Hur blir du en bästsäljande författare?

Letar du efter hemligheten som kommer att göra dig till en bästsäljande romanförfattare? Det går aldrig att förutse, aldrig att lova. Det finns ingen genväg. Ändå frågar författare ofta: ”Om du bara kunde ge mig ett tips, vad skulle det vara?”

Ett tips är: Undvik ”direkt språk”. Det är ingen magisk lampa, men om du behärskar denna fallgrop, kommer du omedelbart att överträffa 99% av dina konkurrenter. Termen myntades av Hollywood-manusförfattare för prosa som speglar verkligheten utan att föra berättelsen framåt. Ett av de vanligaste misstagen i annars bra skrivande. Även proffs faller ibland baserat på detta.

Det har ingenting att göra med din förmåga att sätta ihop en mening, ett stycke eller en scen. Du kan till och med ha en bra idé, veta hur man bygger upp spänning och ha ett öga för dialog. Men du kan fortfarande förbättra det här.

Här är ett tydligt exempel på en text som kan förbättras:

***

Henriettas telefon pep, vilket berättade för henne att hon hade ett samtal. Hon tog ner väskan från axeln, öppnade den, tog ut mobilen, tryckte på svara-knappen och lyfte mobilen till örat.

― Henrietta, sa hon.

― Hej, Henrietta.

Hon kände igen Anders röst.

― Anders, älskling! Hej!

― Var är du, snäckan?

― Just anlänt till parkeringsgaraget.

― Inga fler problem med bilen då?

― Åh, killen på bensinstationen sa att han tror att den behöver en hjulinställning.

― Bra. Gäller fortfarande bokningen för ikväll?

― Ser fram emot den älskling.

― Hörde du om Eva?

― Nej, vad sägs om henne?

― Cancer.

― Vad?

***

Så här bör scenen återges:

***

Henriettas telefon pep. Det var hennes fästman, Anders, som berättade för henne om en av deras bästa vänner, något som fick henne att glömma var hon var.

― Cancer? viskade hon, knappt hörbart. Jag visste inte ens att Eva var sjuk. Visste du det?

***

Lita på mig, inte en läsare kommer att undra hur hon visste att personen i andra änden var Anders.

Läsaren behöver inte få veta allt det andra oväsentliga, att hennes telefon är i hennes väska, att hennes väska hänger över axeln, att hon måste öppna väskan för att ta upp telefonen, trycka på en knapp för att ta samtalet, lägga telefonen till örat för att höra och tala, identifiera sig för den som ringer, bli informerad om vem det är…

… ja, du fattar poängen.

 

Om du faller in i direkt skrivande (och det gör vi alla), anklaga inte dig själv. Det visar att du har förmågan att spegla verkligheten. Det är trevligt. Men sluta nu. 🙂

Separera dig från konkurrensen genom att endast skriva det viktiga.

Gräv djupt. Gå förbi allt svammel. Utvinn dina känslor, ditt sinne, hjärta och själ, och kom ihåg hur det kändes när du fick nyheter om en vän. Distrahera inte med detaljer. Ge läsarna äventyret de valde genom att läsa din berättelse.

Lyft berättelsen när Henrietta säger:

***

― Jag måste ringa henne, Anders. Jag måste avboka vårt kvällsmöte.

***

Nu är det en berättelse som jag skulle fortsätta läsa. Skulle inte du?

Lycka till!

Monica

Hur du blir en mer produktiv författare

Först, räkna ut vad som behöver försvinna från din kalender annars hittar du inte tiden att skriva. Det betyder att du får skära bort saker från ditt schema. Bra saker måste försvinna för att göra plats för bättre saker.

Steg till produktivitet:

• Skapa utrymme för minst tre timmar av icke-förhandlingsbar skrivtid per vecka i ditt schema.
• Sätt dig vid tangentbordet utan förhalande.
• Koppla av och sov gott, med vetskap om att ditt undermedvetna arbetar på din roman även när du prokrastinerar.
• Justera dina sidor per dag, efter behov, låt aldrig antalet överstiga din kapacitet.
• Håll din deadline helig.
• Börja när du måste och njut av vad ditt undermedvetna avslöjar.

Lycka till!

Monica

Är du rädd och har slutat skriva?

Förhoppningsvis tror du efter gårdagen på potentialen i ditt skrivande. Men ändå tycker du att det är svårt att skriva eftersom du är rädd för avvisningar, eller hur? Det skulle helt enkelt bevisa vad du har misstänkt hela tiden: ”Jag är en dålig författare.” Du längtar efter att ditt skrivande ska betyda något – för att någon ska säga: ”Detta behöver delas med världen.” Men den fruktansvärda författarrädslan får dig att prokrastinera och leder så småningom till författarblockering. Tja, jag har en beprövad metod som kan hantera den rädslan.

Gör så här:

1. Utveckla tjockt skinn. Eller åtminstone låtsas att du har det. Det är inte lätt. Men detta kommer att ta dig längre än du någonsin kan föreställa dig. I sanning, ingen gillar att bli kritiserad. Vi vill bli upptäckta. Men lär dig att ta emot, så kommer du vara långt före dina konkurrenter.
2. Undvik tomt prat. Börja inte ett kapitel med en eller två sidor av miljöbeskrivning eller bakgrund. Börja mitt i något spännande som händer. Det behöver inte vara en skottlossning eller en biljakt, men något måste pågå.
3. Välj det normala ordet framför det komplicerade. Motstå impulsen att visa upp ditt ordförråd eller ett fantastiskt uttryck. Håll saker enkla och lättlästa.
4. Utelämna onödiga ord. En regel som följer sitt eget råd.
5. Undvik subtila tautologier. Exempel: ”Hon nickade med huvudet i samtycke.” De fyra sista orden är onödiga. Vad annat skulle hon nicka med, än huvudet? Och när hon nickar betyder det naturligtvis att hon är överens med någon om något.
6. Undvik vanligtvis orden upp och ner. Han riggade upp enheten. Hon satte sig ner på soffan. Ibland behöver du sådana ord, men oftast – som i dessa fall – behöver du inte dem.
7. Ta bort ordet ”att”. Använd det bara när det är nödvändigt för tydlighet.
8. Ge läsaren uppskattning. Exempel: ”De gick genom den öppna dörren och satte sig mittemot varandra på stolar.” Om de gick in och satte sig vet vi att dörren var öppen. Och – om inget annat sägs – kan stolarna antas. Så du kan skriva: ”De gick in och satte sig mittemot varandra.”
9. Undvik att berätta vad som inte händer. ”Han svarade inte.” ”Hon sa ingenting.” ”Publiken blev aldrig tyst.” Om du inte talar om dessa saker, kommer läsarna inte att anta att de gjorde det.
10. Undvik att vara adjektivmanisk. Bra skrivande är en sak av starka substantiv och verb, inte adjektiv. Använd dem sparsamt. När du använder ett adjektiv, använd bara ett. ”Han visade sig vara en envis, aktiv fighter” är mer kraftfullt om du bestämmer dig för det starkare av dessa två adjektiv. Mindre är mer. Vilket skulle du välja?
11. Undvik att överdriva verb som ”log lätt”, ”skrattade nästan”, ”rynkade pannan lite” osv. Människor ler, skrattar eller rynkar pannan, eller så gör de inte det.
12. Undvik termen ”bokstavligen” – när du menar ”bildligt”. ”Mina ögon föll bokstavligen ur huvudet på mig.” ”Jag klättrade bokstavligen på väggarna.” ”Jag dog bokstavligen när jag hörde det.” Vila i frid.
13. Undvik för mycket regi. Du behöver inte berätta varje handling för varje karaktär i varje scen, vilken hand de använder, vilken arm de vinkar med osv.
14. Begränsa dig till en synvinkel (POV) per scen. Oavsett om du skriver i första person eller tredje person begränsad, berätta det från perspektivet av den karaktär som har mest på spel i scenen.
15. Undvik klichéer. Och inte bara ord och fraser. Det finns också klichéartade situationer, som att börja din berättelse med att huvudpersonen vaknar till ett alarm, eller att ha kärleksintressen som bokstavligen stöter på varandra vid första mötet.
16. Motstå impulsen att förklara (RUE). Marian blev galen. Hon slog med näven på bordet. ”George, du kommer att driva mig till vansinne”, sa hon argt. Om hon slår med näven på bordet behöver vi inte berätta att hon är galen. ”Du kan göra det!” uppmuntrade Jim. Om han säger något sådant, är det självklart att han uppmuntrar.
17. Visa, säg inte. Berättande: Det var kallt ute. Visande: Hon drog åt halsduken och stoppade händerna djupt i fickorna, vände ansiktet från den bitande vinden.
18. Undvik tillskrivande manér. Människor säger saker; de andas inte ut, gapar, suckar, skrattar, grymtar, snarkar, svarar, replikerar, utropa eller deklarerar dem. Ibland viskar eller skriker eller mumlar människor, men låt ditt ordval antyda det. Om det är extremt viktigt, separera handlingen från dialogen: Jim suckade. ”Jag orkar inte mer.”
19. Lägg till trovärdighet och sanning. Ja, även till fiktion.
20. Undvik liknande karaktärsnamn. Undvik även samma initialer.
21. Undvik manér av skiljetecken, typsnitt och storlekar. ”Han … var … DÖD!” gör inte ditt offer mer avliden än ”Han var död.”

Lycka till!

Monica

 

Lägger du ditt hjärta i skrivandet?

När du lägger ditt hjärta och själ i ditt skrivande bryr du dig naturligtvis om vad folk tycker om det. Och när du postar det i sociala medier får du kanske se en handfull visningar, någon enstaka Like och kommentar … Det känns som ett knivhugg i hjärtat.

Vad är meningen, om ingen bryr sig om vad du har att säga? Det i sig kan vara tillräckligt för att släcka dina skrivardrömmar. Det är som om du arrangerade en födelsedagsfest och enbart EN person dök upp. Det får dig att känna att ditt skrivande är värdelöst. Du tappar självförtroendet. Tänker: Jag borde ge upp. Inte ens min familj och vänner vill läsa vad jag skriver.

STOPP! Om du har skrivit något från hjärtat – kanske en berättelse du har haft i åtanke i flera år – och inte fått någon återkoppling när du postade det …

Ett vanligt nybörjarmisstag är att hävda att romanen är för alla: män och kvinnor, pojkar och flickor. En berättelse riktad till alla är riktad till ingen, och du kommer att finna det tufft att sälja den till ett förlag.

Framgångsrika författare har en sak gemensamt: De är kristallklara om målgruppen. Föreställ dig att skriva till en läsare – ja, bara en. Han eller hon bör bli lika verklig för dig som dina karaktärer. En snabb process för att hitta din målgrupp:

• Hitta en liknande bok på Amazon.
• Utvärdera vem som ger boken positiva recensioner. Notera deras kön. Gissa deras ålder. Och bestäm vad de letar efter i en sådan bok. Om du tycker det är svårt att framkalla en typisk läsare, titta i spegeln. Det är rätt – skriv till dig själv. Jag gör ofta det. Varför? För att jag är en typisk läsare och antar att det finns många fler där ute precis som jag. Mitt mantra är att tänka läsare först. Jag vill underhålla läsarna, utbilda dem och – framför allt – låta dem bli känslomässigt berörda. Det får dem att vända sidorna.

Ge inte upp på din dröm. Din röst förtjänar att höras.

Lycka till!

Monica

Skapa intressant dialog

Hur skapar du konversationer som flyter, avslöjar karaktärerna och för din berättelse framåt? Undvik berättande dialog som tydligt är riktad till läsaren istället för den lyssnande karaktären?

Jag har lärt mig strategier för att skapa dialog som inte känns stel eller beräknad.

1. Klipp till
   Om du inte avslöjar en karaktär som ett geni eller en skrytmåns, utelämna onödiga ord från hans eller hennes dialog. Självklart ska du inte återge ett samtal på samma sätt som ett rättegångsprotokoll inkluderar upprepningar och undvik ”ödemarker” dvs um, ah, uh, etc. Klipp bort onödigheter! Hur mycket kan du ta bort utan att karaktärens kommunikation påverkas? Människor talar i virtuell förkortning. Det betyder inte att din dialog måste vara hackig – klipp bara bort det onödiga/döda. Du kommer att bli förvånad över hur mycket kraft detta lägger till.
2. Avslöja bakgrund
   Att lägga in bakgrund via dialog håller din läsare engagerad, med vetskap om att du så småningom kommer att avslöja mer om din huvudpersons förflutna när berättelsen fortskrider. Det engagerar din läsare och låter dig undvika klichéartade flashbacks.
3. Visa, gestalta
   Säg inte åt oss att en karaktär är sarkastisk, kvicktänkt, narcissistisk, snäll, ledsen eller annat. Visa oss genom vad de säger, genom de ord de väljer.
4. Var subtil
   Lita på din läsare. Med andra ord, motstå impulsen att förklara. Undvik att mata dem med information. Låt dem dra egna slutsatser så att de kan njuta av läsarupplevelsen. Underdrift kan vara ett kraftfullt sätt att använda. Tänk:

• Undertext: Där någon säger annat än vad de menar.
• Undvik att svara: När en karaktär svarar på en fråga genom att byta ämne.
• Tystnad: Låt en karaktär svara genom att inte säga något.

5. Läs din dialog högt
   Du kommer omedelbart att höra om den flyter.
6. Skapa speciella ögonblick
   Vissa ikoniska dialograder har blivit legendariska. Ironiskt nog bör ikonisk dialog inte dra uppmärksamhet till sig förrän någon börjar citera den.

Hoppas det hjälper!

Monica

”Show do not tell” – Gestalta!

Här är några gestaltningstips.

Skriv inte vad du vill att läsaren ska SE, låt dem bli din partner i skrivprocessen. Låt dem själva bilda sig en uppfattning om vad som sker. Då når du läsaren.

Skriv inte:

”Hon öppnade dörren och gick in i köket där hon satte sig på en stol.”

Det är helt onödig information.

Skriv i stället:

”Hon gick in i köket och satte sig.”

Således, förklara inte för läsaren något som de redan vet.

I stället för att förklara att huvudkaraktären ska på en resa och skriva om hur hen packade, beställde en taxi, tog tåget/flyget etc, kom fram och checkade in på hotellet, kan du enkelt skriva:

― Tre dagar senare efter att XX rest till YY, packade han upp kameran och badbyxorna.

Du vinner mycket på att skildra en narrativ summering som ovan.

Skriv inte transportsträckor eller saker som saktar ner din story. Om det distraherar din läsare från den fiktiva konflikten, ska du INTE skriva det.

Är informationen viktig för att läsaren ska förstå din berättelse? Predika inte, även om du har gjort en research som du vill få fram – inte om den inte är extremt viktig.

Smälter texten in naturligt eller känns den uppdiktad? Du kan alltid göra en summering. Läsaren kommer inte ens att märka att du då går från berättande till gestaltande.

Lycka till!

Monica