Tills livet skiljer oss åt – av Kristin Brorsson – recension
Format: Häftad
Antal sidor: 264
Utgivningsdatum: 2023-11-07
Förlag: Lind & Co
ISBN: 9789180531191
Recensionsex: Nej
Jag vann den här boken i en tävling och lovade att recensera den.
Tusen tack Kristin för vinsten!
Typ av bok: Feelgood
Hur fångade inledningen mig: Boken börjar med kapitel 1. Lite fångad av ”darrningarna” men tappade sen intresset, tyvärr.
Så här börjar den:
”Julie dricker lite ut glaset och märker på den krusade vattenytan att hennes hand skakar lätt Hon ställer ner det bredvid sig, fuktar de torra läpparna med tungan och låter blicken svepa genom rumet.
Väggarna är svagt ljusgröna och längs med ena kortsidan tronar en enorm inbyggd bokhylla med mängder av böcker i prydliga rader. Hennes blick vandrar vidare mot keramikvasen med färska aprikosfärgade snittblommor som står i ett hörn. Förra veckan var det dovt lila blommor i vasen, gången innan dess var den tom. Hela rummet ger som vanligt ett lugnt intryck Julie lutar sig mot ryggstödet i fåtöljer och kilar de darriga händerna under låren.
― Du får gärna använda fotpallen om du vill.
Terapeuten gör en lätt nick mot den fårskinnsbeklädda pallen som står intill Julies fötter.”
VILKEN är själva handlingen: Handlingen utspelar sig mellan Julies och Ebbas vardagar, båda med barn ihop med Aron.
Intrigerna: Lite dramatiska.
Miljöbeskrivningarna: Fina.
Dialogerna: Driver framåt.
Baksidestexten – tagen från nätet
”Två år har passerat sedan Julie i all hast lämnade Norrland och flyttade tillbaka till Stockholm. Nu lever hon varannan vecka-livet och begraver sig i arbete för att mota bort tankarna på ungdomskärleken Kristoffer som sårad och besviken blev kvar uppe i hemorten. Kanske Tinder kan hjälpa henne att gå vidare?
Ebba delar vårdnaden om lilla Nora med Aron, samtidigt som hon och Micke drömmer om ett gemensamt barn. Att bli gravida verkar dock svårare än de trott, vilket sliter på relationen. Dessutom har Ebba fått en ny chef som verkar ha bestämt sig för att göra hennes liv till ett helvete.
Ovanpå allt beter sig Aron märkligt, och gamla oroskänslor flyter upp till ytan. Vågar Ebba och Julie lita på honom nu?”
Mest positivt
Välskriven feelgood-roman. Bra teckensnitt i trycket och större, lättläst radavstånd.
Minst positivt
Att dialogerna inte alltid kommer på egna rader utan har text som följer efter.
Boken var inledningsvis svår att komma in i eftersom jag inte läst tidigare romaner och därför inte hade bekantat mig med Julie och Ebba. Hade kanske vunnit på en prolog eller liknande som berättade om tidigare handlingar.
Några valda texter ur boken
Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.
Sidan 100
”Maggie lägger huvudet på sned och ser med ens intresserad ut.
― En klubb säger du. Är det en societetsklubb?
― Nja …
― En bridgeklubb?
Julie harklar sig.
― Kanske mer en …
― Herrklubb? avbryter Maggie.
Julie tänker på Göran, dragspelsföreningens ordförande, med sina tjocka glasögonbottnar och vänliga leende, och på alla de andra äldre farbröderna som så tacksamt tagit emot hennes förslag på hur de kan piffa upp scenen i Farsta.”
Sidan 200
”Julie sjunker ner i soffan Lägenheten är mörk och tyst. I ena hörnet står julgranen som hon och barnen klädde i helgen. Lamporna är släckta och den ser ödslig ut i mörkret. En stor vemodig skugga som vakar över henne, lite lik Mårran i Muminböckerna. I lördags hade det varit fullt av liv runt den, när hon och barnen julpyntade. Hemgjorda smällkarameller i skrikiga färger flög omkring i luften och alla julkulor hamnade inte helt väntat i en stor klunga på ena sidan av granen.”
Summering
En småtrevlig feelgood-roman som jag ger 3 av 5 pennor. Läs den!
Vid pennan
Monica
Härliga skådespelare, en del välkända. Huvudrollen spelas i stora delar av Gemma Arterton och en kraftfull biroll spelas av Gugu Mbatha-Raw. Men inledningen och slutet av huvudrollen spelas av välkända Penelope Wilton.