, är det i nuet eller kommer det att vara i framtiden?
Det berättar för oss hur handlingen relaterar till tiden.
Det kan vara en enstaka händelse, en vana eller rutin, eller en generalisering (gnomiskt uttryck). Andra delar av meningen eller sammanhanget kan sätta gränser, men det gör inte verbformen. Till exempel, om jag skriver, ”Han sprang”, kunde det ha gjorts en gång, upprepade gånger, kontinuerligt eller på annat sätt. ”Det pågick dagligen” indikerar en upprepad eller rutinmässig åtgärd, men den informationen kommer från adverbet ”dagligen”, inte från verbformen.
De andra aspekterna ger oss information om handlingens början, fortsättning eller slut, det vill säga hur handlingen förhåller sig till tiden.
Progressiva verb
Progressiva verb talar om för oss att åtgärden är ofullständig eller pågår vid den tidpunkt då den inträffar. Vi bildar det genom att använda någon form av vara med presensparticip. Denna ofullständiga eller pågående åtgärd kan äga rum i det förflutna, nuet, framtiden eller utan samband med en specifik tidpunkt. Låt oss titta på några exempel.
”Jag springer” säger till läsaren eller lyssnaren att denna aktivitet för närvarande är pågående eller ofullständig.
”Jag sprang” berättar för läsaren eller lyssnaren att tidigare var den här aktiviteten pågående eller ofullständig.
”Jag kommer att springa” säger till läsaren eller lyssnaren att någon gång i framtiden kommer denna aktivitet att vara pågående eller ofullständig.
— För att indikera en pågående åtgärd vid en specifik tidpunkt (förr, nu eller framtid).
Vid tretiden klippte jag gräsmattan.
Det är midnatt och jag läser.
Imorgon klockan sex åker jag till jobbet.
— För att indikera en pågående åtgärd som är avbruten eller två parallella handlingar.
Mamma lagade middag när vi kom.
Medan Ann skriver en bok, forskar jag.
Jag väntar när tåget kommer.
— Att uttrycka handlingar som sträcker sig över en längre tid och ses som en pågående situation.
”Jag slavade över en varm spis i timmar”, klagade mamma.
John skriver en bok.
De kommer att ge ut en serie.
— Att uttrycka vad som annars är ett långsiktigt tillstånd som en kortsiktig eller tillfällig affär.
Han jobbade som praktikant för sommaren (mot: han jobbar som praktikant).
Vi hyr en lägenhet tills vårt hus är klart (mot: vi hyr en lägenhet).
Hon kommer att bo i Lund medan hon forskar för sin bok (mot: hon kommer att bo i Lund).
— I kombination med ”alltid” (och ”fortfarande”) för att uttrycka irritation över en vanemässig handling eller tillstånd.
Du bråkade alltid som barn.
Du stökar alltid.
Du kommer alltid att skapa oreda.
Notera: Nuvarande progressiva verb används ofta för att uttrycka framtiden. Vi åker på semester imorgon.
Hur är det med dig? Brukar du överanvända eller underutnyttja progressiva verb?
Monica