Fyra vanliga novellmisstag

Noveller är ett bra sätt att finslipa ditt hantverk och är roliga att skriva. Ännu bättre, de kan hjälpa dig att bygga upp din läsekrets – förutsatt att de är välskrivna.

Tyvärr ser jag ett antal vanliga novellmisstag om och om igen. Värre än fel i hantverket är att misstagen sviker läsarnas förtroenden.

Vill du lära dig att skriva en novell?

Tappa inte dina fans innan du ens fått dem – hjälp läsarna att älska dina noveller genom att följa dessa fyra regler.

1 Slingra dig inte

Vissa berättelser lockar dig långsamt. Läsarna vet inte ens vet vad berättelsen handlar om.

Detta tillvägagångssätt är aldrig ett bra sätt att börja skriva. I en novell måste varje ord fungera. Förtjäna läsarens uppmärksamhet genom att erbjuda berättelsens hjärta (och huvudperson och handling) i förväg.

2 Undvik onödiga scenbyten

Noveller ska vara korta. Hur många scener tror du att du på ett ansvarsfullt sätt kan utveckla på bara några tusen ord? Låt dina noveller vara övertygande genom att upprätthålla en ström av berättande. Hoppa inte runt i olika tider eller platser. Om du kommer på dig själv med att använda asterisker, bindestreck eller på annat sätt dela upp din berättelse i segment, se upp.

Fråga dig själv: Behövs en scenbyte? Använd författarskapandet.

3 Byt inte synvinkel

I likhet med scenbyte finns det plats för synvinklar. Detta utrymme finns nästan aldrig i en novell. En novell är som ett nålhuvud. Att skapa flera synvinklar gör det splittrat. Läsarna fäster sig vid den första karaktären du introducerar. Novellen ger dig inte tillräckligt med utrymme för att ta med för många karaktärer. Om du verkligen vill komma in i huvudet på mer än en karaktär, är det bättre att du skriver i tredjepersons allvetande. Fråga dig om det verkligen är nödvändigt och utmana dig själv att hitta en väg runt det.

4 Låt inte läsaren undra

Avslutningen är viktig, att knyta ihop säcken. Detta missar många författare – inklusive undertecknad. Har du maxat antalet ord? Försöker du vara konstnärlig och lämna slutet öppet för tolkning? Oavsett orsaken fungerar aldrig vaghet. Det är bra att lämna bedömningen till dina läsare, men ge dem de fakta de behöver – få dem inte att gissa. Ingenting gör en läsare mer frustrerad än att inte få ett ordentligt avslut.

Spika grunderna

Att skriva är en konst, inte en vetenskap. Om du märker att du bryter mot en av dessa regler, fundera länge och noga på varför. Är det nödvändigt? Låt inte vanliga fallgropar hindra dig från att bli publicerad. Håll utkik i ditt skrivande tänk ordentligt över din berättelses struktur innan du publicerar den. För det mesta är det lätt att fixa.

Lycka till!

Monica

 

Skrivtips – Tempus

Tempus beskriver en handlings eller tillstånds plats i tiden, det vill säga var det i det förflutna, är det i nuet eller kommer det att vara i framtiden?

Det berättar för oss hur handlingen relaterar till tiden.

Det kan vara en enstaka händelse, en vana eller rutin, eller en generalisering (gnomiskt uttryck). Andra delar av meningen eller sammanhanget kan sätta gränser, men det gör inte verbformen. Till exempel, om jag skriver, ”Han sprang”, kunde det ha gjorts en gång, upprepade gånger, kontinuerligt eller på annat sätt. ”Det pågick dagligen” indikerar en upprepad eller rutinmässig åtgärd, men den informationen kommer från adverbet ”dagligen”, inte från verbformen.

De andra aspekterna ger oss information om handlingens början, fortsättning eller slut, det vill säga hur handlingen förhåller sig till tiden.

Progressiva verb

Progressiva verb talar om för oss att åtgärden är ofullständig eller pågår vid den tidpunkt då den inträffar. Vi bildar det genom att använda någon form av vara med presensparticip. Denna ofullständiga eller pågående åtgärd kan äga rum i det förflutna, nuet, framtiden eller utan samband med en specifik tidpunkt. Låt oss titta på några exempel.

”Jag springer” säger till läsaren eller lyssnaren att denna aktivitet för närvarande är pågående eller ofullständig.

”Jag sprang” berättar för läsaren eller lyssnaren att tidigare var den här aktiviteten pågående eller ofullständig.

”Jag kommer att springa” säger till läsaren eller lyssnaren att någon gång i framtiden kommer denna aktivitet att vara pågående eller ofullständig.

—   För att indikera en pågående åtgärd vid en specifik tidpunkt (förr, nu eller framtid).

Vid tretiden klippte jag gräsmattan.

Det är midnatt och jag läser.

Imorgon klockan sex åker jag till jobbet.

 

—   För att indikera en pågående åtgärd som är avbruten eller två parallella handlingar.

Mamma lagade middag när vi kom.

Medan Ann skriver en bok, forskar jag.

Jag väntar när tåget kommer.

 

—   Att uttrycka handlingar som sträcker sig över en längre tid och ses som en pågående situation.

”Jag slavade över en varm spis i timmar”, klagade mamma.

John skriver en bok.

De kommer att ge ut en serie.

 

—   Att uttrycka vad som annars är ett långsiktigt tillstånd som en kortsiktig eller tillfällig affär.

Han jobbade som praktikant för sommaren (mot: han jobbar som praktikant).

Vi hyr en lägenhet tills vårt hus är klart (mot: vi hyr en lägenhet).

Hon kommer att bo i Lund medan hon forskar för sin bok (mot: hon kommer att bo i Lund).

 

—   I kombination med ”alltid” (och ”fortfarande”) för att uttrycka irritation över en vanemässig handling eller tillstånd.

Du bråkade alltid som barn.

Du stökar alltid.

Du kommer alltid att skapa oreda.

Notera: Nuvarande progressiva verb används ofta för att uttrycka framtiden. Vi åker på semester imorgon.

Hur är det med dig? Brukar du överanvända eller underutnyttja progressiva verb?

Monica