Karaktärer existerar inte i ett vakuum. Deras relationer med andra avslöjar nya dimensioner. Här är några tips:
Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Låt karaktärerna förändras under tiden.
Lycka till!
Monica
Tempus beskriver en handlings eller tillstånds plats i tiden, det vill säga var det i det förflutna, är det i nuet eller kommer det att vara i framtiden?
Det berättar för oss hur handlingen relaterar till tiden.
Det kan vara en enstaka händelse, en vana eller rutin, eller en generalisering (gnomiskt uttryck). Andra delar av meningen eller sammanhanget kan sätta gränser, men det gör inte verbformen. Till exempel, om jag skriver, ”Han sprang”, kunde det ha gjorts en gång, upprepade gånger, kontinuerligt eller på annat sätt. ”Det pågick dagligen” indikerar en upprepad eller rutinmässig åtgärd, men den informationen kommer från adverbet ”dagligen”, inte från verbformen.
De andra aspekterna ger oss information om handlingens början, fortsättning eller slut, det vill säga hur handlingen förhåller sig till tiden.
Progressiva verb talar om för oss att åtgärden är ofullständig eller pågår vid den tidpunkt då den inträffar. Vi bildar det genom att använda någon form av vara med presensparticip. Denna ofullständiga eller pågående åtgärd kan äga rum i det förflutna, nuet, framtiden eller utan samband med en specifik tidpunkt. Låt oss titta på några exempel.
”Jag springer” säger till läsaren eller lyssnaren att denna aktivitet för närvarande är pågående eller ofullständig.
”Jag sprang” berättar för läsaren eller lyssnaren att tidigare var den här aktiviteten pågående eller ofullständig.
”Jag kommer att springa” säger till läsaren eller lyssnaren att någon gång i framtiden kommer denna aktivitet att vara pågående eller ofullständig.
— För att indikera en pågående åtgärd vid en specifik tidpunkt (förr, nu eller framtid).
Vid tretiden klippte jag gräsmattan.
Det är midnatt och jag läser.
Imorgon klockan sex åker jag till jobbet.
— För att indikera en pågående åtgärd som är avbruten eller två parallella handlingar.
Mamma lagade middag när vi kom.
Medan Ann skriver en bok, forskar jag.
Jag väntar när tåget kommer.
— Att uttrycka handlingar som sträcker sig över en längre tid och ses som en pågående situation.
”Jag slavade över en varm spis i timmar”, klagade mamma.
John skriver en bok.
De kommer att ge ut en serie.
— Att uttrycka vad som annars är ett långsiktigt tillstånd som en kortsiktig eller tillfällig affär.
Han jobbade som praktikant för sommaren (mot: han jobbar som praktikant).
Vi hyr en lägenhet tills vårt hus är klart (mot: vi hyr en lägenhet).
Hon kommer att bo i Lund medan hon forskar för sin bok (mot: hon kommer att bo i Lund).
— I kombination med ”alltid” (och ”fortfarande”) för att uttrycka irritation över en vanemässig handling eller tillstånd.
Du bråkade alltid som barn.
Du stökar alltid.
Du kommer alltid att skapa oreda.
Notera: Nuvarande progressiva verb används ofta för att uttrycka framtiden. Vi åker på semester imorgon.
Hur är det med dig? Brukar du överanvända eller underutnyttja progressiva verb?
Monica
Som du kanske vet, kom novellantologin LÖFTET ut i juni. Jag är så glad att jag blev en av författarna. Här kan du se pitchen för min novell.
Vill du lära dig hur du skriver en novell? Vill du testa att skriva en novell istället för en roman? Slippa det långa tidsengagemang som en roman kräver. Varje novellförfattare vill skriva en roman, men varje romanförfattare kan ha nytta av att skriva noveller. Noveller och romaner är olika, även hur du skriver dem.
Noveller är ofta den skönlitterära författarens första introduktion till skrivandet, men en novell kan vara frustrerande att skriva och svår att bemästra. Hur får du ihop allt som skapar en kort fantastisk berättelse?
När du väl är klar med en novell som du är stolt över, vad gör du med den?
Jag föll för att skriva noveller när jag började skriva. I över tio år har jag skrivit noveller och jag har blivit publicerad i ca 30 antologier.
Jag lärde mig mycket om skrivarhantverket när jag ägnade tid åt att träna på att skriva mina noveller. Därför tror jag att novellskrivning är viktigt för varje författare.
Men hur skriver du en novell? Och vad gör du efteråt? Jag hoppas att jag genom att dela med mig av mina personliga erfarenheter och förslag kan hjälpa dig att skriva dina egna noveller.
Antologier och novellsamlingar inbringar inga stora intäkter. Varför slösa tid på att skriva noveller? Det finns tre huvudsakliga anledningar till att du bör testa.
Noveller hjälper dig att finslipa din redigeringsförmåga.
Noveller består ofta av enbart en scen och en karaktär. Det är en nivå av fokus du inte kan ha i en roman. Att skriva noveller tvingar dig att fokusera på att skriva kort och koncist samtidigt som du gör en scen underhållande.
Du arbetar med den grundläggande nivån av struktur (en scen) och lär dig att fullända den.
Noveller gör det möjligt att experimentera med din kreativa process, för att leka med karaktärsutvecklingstekniker, att pyssla med olika typer av stilar.
Du lär dig hur en färdig berättelse känns. Så många blivande romanförfattare har bara halvfärdiga utkast i lådor.
De flesta skribenter inser att de få bättre kontakter med sina läsare.
Du vill ha trogna läsare och du vill ha vänner i branschen. Sättet att få dem är att kontinuerligt skriva.
Att skriva är som att träna.
Det är svårt att hålla på med en roman. De flesta författare skriver en eller två om året.
Novellskrivning hjälper dig att hålla kvar din skrivvana, eller utveckla den, och det skapar en trevlig paus mellan större projekt.
Jag skriver ofta noveller mellan romanerna. Det håller mig igång och jag kan använda alla de slumpmässiga berättelseidéer jag haft när jag arbetat med större projektet. Jag har upptäckt att hålla igång skrivvanan är viktigt.
Alla coola författare gör det. Stephen King, Edgar Allan Poe, Kurt Vonnegut, Margaret Atwood … Googla på dina favoritförfattare så ser du att de förmodligen har skapat en eller två novellsamlingar.
Detta kan tyckas självklart, men det är en fråga jag ofta har fått. En novell är kort. Men hur kort är kort?
Du kan Googla hur lång en novell är och få en massa olika svar. Det finns många olika redaktörer som skapar olika antologier och tidskrifter. De har alla olika definitioner av vad en novell är eftersom de alla har olika behov när det gäller att tillhandahålla innehåll och möta publikens förväntningar. En tidning eller antologi kan ha ett visst antal sidor.
En novells ordräkning ligger normalt någonstans mellan 1 000 och 10 000 ord. Det vanligaste är mellan 2 000 och 5 000 ord. Majoriteten av novellerna jag har fått publicerade var mellan 2 500 ord och 3 500 ord. Det är inte många ord, och du måste få in bakgrundshistoria, världsbyggande, karaktärsbåge mm. (En bok är normalt 60 000 till 90 000 ord eller längre. Stor skillnad.)
En novell är en till tre scener (någon enstaka gång lite mer). Du kommer inte att förtydliga detaljer om dina karaktärer. Du bygger inte en värld på Tolkien-nivå eller oroar dig för subplots. För att fokusera på ditt skrivande, tänk på en novell som en kort serie händelser som händer med en enskild karaktär.
Om du letar efter det snabba svaret, här är det:
För det mesta är noveller avsedda att läsas på en gång, så det är vettigt att du ska skriva den på en gång. Om du tänker skriva en novell med 10 000 ord, kommer det förmodligen att ta mer än en skrivsession, men en novell på 2 500 ord kan lätt skrivas på en gång. Det här kan verka lite skrämmande, men du kommer att upptäcka att din entusiasm kommer att driva dig till slutet och din berättelse kommer att flyta bättre. Sikta på på att få den grundläggande historien ur ditt huvud och på papper.
Glöm grammatiken. Glöm vacker prosa. Oroa dig inte för ordräkningen. Analysera inte och pausa inte för att hitta exakt rätt ord. Bry dig inte om den perfekta berättelsetiteln. Ful-skriv! Plocka fram den grundläggande historien. Redigera inte!
Börja inte omedelbart redigeringsprocessen. När du har skrivit något, inklusive böcker, måste du ta ett steg tillbaka. Din hjärna behöver växla från ”skrivarläge” till ”läsarläge.” Med en novell rekommenderar jag normalt en tredagars paus. Gör lite research även om jag rekommenderar att du inte tänker på din berättelse alls. Ju längre bort du kommer från novellen, desto bättre kommer du att redigera.
När du har haft en paus är du redo att komma tillbaka. Det här är delen där du ”dödar dina älsklingar/kelgrisar” och utesluter nåd för historien som du producerade för mindre än en vecka sedan. Det andra utkastet innebär att du är kritisk.
Kom ihåg att du skriver en novell – inte en roman. Du har inte tid att gå in på detaljer om dina karaktärers liv. Du har inte tid för subplots.
Noveller bör ha en början, en mitt och ett slut. De är korta, men de är fortfarande berättelser.
När du redigerar, fråga dig själv om bakgrundshistoria, världsbyggnad och annat som din läsare behöver veta. Om de behöver veta, ska det vara just i det ögonblicket? Om de inte behöver veta, klipp bort det.
Om det här är första gången du låter andra se ditt skrivande kan detta vara ett skrämmande steg. Ingen vill få kritik. Men att få feedback är det viktigaste steget i skrivprocessen vid sidan av skrivandet. Ju fler ögon, desto bättre.
Jag rekommenderar starkt att få feedback från någon som kan skriva, inte din mamma eller din bästa vän. Människor vi älskar är fantastiska, men de älskar dig och kommer inte att ge dig ärlig feedback. Om du vill ha beröm, gå till dem. Om du vill växa som författare, gå med i en skrivargemenskap och få feedback från andra skribenter.
När du har fått feedback från en handfull människor, gör de ändringar du anser nödvändiga och gör en sista redigering gällande grammatik och skiljetecken.
En berättelse är inte färdig förrän den har publicerats. Oavsett om du går den traditionella vägen och skickar in din novell till antologier och tidskrifter, eller om du är intresserad av självpublicering, låt inte din berättelse försvinna. Få ut den så att du kan bygga upp din läsarbas.
Det är häftigt att säga att du är en publicerad författare.
Som Ray Bradbury (en av mina favoritförfattare) säger:
”Skriv en novell varje vecka. Det går inte att skriva 52 dåliga noveller i rad.”
Lycka till!
Monica
En rik bakgrundshistoria kan informera om en karaktärs handlingar och beslut. Här är några användbara tips:
Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Utvecklas dynamiska relationer.
Lycka till!
Monica
Jag vill dela med mig av min process för att planera och skriva scener. Vill du ha mer detaljerat, rekommenderar jag dig att läsa min bok Planera ditt skrivprojekt. Du hittar den här:
https://bokshop.bod.se/planera-ditt-skrivprojekt-monica-iveskoeld-9789180577625
Innan du skriver ett enda ord måste du veta var scenen leder. Tänk så här: Du skulle inte hoppa in i bilen och köra utan att veta vart du är på väg, eller hur?
När du arbetar med en roman har varje scen ett specifikt mål. Det måste föra historien framåt på ett speciellt sätt. Kanske behöver din huvudperson upptäcka viktig information, eller måste ett förhållande förändras, eller måste ett beslut fattas som kommer att påverka resten av historien. Här är vad du frågar dig själv:
Om du börjar skriva innan du vet svaren hamnar du i en vandrande scen; många vackra beskrivningar, en trevlig dialog … men ingenting händer egentligen. Berättelsen går inte framåt.
Lägg ut de grundläggande byggstenarna för din scen. Fokusera på de fyra avgörande delarna av premissen innan du börjar skriva.
Vad hände före den här scenen? Detta kan tyckas självklart, men är avgörande. Vad hände innan scenen startade? Dina karaktärer materialiserar sig inte ur tomma intet när din scen börjar. De kommer från någon plats, bär på bagaget från tidigare evenemang och förväntar sig att saker ska utvecklas på ett visst sätt. Fråga dig alltid:
Välj inte en slumpmässig plats. Du behöver veta:
Inställningen påverkar hur scenen utvecklas. En konversation i ett fullsatt kafé utspelar sig annorlunda än på en tom parkeringsplats vid midnatt.
Detta är karaktären vars liv hamnar ur balans av den uppviglande incidenten. Din huvudperson är den person du vill att läsaren ska känna empati med under scenen. Allt som händer uppleves genom karaktärens perspektiv.
Kom ihåg: Den globala protagonisten är inte alltid huvudpersonen på scenen.
Den uppviglande incidenten är den oväntade händelsen som får din huvudpersons liv ur balans. Den som får scenen i ny växel.
Din huvudperson i scenen förväntar sig att saker ska ske på ett visst sätt (status quo). Den uppviglande incidenten är den som förstör förväntningarna.
Om du kämpar för att identifiera incidenten, har du förmodligen ingen. Utan en uppviglande incident kommer din scen att kännas platt – en serie saker som händer utan spänning eller framåtskridande.
Planera krisen och klimax för scenen. Dessa ögonblick avgör om scenen fungerar eller faller platt.
Insatser handlar inte om att göra saker ”större” eller ”mer intensiva”. De handlar om specifika konsekvenser av din protagonists krisbeslut. Det finns tre sätt att utveckla insatserna i scenen:
Olika typer av insatser skapar olika typer av press på din huvudperson.
Din protagonist står inför ett svårt val mellan två oförenliga alternativ. Varje alternativ bör ha tydliga kopplade insatser – vad kan hen vinna eller förlora?
Det finns inte ett enkelt svar. Båda alternativen måste kosta huvudpersonen något de värdesätter.
Protagonisten agerar utifrån krisvalet. Vad hen än bestämmer sig för måste det få verkliga, meningsfulla konsekvenser som förändrar situationen.
Tumregel: Om huvudpersonen kan göra ett val som återställer allt till det normala, är insatserna inte tillräckligt starka.
All planering är magi till en aktuell scen. Men kom ihåg: din plan är en färdplan, inte ett fängelse. Tänk på de element du planerade – Status Quo, Uppviglande incident, Kris och Klimax – som vägpunkter på en resa. Låt din kreativitet flöda. Du kanske upptäcker:
Upprätthåll balansen mellan struktur och överraskning. Dina planerade element håller dig på rätt spår, men låt dem inte strypa din kreativitet. Så här närmar du dig det:
Ibland överraskar dina karaktärer ig. Ibland dyker den perfekta metaforen upp från ingenstans. Ibland tar en scen en oväntad vändning som gör den ännu bättre än vad du hade planerat. Se det som en ”roadtrip”. Du vet att du måste ta dig från New York till Los Angeles, och du vet att du måste stanna i Chicago och Denver. Men om du ser ett intressant matställe längs vägen eller upptäcker en naturskön vy mellan stoppen – stanna!
Ta på dig redaktörsmössan och se till att scenen fungerar. Det räcker inte att scenen känns bra – den ska göra jobbet. Kontrollera:
Om något element saknas eller är svagt, är första prioriteten att fixa till scenen. När du vet att grundstrukturen är solid, leta efter sätt att göra scenen ännu bättre:
Analysen fungerar bäst om du kan titta på scenen med fräscha ögon. Låt scenen vila i minst ett dygn innan du dyker ner i den.
När du har gjort analysen och redigeringarna gå vidare till nästa scen. Gå inte tillbaka! Fortsätt inte fila på scenen. Två saker kommer annars att döda din intention:
Din berättelse kommer att förändras och utvecklas när du skriver den. Karaktärer överraskar dig. Nya kopplingar uppstår. Det är som att sätta ihop en Ikea-byrå. Dra inte åt alla skruvarna medan du sätter ihop dem. Samma sak med dina scener. Se till att de fungerar – solid struktur, tydliga insatser, meningsfulla val – men försök inte än göra dem publicerbara. Samla din historia, gå sedan tillbaka och dra åt allt när du redigerar nästa version. Lita på processen.
Lycka till!
Monica
Perfekta karaktärer är tråkiga. Läsaren får kontakt med karaktärer som känns verkliga, och det inkluderar att ha styrkor och svagheter. Detta är något som jag kommer att fördjupa i min kommande fackbok om karaktärspersonligheter.
Här är några små tips:
Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Bygg bakgrunden till din story.
Lycka till!
Monica
Som du säkert vet, kommer min fackbok Skriva spänning och deckare ut i år. Den innehåller mängder som du behöver veta för att skriva spänning och med den får du steg-för-steg-beskrivningar för att skriva en deckare.
Under tiden tipsar jag om detta.
***
Varje berättelse måste börja någonstans. Och varje berättelse behöver en incident av status quo som får handlingen att leva. Uppviglande incidenter ger den nödvändiga rörelsen för att få igång din berättelse. Utan detta avbrott i din karaktärs liv som utlöser resten av händelserna i din handling, kommer din berättelse inte att vara en berättelse.
Men hur skriver du en hetsande incident som kommer att fånga dina läsare och driva berättelsen framåt?
Det skulle kunna vara att någon tar fast dig …
Hur startar du en berättelse? Du har kanske hört att du måste börja med att kroka fast läsaren med en djup konflikt på de första sidorna. Men vad betyder det egentligen? Svaret är den uppviglande händelsen, en av de sex strukturella delarna av handlingen som används för att berätta en effektiv historia.
Med andra ord, en situation kommer från ingenstans, kastar huvudkaraktären in i ett kaos och skapar problem som hen måste ägna resten av handlingen åt att försöka lösa.
Som Robert McKee säger, ”Den hetsande incidenten rubbar radikalt kraftbalansen i din huvudpersons liv.”
Denna oväntade störning komplicerar för karaktären när hen försöker uppnå ett scenmål och karaktären kommer att ägna resten av berättelsen åt att försöka uppnå det.
Exempel på målet kan vara att undkomma en skrämmande naturkatastrof, att hämnas för mordet på en älskad, att träffas utifrån romantiken, eller till och med att utforska en ny världsbild som öppnats. Beroende på typen av handling kan historien vara ett internt eller ett externt mål. Men målet skapas alltid av den uppviglande händelsen.
Andra ramverk för berättelsestruktur kallar denna hetsande incident med olika namn, exempelvis:
Den hetsande incidenten behöver inte inträffa i kapitel ett, som kroken.
Utan en hetsande incident kommer en berättelse aldrig att röra sig framåt, och utan rörelse kommer den att sluta vara en berättelse och bli en serie händelser.
Beröm till Robert McKee för att ha populariserat denna term och till Shawn Coynes Story Grid för att ha utökat vår förståelse av den.
Det finns sex delar i dramatisk struktur:
I de flesta fall börjar berättelsen med exposition (någon form av sammandrag/förklaring), men den hetsande händelsen är det andra elementet och ögonblicket då handlingen börjar.
Det är tekniskt sett bara ett ögonblick eller en enskild händelse, och detta ögonblick är nästan alltid satt i en enda scen.
Även om det kan krävas flera scener, är de tidigare scenerna vanligtvis en del av expositionen.
Vissa plotstruktur-gurus säger att karaktärens önskan eller behov räcker för en hetsande incident.
Dan Harmon, manusförfattaren och skaparen av showen Community, utvecklade ett ramverk som kallas Story Circle-teorin. Det finns många saker att gilla med denna struktur, som på ytan verkar perfekt för episodiska berättelser som tv- och filmserier.
Berättelser kommer i många olika former, kallade berättelsebågar. Den uppviglande händelsens uppgift är att påbörja handlingens rörelse längs den faktiska berättelsebågen, vare sig den är uppåt eller nedåt.
Vissa berättelser har händelser som börjar röra sig i en negativ riktning, som filmen Die Hard. Andra berättelser har händelser som skapar positiv rörelse. I de flesta kärlekshistorier tar det formen av en ”träff ”, ett ögonblick när huvudparet först når en känslomässig anknytning.
Olika typer av berättelser har i sin kärna olika värderingar, och värdet i kärnan i en berättelse kommer att förändra den hetsande händelsen.
Du kanske har hört att scenerna behöver konflikter, men den typ av konflikter som behövs är inte bara bråk eller biljakter. Andra är mindre tydliga till en början.
Det är sant att problem alltid uppstår från den uppviglande incidenten, men de ser inte alltid (i början) ut som ett problem. Med andra ord, oavsett om det är positivt eller negativt, är den uppviglande händelsen berättelsens drivkraft, den som sätter berättelsen i rörelse längs berättelsebågen.
Det finns sex kärnvärden som kommer i konflikt med varandra. Här är de:
En kärlekshistoria, med kärnvärdesskalan kärlek vs hat, kommer att ha en hetsande händelse som ser väldigt annorlunda ut än en fantasyäventyrshistoria med kärnvärdet liv vs död. Och dessa hetsande incidenter kommer att se annorlunda ut än en thriller med kärnvärdet av livet kontra ett öde som är värre än döden.
Förhoppningsvis förstår du vad den uppviglande händelsen är och hur du kan tillämpa den i din egen berättelse.
Tänk på att den uppviglande incidenten inte behöver vara lång. Det kanske bara varar ett kort ögonblick!
Beroende på vilken typ av berättelse du skriver, kommer även typen av hetsande händelse att ändras.
Här är de tio typerna av uppviglande incidenter baserade på de sex berättelsevärdena:
”Detta är ditt uppdrag, om du väljer att acceptera det”, säger det självförstörande bandet.
För äventyrs- och actionberättelser bjuds huvudpersonerna på någon form av äventyr eller uppdrag. Dessa inbjudningar kommer från olika källor. Till exempel:
Personen som bjuder in spelar mindre roll än att ett äventyr eller uppdrag börjar.
En sista version av denna hetsande incident är ”Death Plus MacGuffin”, när en mindre karaktär dör. Detta lämnar en ledtråd eller en bit av en MacGuffin, som är ett slags talismanobjekt som huvudpersonen måste jaga efter under resten av berättelsen. Exempel:
Ett alternativ till den direkta uppmaningen till äventyr är ”en älskades död” som hetsar till incidenten, som sporrar huvudpersonen att hämnas eller finna rättvisa.
Berättelser som i första hand baserar sig på hämnd har en version av detta. En hemsk handling utförs mot huvudpersonen, som tvingar honom eller henne att kräva hämnd. Exempel:
Vad är värre än döden? Att bli brutalt torterad innan du blir grymt mördad. Det är det som ligger bakom de flesta thrillers, mysterier eller skräckhistorier. Nästan alla dessa berättelser börjar med upptäckten av en död kropp, vilket sätter igång sökandet efter att lösa mordet eller jakten på/flykten från monstret. Exempel:
Ibland börjar dessa typer av berättelser inte med en död kropp utan med något slags mysterium. De flesta Sherlock Holmes-romaner börjar till exempel inte med en kropp, men strukturen förblir densamma.
En typ som är specifik för skräckhistorier är ”spökhuset” eller det ”förbjudna föremålet” som uppmuntrar incidenten. Det är när karaktärerna snubblar över något kusligt, oavsett om det är en plats eller ett föremål, något de vet att de inte borde interagera med, men de väljer att göra det ändå (eller tvingas). Denna kusliga sak kan vara en plats, ett föremål eller till och med en person. Exempel:
Paret träffas för första gången och en känslomässig koppling skapas. Ofta händer något pinsamt. Ofta hatar de varandra. Gnistor flyger. Exempel:
Den här typen fungerar för versioner av kärlekshistorien som involverar platonska relationer, undertypen ”kompishistoria”, till exempel när Nick Carroway först träffar Jay Gatsby på en fest i The Great Gatsby.
Det finns två typer av kärlekshistorier: en där paret träffas och den andra där paret separerar.
I berättelserna där paret separerar innehåller den uppviglande händelsen nästan alltid någon form av svek, oftast en otrohet. Exempel:
I berättelser som involverar prestation av någon färdighet eller talang, eller en sportberättelse som involverar ett idrottslag eller en individ, involverar den hetsande incidenten inträde i någon form av turnering eller tävling.
Berättelser om ålderdom har ofta en hetsande händelse som involverar något som ligger utanför huvudpersonens nuvarande världsbild. Kanske är det förekomsten av magi eller en främlings vänlighet eller en möjlighet att gå in i en ny samhällsklass. Vad det än är, förvirrar det huvudpersonen och visar dem hur lite de förstår världen. Exempel:
Notera: Att bli myndig är sällan huvudintrigen i en berättelse, oftare en intern handling.
Ett annat förhållningssätt till berättelsen om att bli myndig innebär att karaktären hamnar i problem tidigt, ofta i en skolmiljö. Detta tvingar karaktären att påbörja processen att reflektera över sitt liv och göra förändringar.
Moralhistorier handlar om krafterna av gott mot ont eller rätt mot fel, så den hetsande incidenten involverar ofta någon form av frestelse av huvudpersonen, som ber dem att förråda sitt samvete för någon nytta eller större nytta.
Lycka till!
Monica
Innan dina karaktärer blir levande för läsaren måste de förverkligas fullt ut – inom dig.
För att uppnå detta, tänk på följande:
Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Ge karaktären relaterbara styrkor och svagheter.
Lycka till!
Monica
Att skriva poesi kan vara en svår uppgift. Ska du använda en viss poetisk form? Kommer det att rimma? Hur börjar du? Det finns mycket att tänka på. Men tänk om du kunde bygga dikter av material som redan finns? Låt oss svara på frågan ”Vad är funnen poesi?”, och titta på några exempel på hur du kan ”hitta” din egen dikt med denna metod.
Själv skrev jag min första dikt som sjuåring.
Vad är ”funnen poesi/found poetry”? Enligt Wikipedia är Found Poetry: en typ av poesi skapad genom att ta ord, fraser och ibland hela stycken från andra källor och omforma dem till poesi genom att göra ändringar i avstånd och rader, eller genom att lägga till eller ta bort text och på så sätt ge ny betydelse.
Found poetry är den litterära motsvarigheten till ett konstcollage. Ungefär som bildkonstnären som kombinerar flera medier (tidningsartiklar, fjädrar, mynt, notblad) till collagekonst, kan du göra samma sak med ord, dra koncept och fraser från olika källor för att skapa ”hittade” dikter.
Vad kan du använda för källtexter? Allt går att använda. Bortsett från upphovsrättsskyddat arbete. Från uppenbara nyhetsartiklar och tidningsartiklar eller annonser till mer obskyra produktförpackningar, menyer, dödsannonser, skräppost, receptkort, graffiti, notblad, dagboksanteckningar, kokböcker, bruksanvisningar, att göra-listor och rättegångsutskrifter. Oavsett vilket råmaterial du använder, var bara säker på att du inte knycker upphovsrättsligt skyddat material.
Det är här ditt ordkonstnärskap kommer in. Justera din dikt tills den fångar en idé du gillar. Du kan till och med ordna de utklippta orden och fraserna i en separat design eller bild på ett pappersark, lägga till bilder, akvareller eller andra medier till din lapptäckspoesi.
För blackoutmetoden eller en raderingsdikt kan du börja med en komplett text och arbeta baklänges — börja radera ord och meningar från originalkällorna tills något nytt dyker upp. Om du börjar med en sida från tidningen, byt ut ord tills du har en intressant ny dikt byggd av texten. Raderingspoesi kan göra en del av beslutsprocessen lättare eftersom du bara tittar på enskilda ord och hur de kan fungera tillsammans i olika mönster för att skapa en ny originaldikt. Ibland handlar det helt enkelt om att bryta upp meningar på intressanta sätt. Låt dig leka med olika typer av material, låt orden och utrymmena vara en katalysator för inspiration.
Vem vet vart detta kan leda?
Själv skriver jag ofta dikter – dock utan att använda Found Poetry. Det går också bra!
Lycka till!
Monica
Läsaren vill inte att karaktären ska ha det lätt utan svårt. Läsaren sitter kanske med en kopp kaffe eller te framför brasan. Men vill läsaren läsa om detta? Nej, hen vill hellre läsa om hur karaktären blir biten av en haj eller får ett telefonsamtal att maken/makan har rymt med någon.
Protagonisten bör ha det svårt för att skapa intresse. Det kan vara att huset brinner ner, att hen förlorat alla pengar genom att kontokortet har blivit skimmat, förlorat sin barndomsvän i en förfärlig sjukdom eller har hen själv en sjukdom. Läsaren gillar karaktärer som får lida.
Men ovan räcker inte. Allt ska vara emot karaktären. Exempelvis: protagonisten är fattig, mannen är en alkoholist och hon har endast en diamantring som blir stulen. Chanserna ska vara riktigt eländiga. Karaktären gillar det inte, men läsaren gör.
Udda beteenden hos karaktären påminner läsaren om något inom hen själv.
Gör protagonisten excentrisk eller besatt. Låt dem sticka ut i läsarens sinne. Det behöver inte vara protagonistens styrka som tilltalar läsaren. Vekheten kan vara mer intressant.
Slutligen, hur ser karaktären ut? Hur är hen klädd? Detta val kan säga mycket om personen. Flata skor eller högklackat? Distinkta skjortor eller huvtröjor? Sitter hen på kanten på stolen eller kastar sig halvliggande i fåtöljen. Allt detta synliggör karaktären.
Hur talar hen? Hur upplever hen miljön och världen omkring sig? Är hen misstänksam?
Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Förstå dina karaktärer på djupet.
Lycka till!
Monica
