Vart vägen än bär av Birgitta Bergin – recension
Format: Inbunden
Antal sidor: 378
Serie: Kvinnlig vänskap (del 3)
Utgivningsdatum: 2025-08-15
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164208804
Boken är den avslutande, fristående fortsättning på trilogin om kvinnlig vänskap.
Recensionsex: Ja – Tusen tack Birgitta för recensionsexemplaret!
Typ av bok: Samtida skönlitteratur
Hur fångade inledningen mig: Jag fastnade omgående, som alltid avseende Birgittas romaner.
Så här börjar den:
”Jag stirrar på ryggsäcken på tågsätet intill mig. Jag vet inte hur många gånger jag har packat om den – eller rättare sagt packat ur saker. Till slut kunde jag inte avvara en endaste pryl mer och när jag ställde den rosa ryggan av nylon på vågen så visade den prick sex kilo. Det fick jag acceptera. Jag har en sovsäck av siden med mig, en särskild resehandduk som väger nästan inget alls, ett par flipflopsandaler att ta på mig på kvällarna, extra strumpor och underkläder, två linnen för vandring och två tunna t-shirts att ha på kvällarna. Dessutom ett par shorts utöver de som jag vandrar i och en tunn baddräkt. Inget smink, inga smycken, ingen tjock tröja, bara en lätt träningströja med dragkedja för kallare morgnar.”
VILKEN är själva handlingen: En relationsroman baserad på kvinnlig vänskap.
Intrigerna: Intrigerna leder handlingen framåt.
Miljöbeskrivningarna: Tydliga miljöbeskrivningar. Igenkänning på många spanska orter.
Dialogerna: Framåtdrivande.
Baksidestexten – tagen från nätet
”Äktenskapet mellan Tone och Måns är definitivt över. Nu behöver hon bevisa för sig själv att hon kan stå på egna ben och ger sig därför av för att vandra den åttio mil långa pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Redan första dagen knyter hon kontakt med den betydligt yngre Clara och de två kvinnorna bestämmer sig för att slå följe. Snart får de sällskap av en till synes sorglös bohem och en man som precis har förlorat sin fru.
Omgivna av vackra berg och små, pittoreska byar kommer den lilla skaran allt närmare varandra. Under stekande sol och våldsamma åskmoln förenas de genom såväl skavsår och värkande ben som djupa samtal om livet.
När de anländer till en av byarna står plötsligt Rickard där, mannen som Tone tidigare träffat och inte kunnat släppa sedan dess. Återföreningen väcker starka känslor hos dem båda och Rickard ser en chans att de äntligen kan hitta fram till varandra. Men frågan är: Vad vill Tone?”
Mest positivt
Karaktärerna fastnar. Välskriven. Tydligt tryckt text. Lättläst.
Minst positivt
Lite tokigheter kring tempus, se exempelvis ovan ” Dessutom ett par shorts utöver de som jag vandrar i …”. Hon sitter på tåget och vandrar inte – än. 😉
Texten hade kunnat rensas mer från onödiga ord som ”ju” och liknande.
Några valda texter ur boken
Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt.
Sidan 100
Det är som om Clara pratar om någon annan än mig. Vet jag vad jag vill? Nej, det är inte sant. Så försöker jag rannsaka mig själv. Om jag går bakåt i tiden och tänker på den jag är idag, jämfört med för två år sedan, så kanske det är som Clara säger. Jag har förändrats. Och det har skett gradvis genom allt som jag har gått igenom. Och delvis också på grund av att jag efter Chanelles död bestämde mig för att utvecklas. Har jag utan att jag själv förstått det kommit en bit på väg? Eller … är jag redan där?
”Om du tycker att jag är stark, så måste jag kontra med att jag tycker att det är du som är stark, Clara”, säger jag efter en stund. ”Det lilla du har berättat om din uppväxt låter inte som en självklar start för att bli den du är idag.”
”Men jag är alltid rädd och jag passar inte in någonstans.”
”Försöker du passa in då? Försöker du till exempel bli en del av Olivers värld?”
Sidan 200
Men något får mig att inte ge upp. Tänk om han verkligen är sjuk och behöver hjälp? Tänk om han har svimmat?
”Hallå, Brian! Det är jag”, ropar jag mot den stängda dörren. Men inget händer. Jag knackar igen. Hårdare.
Till slut blir jag villrådigt stående. Han kan ju ha lämnat rummet, kommer jag på. Jag har fortfarande inte Brians mobilnummer, det har inte funnits något behov av det tidigare. Och han avskyr sociala medier, så där kan jag inte hitta honom.
Insikten drabbar mig. Han kan ha valt bort oss utan att säga varför. Något allvarligt kan ha drabbat honom och han vill inte säga det till oss.
Summering
Jag ger romanen 4 av 5 pennor. Serien rekommenderas innerligt! Nu ser jag fram emot en ny roman av Birgitta.
Vid pennan
Monica