Inlägg

Publicerat

Djävulens bästa trick av Anders Roslund – recension

Djävulens bästa trick av Anders Roslund – recension

Format: Ljudbok

Inläsare: Thomas Hanzon, Ulrika Ellemark

Serie: Hoffmann och Grens (del 9)

Utgivningsdatum: 2025-06-23

Förlag: Albert Bonniers förlag

ISBN: 9789100810092

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Deckare

Hur fångade inledningen mig: Som alltid med Anders Roslunds böcker, fångades jag direkt. Dessutom är denna uppläsning unik, se nedan

Uppläsare: Bra uppläsarröst och för första gången i mitt liv består den av två röster och några ljudeffekter som jag inte förväntade mig.

VILKEN är själva handlingen: Se informationen nedan från nätet.

Intrigerna: Dramatiska

Miljöbeskrivningarna: Fina

Dialogerna: Driver handlingen framåt

Gestaltningen: Utmärkt

Baksidestexten – tagen från nätet

”Midnatt. Stockholm är i rörelse. Så förändras allt. En serie spektakulära dåd lamslår huvudstaden, ett helt samhälle. Polisens ledning är övertygad om att de kan stoppa nya vansinnesdåd, men Mariana Hermansson, kriminalinspektör vid våldsroteln, vet att något inte stämmer. Medan hennes chefer går vilse, följer hon spåren mot Älvkarleby och avdelning 5 på en rättspsykiatrisk klinik. Någon har planerat brott ingen av oss mött förut, bortom det vi kan föreställa oss, och det finns bara ett sätt hon kan lösa dem på. Hon måste ta sig innanför murarna och taggtråden. Och hon gör det tillsammans med sin förre chef och med polisens främste infiltratör, kommissarie Ewert Grens och den kriminelle Piet Hoffmann, i det som ska bli deras sista gemensamma äventyr.”

Mest positivt

Annorlunda. Spännande deckare som länge kommer att stanna kvar i mitt medvetande. Dessutom annorlunda inläst med två röster och ljudeffekter.

Minst positivt

Möjligen att ljudeffekten med klockan blev lite för mycket.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, brukar jag dela utvalda texter ur boken. Det kan jag inte göra nu eftersom det var en ljudbok.

Summering

Jag ger den här full pott. Minnesvärd. 5 av 5 pennor baserat på den annorlunda storyn. Rekommenderas varmt!

Vid pennan

Monica

 

Publicerat

Veckans historia – Punkaren och den gamle mannen

Veckans historia – Punkaren och den gamle mannen

Båda sitter på en parkbänk. Punkaren har en stor färgad tuppkam och är enormt piercad.

Gubben glor stort på honom. Punkaren blir irriterad och säger:

― Vad fan är det med dig, gubbe? Har du aldrig gjort något utflippat i hela ditt liv?

― Jodå, svarar gubben. En gång var jag så förbaskat berusad att jag satte på en papegoja. Så nu sitter jag här och funderar över om du är min son.

 

Ha en skrattretande dag!

Monica

 

Publicerat

Skrivtips – Använd den aktiva författarrösten

Skrivtips – Använd den aktiva författarrösten

Vad är en ”aktiv författarröst”?

Verb kan beskrivas på olika sätt, beroende på vad du vill ta hänsyn till.

På engelska finns fyra distinkta egenskaper för verb: spänning, aspekt, humör och röst. Det har vi tyvärr inte i svenskan. Vi har alltför få ord, till skillnad mot engelskans.

Vad är författarrösten?

Rösten är den term vi använder när vi beskriver förhållandet mellan subjektet och verbet. Engelskan har tre röster: aktiv, passiv och mitt emellan (uttrycks ofta genom reflexiva pronomen). Som du kan förvänta dig, tar mellanrösten del av funktionerna i både aktiv och passiv röst. Svenskan är lite stelare men vi har givetvis reflexiva pronomen.

”Reflexiva pronomen” är ord man använder i stället för ett substantiv för att visa, att den som utförde handlingen också blev utsatt för den.

Reflexiva pronomen är exempelvis ordet ”sig”. Här är några exempel:

Sven hämtade sig snabbt.

Eva tvålade in sig i duschen.

Hunden kliade sig på magen.

Rådjuret rev sig på staketet.

Spelarna i fotbollslaget lirade bollen inbördes.

Vad är en aktiv författarröst?

Aktiv författarröst är när subjektet utför verbets handling utan att handlingen studsar tillbaka (reflekterar) på subjektet. Här är exempel på aktiv röst:

Tristan sparkade bollen.
(Tristan är subjektet som utför handlingen att sparka, vilket påverkar bollen.)

Alexandra sjunger musikaler.
(Alexandra är subjektet som utför handlingen att sjunga, och ”musikaler” tar emot handlingen av hennes sång.)

En passiv röst

Som jämförelse får du här skillnaden mellan aktiv och passiv röst.

En passiv röst är när subjektet får verbets handling, dvs

Bollen träffades av Tristan.
(Bollen är föremålet och får verkan att sparkas, vilket görs av Tristan.)

Musikalen sjungs av Alexandra.
(Musikalen är ämnet och får handlingen att sjunga, vilket görs av Alexandra.)

Varför ska du använda en aktiv röst?

På många sätt är aktiv röst en standard. Vårt tänkande tenderar mot [ämne] + [göra något]. Skälen till att använda aktiv röst i skrift inkluderar följande:

— Aktiv röst är vanligtvis kortare, så skribenten sparar ord. (Vilken kan vara en viktig faktor.)

— Aktiv röst är vanligtvis enklare, mindre komplex.

— Som ett resultat är den aktiva rösten oftast tydligare.

— Aktiv röst är mer omedelbar och därför mer engagerande.

— Aktiv röst är mer övertygande.

— Aktiv röst är mer minnesvärd. (Undantag finns.)

Ordspråk, talesätt, aforismer, maximer etc förekommer vanligtvis i aktiv röst. Exempelvis:

  • Långsamt och stadigt, vinner loppet
  • Frånvaron gör att hjärtat växer enormt
  • Nyfikenhet dödade katten
  • Tro kan förflytta berg

Den kortaste versen i bibeln är i den aktiva rösten och ganska minnesvärd:

  • Jesus grät.

Använd den aktiva rösten om du inte absolut måste använda den passiva.

Engagerar du läsarna genom aktiv röst, eller har du en tendens att distansera läsarna från handlingen genom den passiva rösten? Med andra ord; passiva verb och passiv röst skapar distans.

Lycka till!

Monica

Publicerat

Inre karaktärsdrag

Inre karaktärsdrag

Här är karaktärsdrag för den med inre personlighetsdrag:

  • Hjälten har ofta karaktärsdrag som är motsvarande läsarens.
  • Sherlock Holmes är exempelvis narkoman
  • Någon har kanske paranoia eller manier
  • En annan kan vara naiv
  • En karaktär kan kanske ha hat mot alla rika (exempelvis Nora Roberts roman ”Onda tankar”)

Minnesvärda protagonister har nästan alltid något av ovanstående krav. Men för att tillfredsställa läsaren har de dessa fem drag:

  1. Vänliga
  2. Modiga
  3. Aktiva (inte passiva)
  4. Inga dumbommar
  5. Möjlighet att utvecklas

Nästan alla karaktärer i klassiska bästsäljare har ovanstående fem karaktärsdrag.

Vänlighet gör att protagonisten lockar till sig läsaren och skapar en direkt koppling. Viktigt om hen dessutom har några mindre trevliga drag. I vårt dagliga liv, räknas vänlighet som ett av de viktigaste dragen. Men karaktären får inte vara alltför god, varje minut. Läsaren vill inte ha en ängel men en glimt av vänlighet även i de tuffaste situationer.

Till och med en person som avrättar andra, kan bli omtyckt av läsaren om hen har någon vänlighet inom sig. Ett tips är att låta karaktären adoptera en hund. Detta är en teknik som kallas ”adoptera hund-tekniken”.

Mod innebär inte att karaktären måste rädda den gamla damen i rullstol på andra våningen vid en brand. Utan mod som skapar en oförglömlig karaktär är framför allt modet att ”förlåta” och att ”offra något”.  Detta skapar en nobel karaktär. Att ge upp något, skapar det oförglömliga. Kanske har hen lagt ner år på att skapa ett rykte, en frisk kropp osv. När hen ger upp något som hen verkligen validerar, blir det extra modigt. Detta är hjältens natur.

Hen ska alltid vara aktiv och inte tillåta att någon gör hen passiv.

Dumhet skapar inte oförglömlighet hos läsaren. Men ofta gör karaktären något dumt under historiens gång. Alla gör misstag, vilket läsaren förstår. Däremot orkar inte läsaren med en karaktär som ständigt upprepar dumheten såvida du inte skriver komiskt.

Karaktären MÅSTE utvecklas i slutet. Kom ihåg att din karaktär aldrig blir densamma, när allt elände har lagt sig.

Ovanstående är de inre dragen för succé.

Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Yttre karaktärsdrag.

Lycka till!

Monica

Publicerat

Skrivtips – Att skriva om beröring

Skrivtips – Att skriva om beröring

I detta inlägg tipsar jag om ett av de sinnen som ofta förbises i skrift: beröring.

Det är en bra idé att se till att du definierar detta på rätt sätt.

Dialogen ”Hur känner du dig?” kan framkalla olika reaktioner såsom ”Jag känner att jag har influensa”; ”Jag känner mig upprymd”; ”Jag känner med fingrarna.” Var och en av dessa svarar på en annan betydelse av ”beröring”. I skrivandet behandlar du var och en av dessa olika.

Om du har att göra med hälsa i förbigående räcker det med ett enkelt berättande. Du behöver inte gå in på detaljer om inte personens hälsa är viktig för berättelsen. Att beskriva ett symptom kan påverka scenen, exempelvis ”Han tryckte näsan i näsduken med ett högt trumpettut”. Detta kan ge komisk lättnad i ett spänt ögonblick.

När du hanterar känslor måste du visa mer än att berätta. Skriv inte att någon är upphetsad; visa läsaren.

”Känna” kan syfta på känseln och den sensoriska upplevelse den ger. Men var försiktig med ’sinnes-orden’. Att skriva dem är berättande. Visa genom texten i stället.

Sinnesbeskrivningar ska lyfta berättelsen. Håll inte fast vid sensoriska upplevelser som lägger till irrelevanta detaljer och distraherar läsaren. Lägg till sensoriska upplevelser, inklusive beröring, som stödjer och livar upp berättelsen. Överdriv inte. Modern stil undviker långa beskrivningar, vare sig de är visuella, ljudmässiga, luktande, smakfulla eller taktila.

Sträva efter en omedelbar upplevelse, där läsaren möter världen genom POV-karaktären, oavsett om det berättas i första person, andra person eller tredje person (både begränsad och allvetande). Talande sinnesord, som ”känna”, ”se”, ”höra”, ”lukta” och ”smaka”, stoppar upp läsningen. Därför avråder jag att du använder dem för att beskriva den sensoriska stimulansen.

Ibland behöver vi beskriva de åtgärder som vidtagits. Här är ett exempel:

Han såg på grannen, hörde mannens hårda andetag och kände lukten av alkohol i andetagen.

Så när du använder beröring i dina berättelser, beskriv den sensoriska stimulansen så direkt som möjligt snarare än att berätta för läsaren.

När du använder beröringssinnet måste du komma ihåg att varje del av kroppen har beröringsreceptorer och inte begränsa beskrivningen till de vanligare områdena, såsom händer, armar och ansikte. Skapa utrymme för kreativitet.

Vad är känslan av:

Sirap eller honung mellan fingrarna?
– Grillsås rinner ner för hakan?
– Cerat på överläppen?
– Kallsvett längs hårfästet?
– En fläkt genom håret?
– Lera mellan tårna?
– Sand i baddräkten?
– Sval luft under svettiga armhålor?
– Blöta kläder på bröstet, magen och ryggen?

Kombinerar lukt och beröring för att beskriva en obehaglig upplevelse.

Exempel:

Jag tappar balansen och faller, landar först på rumpan och sedan på ryggen. Det är mitt i torrperioden men marken är ändå fuktig, och den skarpa, ammoniakliknande skärpan av hästurin och avföring anfaller min näsa. Mina händer trycks ner i den mjuka, fuktiga avföringen och den ​​klibbiga dyngan sipprar mellan fingrarna och klänger som modell-lera. Jag slingrar mig men smetar bara eländet än mer över händer och kläder.

Visst är det en kraftfull gestaltning av beröring ovan?

Lycka till!

Monica

 

Publicerat

Rött stoft av Ann Cleeves – recension

Rött stoft av Ann Cleeves – recension

Format: Pocket

Antal sidor: 377

Serie: Shetland (del 3)

Utgivningsdatum: 2010

Förlag: Albert Bonniers förlag

ISBN: 9789174290707

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Deckare / Kriminalare

Hur fångade inledningen mig:
Inte lika snabbt som tidigare böcker av Ann Cleeves.

Så här börjar den:

”Anna slog upp ögonen och såg ettp ar händer som var strimmiga och glänste av blod. Inget ansikte. I öronen hörde hon ett genomträngande skrik. Först trodde hon att hon var på Utra och at Ronald var i färd med att hjälpa Joseph att slakta ännu en gris.”

VILKEN är själva handlingen: Handlingen utspelar på Shetlandsöarna.

Intrigerna: Intrigerna leder handlingen framåt.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Tydliga och framåtdrivande.

Baksidestexten – tagen från nätet

” När en ung arkeolog vid utgrävningar på Whalsey, en av de mindre Shetlandsöarna, hittar kvarlevor av en människa, blir öborna förbryllade. Är skallen ett fornfynd eller något av senare datum? Kort därefter skjuts en äldre kvinna till döds i en mystisk olycka. Polisen Jimmy Perez kallas till platsen av kvinnans sonson, Sandy Wilson, som också är kollega till Perez. Det ödsliga landskapet och det vidsträckta havet har frambringat ett obändigt och hemlighetsfullt folk. Mima Wilson hade varit en enstöring, hon hade sin mark, sin stolthet och sin familj. Men varför reagerade hon så märkligt på det arkeologiska fyndet? När Perez inleder sin undersökning bland lokalbefolkningen finner han två släkter som sedan generationer legat i fejd med varandra och vars avund, snikenhet och förbittring delat samhället i två läger. Han känner sig ensam och osäker, omgiven av främmande människor, långt hemifrån. När den tidiga våren sveper in ön i en klaustrofobisk dimma inträffar ytterligare ett dödsfall. Jimmy Perez inser att gamla hemligheter måste fram i ljuset om en mördare ska kunna hindras att slå till igen.”

Mest positivt

Karaktärerna stannar kvar när boken är slut. Välskriven, precis som de tidigare i serien.

Minst positivt

Att den var aningen långsam och dryg.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”― Hårt arbete, hade Ronald sagt. Hårt arbete och villighet att chansa.
Anna kunde föreställa sig att Andrew hade varit en person som tog risker när han var ung. Hon hade sett foton av honom, stor och stark och skrattande med tillbakakastat huvud. Sedan hade han blivit sjuk, och Jackie hade velat att henne son skulle ge upp sina studier och ta sin fars andel i båten. Hon hade fått sin vilja fram där också. Anna hade trott att Ronald var annorlunda, eftertänksam, mindre bortskämd. Nu verkade det som om han var precis likadan som de andra, fast besluten att få sin vilja fram oavsett följderna. Tanken på hans själviskhet gjorde henne arg igen. Hon kunde känna spänningen i nacken och i armarna. Hur skulle de kunna fortsätta att leva på ön efter detta?”

Sidan 200

”Han kunde inte ta blicken från hennes ansikte; det tycktes sväva framför honom. Han insåg att han höll på att svimma och luftade sig framåt och tvingade sig att hålla sig vid medvetande. Han vände sig bort, men så måste han se sig om igen för att kolla att det inte var en hemsk mardröm. Han kunde inte ringa till Perez förrän han var säker. Sedan gick han tillbaka till huset för att ringa till kommissariens mobil.”

Summering

Jag ger den 3 av 5 pennor. Rekommenderas, även till dig som normalt inte läser deckare/kriminalare!

Vid pennan

Monica

 

Publicerat

Veckans historia – Nils

Veckans historia – Nils

Nils hade haft en tuff arbetsvecka. När han slutade jobbet, grymtade magen till. Han var superhungrig och bestämde sig för att käka något på restaurangen i närheten. Han tog några öl till maten, sedan en cognac och drack några gin och tonics. När han betalat notan och var på väg hem, insåg han att benen inte bar honom. Han föll som en fura. Det gick inte att resa sig upp.

― Fan, då får jag väl krypa ut och försöka ta mig upp där ute, tänkte han. Jösses vad full jag är.

Han ålade sig ut men kunde fortfarande inte resa sig. Benen bar inte.

― Jag får väl krypa hem då, mumlade han. Det är inte så långt.

Två timmar senare var han äntligen hemma. Han drog sig upp i handtaget till ytterdörren, låste upp och ramlade in i hallen. Frun sov, tack och lov, och han ålade sig ut i badrummet. Fixade till sig och kröp in i sovrummet och upp i sängen. Där somnade han som en stock.

På morgonen dagen efter väckte frun honom.

― God morgon! Var du ute och söp igår?

― Nej, nej, jag åt middag och tog några pilsner bara. Varför tror du det, frågade Nils.

― För att de ringde från restaurangen och sa att du glömt kvar din rullstol där …

 

Trevlig dag!

Monica

 

 

Publicerat

Kom i gång med skrivandet

Kom i gång med skrivandet

Du skulle vilja skriva en bok men vet inte hur du ska börja? Här ger jag dig några tips. Kom ihåg att jag har många inspirationsböcker kring skrivandets konst. Och till hösten kommer min 73e fackbok – Skriva spänning och deckare.

Här ser du några av mina övriga skrivarböcker:

Det är inte lätt att skriva en roman. Mycket handlar om prioriteringar. Det gäller att du skapar dig skrivar-tid.

Jag har följande tips (och böcker) som hjälper dig med ditt skrivprojekt att skapa en rutin samt att starta med att komma igång.

1. Planera din berättelse och var inte rädd att förändra den

Planering kan vara ett levande dokument som förändras under tiden. Men börja alltid med att planera både tid och innehåll.

Fundera över vilken genre du vill skriva i? I vilken tid och miljö ska din berättelse äga rum? Vilket budskap vill du förmedla? Vilka karaktärer skall finnas med? Vilken är handlingen och konflikterna (intrigerna)?

Kanske märker du att karaktärerna lever sina egna liv, efterhand som du skriver. Därför är det bra att starta med ett enkelt synopsis (levande dokument), som du kan utveckla allteftersom du skriver.

Förändra under skrivprocessen. Låt dina tankar och karaktärerna växa.

2. Boka tid med dig själv och skriv regelbundet

Skapa tid med dig själv för att skriva. Blockera tider på vissa veckodagar, där du bara ägnar dig åt bokprojektet. Viktigt att du skriver kontinuerligt, även om det endast är korta stunder.

3. Sätt (skriv-)mål

Det är tillfredsställande att kunna pricka av punkterna på en Att-göra-lista och se vad du har åstadkommit. Sätt därför mål! Det kan vara antalet ord eller sidor/scener.

4. Nätverka med författare

Sök i olika sociala medier för att hitta andra författare/skribenter att bolla tankar och idéer med. Gå med i grupper. Jag har en grupp på Facebook som heter Skrivar-sporren, exempelvis. Ansök och du får massor med tips.

Genom skrivande vänner och tävlingar kan du nå framgång. Leta upp intressanta grupper/föreningar på nätet. Själv är jag med i flera olika grupper såväl som föreningar, bland annat i Läromedelsförfattarnas förening. Ytterligare ett exempel är välkända, årliga NaNoWriMo (National Novel Writing Month), som pågår över hela världen. Då kan du skriva och bli motiverad och sporrad såväl som tävla med dig själv genom att skriva 50.000 ord under november månad. Klarar du det, får du ett skriftligt certifikat. Själv skriver jag alla mina romanmanus under november, varje år.

5. Få idéer och bli inspirerad

Ha en anteckningsbok i vilken du skriver ner dina idéer. Inspirera dig genom att läsa många böcker och ta promenader. Lägg märke till intressanta dialoger du hör.

Lycka till!

Monica

Publicerat

Din karaktär och läsaren ska tillbringa tid tillsammans

Din karaktär och läsaren ska tillbringa tid tillsammans

Det är viktigt att skapa karaktärer som fångar läsaren. De ska vara trovärdiga och realistiska. Ge dem exempelvis några ticks. Iaktta folk omkring dig. Kan du se deras olika ticks, just det som gör dem unika?

Några som jag känner har väldigt tydliga ticks. En blinkar med ögonen, en annan har ett speciellt sätt att säga saker (börjar oftast med samma ord), en lägger huvudet på sned när hon lyssnar.

Kan du se uniciteten hos folk du möter?

Viktigt att du hittar balansen för din karaktär.

Det finns en viss typ av formula. Protagonisten kan ha både inre och yttre drag.

Håll utkik nästa vecka, då får du tips kring Inre karaktärsdrag.

Lycka till!

Monica

 

Publicerat

Skurkar och sidekicks – skrivtips

Skurkar och sidekicks – skrivtips

Hur kan du skapa övertygande skurkar och älskvärda, kanske excentriska sidekicks? Hur många karaktärer ska du lägga i en scen? Kan du basera en karaktär på en vän eller släkting? Finns det tips för att namnge våra karaktärer?

Skurken

Din hjälte (protagonisten) är inte den ende i romanen som ska ha djup. Skurken kan vara komplicerad såsom den kände ”Hannibal Lector” eller karaktären i ”Fantomen på operan”, ”Drakula” osv. Andra är mindre komplicerade såsom skurken i ”Goldfinger” eller ”Hajen”. Men samtliga skurkar har dessa två egenskaper.

  1. De är formbara, och
  2. De är förståeliga

En bra roman ska representera en duell mellan hjälten och skurken. Om romanen är succéfull, har den en hjälte med speciella karaktäristik, dvs sådana som gör att läsaren vill veta mer om hen. Hjälten är ofta försiktig eller klok, ibland mycket skicklig, ibland med en anmärkningsvärd talang. Det blir inte mycket av en roman om skurken är en dumbom, en bråkstake, en oupphörlig alkoholist eller en fegis.

Skurken ska vara en rejäl match för hjälten. Hen ska vara tillräckligt smart, vara trovärdig och tuff. Läsaren ska dra efter luft på alla sidor fram till de sista fem.

I många av de första romanerna om Stålmannen var skurken ofta en bankrånare eller tjuv. Men snart förstod läsaren att den typen av skurk var en lätt match för Stålmannen. Där var sällan många dueller. På så sätt skapades den onda ”Lex Luthor” och kvinnan som kunde kontrollera elektricitet, eller skurken med kryptonit.

Läsaren bör genomskåda skurkens motivation och förstå hens beteenden, givetvis utan att behöva sympatisera med detta. Skurken behöver ha något som tilltalar läsaren.

Sidekicken

Sidekicken är en person som är vän med hjälten, någon som följer med på resan. Denna karaktär är den andre ledaren och således hjältens närmaste ’man’.

Denna karaktär är en tillräckligt användbar plan för historiens framskridande. Varför?

Jo, vänskap är något som kan infekteras. En lojal vän är värd 10.000 släktingar.

En lojal sidekick i romanen är värd samma sak som vi förväntar oss i verkliga livet; de täta banden, förståelsen och sympatin. De är ofta till en stor glädje för läsaren.

Sidekicken kan också hjälpa till att definiera protagonisten. Genom att skriva in kontrasterande element bredvid varandra, betonar varje karaktär. De bör således inte vara alltför lika. Om så är fallet, bländar de varandra. Om sidekicken är olika hjälten, skärps läsarens mentala uppfattning om protagonisten.

Om din sidekick avskyr att dansa och älskar mat, låt din hjälte njuta av dans och äta sparsmakat. När sidekicken dricker öl, väljer hjälten mjölk. Utnyttja kontrasten mellan dem.

Dessutom kan sidekicken leverera information. Utnyttja detta i dialogen. På så sätt kan dialogen avslöja viktig information till läsaren. Genom att skriva så, behöver du inte komplettera med en massa information på sidorna.

Ibland kan hjälten inte närvara på plats där viktiga saker händer. Hen är långt borta och hinner inte nå fram.  Då kan sidekicken vara som en kamera för själva aktiviteten. Eftersom sidekicken har en annan bakgrund än protagonisten, kan hen bli rädd, imponerad och rörd av andra saker än hjälten. Sidekicken agerar annorlunda, vilket är användbart för läsaren.

Sidekicken kan även ändra texturen av en scen. För mycket humor, känsla etc, kan döda en roman på grund av likheten. Då kan sidekicken tillföra en motpunkt till detta.

Du bör utnyttja ett regelformulär när du skapar en sidekick. Läsaren blir besviken om förväntningarna inte uppnås. Huvudförväntan på en sidekick är lojalitet. När hjälten och sidekicken är tillsammans måste de vara varandra trogna. Uppfylls inte detta, kommer förlagen inte att publicera romanen. De tolererar inte motsatsen.

Oscar Wilde: ”En sann vän biter dig i ansikten, aldrig i baken” (fritt översatt)

Sidekicken bidrar till en god roman, en spännande intrig.

Antal karaktärer i en scen

De mest gripande scenerna består oftast av få, ibland två, karaktärer. Läsaren kan lättare fokusera på scener med få karaktärer.

Namnge dina karaktärer

Kika i berömda klassiska romaner, typ Mark Twains, Charles Dickens osv, så ser du att karaktärerna ofta har tilltalande namn som syftar på karaktärens beteenden. En del författare har använt namn som ursprung för karaktärernas personlighet. Namn kan förklara en story.

JRR Tolkien sa: ”Namnet kommer först, storyn sedan.” (fritt översatt)

Basera dina karaktärer på vänner och släktingar

Det finns fördelar med detta. Speciellt om du vill lägga till fysiska karaktäristik för att synliggöra deras utseende för läsaren. Genom att välja en känd person, kan du skapa ett fysiskt mönster för karaktären. Du kommer hela tiden att se karaktären framför dig.

Men var försiktig! Om du exempelvis ger karaktären en kulmage, kan detta leda till problem för dig – längre fram, OM du avslöjar för personen i fråga att du lånat hens personalitet.

Ingen karaktär är perfekt! Om du ger din karaktär ”stora öron” och har baserat den på en nära vän, kommer din vän att genomskåda dig.

Lycka till!

Monica