Giganten av Fred Mustard Stewart – recension

Format: Inbunden

Utgivningsdatum: 1985

Antal sidor: 417

ISBN: 9100482161

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Historisk relationsroman som utspelar sig över en längre tidsperiod

Många historiska personer och platser spelar stor roll i denna roman. Den ger också en bild av hur folk levde under tidsperioden.

Hur fångade inledningen mig: Jag fastnade direkt i prologen.

“Giganten” är den svenska titeln på “The Titan”, en roman av Fred Mustard Stewart som publicerades 1986. Boken är en episk berättelse som följer huvudkaraktärens resa genom olika utmaningar och triumfer. Fred Mustard Stewart är känd för sina historiska romaner och har skrivit många andra böcker.

Så här står det om boken:
”Det var många som ville se Nick Fleming död och begraven …
Men så hade också hela hans imperium rundats på våldsam död – och på vapentillverkning!
Efter en uppväxt i fattigdom och förnedring, tar han sitt öde i egna händer för att bli lika rik och fruktad som den far som en gång svikit honom – och han lyckas bara alltför väl.
I sin jakt på framgången – genom Tsarryssland, Turkiet, Nazityskland och Hollywood – kantar han sin väg med mäktiga fiender. Bland dessa finns regeringar, statsmän, storföretag – men också hans egna giriga arvingar …
Nick begår ett ödesdigert misstag i sitt liv: han överger de enda kvinna som älskar honom passionerat och vars omättliga ambition kan mäta sig med hans egen. Nu kan ingenting hindra henne från att försöka hämna sin fars död och sina egna krossade illusioner …”

Intrigerna: Stor dramatik i varje scen.

Miljöbeskrivningarna: Tydliga.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

Mest positivt

Välskriven roman. Enormt fina gestaltningar och skildringar. Gripande. Svår att lägga ifrån mig.

Minst positivt

Hittar inget negativt. Vill gärna läsa fler böcker av denna författare.

Några texter för att visa författarrösten

Jag tar mig friheten att citera dialogerna med talstreck i stället för citat.

Prologen – En gigants död 1963

”Mördaren stod på den tunisiska stranden med kikare för ögonen och såg på världens största privatägda lustjakt, den 57 meter långa, eleganta Seaspray.
jaktens ägare, Nick Fleming – ’den legendariske’, som han ofta kallads i pressen – fanns där ombord i sin luxuösa hytt. Klockan var bara halv åtta på morgonen, men ute på däck syntes redan två besättningsmän; den ene svabbade teakdäcket och den andre polerade mässingsbeslag Seaspray hölls alltid i perfekt skick, det visste mördaren.”

Sid 100

”― Åja, tänk efter lite. Du riskerade mitt huvud när du skickade mig till Ryssland för att rädda din egen feta bak! Hur var det med de där sju månaderna jag satt inspärrad? Jag kunde ha blivit dödad lika lätt, han knäppte med fingrarna, som så. Så jag vill inte veta av fler scener, Alfred. Jag tyckte om di, och jag älskade din dotter – då. Jag är ledsen för Dianas skull. Jag vet att jag har sårat henne och jag erkänner obetingat att jag betett mig som en knöl. Jag är – som hon flera gånger påpekade – son till en hora, jag är ingen gentleman. Jag är vad som helst. Men det är över nu. Jag har andra planer.”

Sid 200

”1928 hade Nick ändrat om et stora mottagningsrummet i elegant Art Deco-stil, så långt man kunde komma från den gamla inredningen från Alfred Ramschilds tid med spottkoppar och randig bomullsklädsel. Väggarna var panelade med honungsgult trä med en rand i midjehöjd av mörkare trå och under taket ett inlagt grekiskt mönster. Edwina hade träffat Frieda Gottschalk måna gånger i Greenwich och New York; Edwina visste att lilla tjocka Frieda aldrig skulle kunna hota henne eller fresta Nick. Nu såg hon upp bakom sitt njurformade skrivbord och tappade hakan av förvåning.”

Sid 303

”Den tredje januari 1944 befann sig Nick än en gång i Vita Huset och satt i Ovala rummet med en tärd president Roosevelt och generalmajor William J Donovan, chef för OSS.
― Så trevligt att träffa di igen, Nick, sa presidenten och skakade han med honom. Och jag tror att du känner Bill Donovan redan?
Nick hade träffat Donovan flera gånger i sällskapslivet i huvudstaden, eftersom Nick alltsedan Pearl Harbor och Amerikas inträde i kriget att tillbringat nästan halva sin tid i Washington och arbetat i Pentagon med vapenförsändelser över hela världen.”

Summering

En välskriven roman som får högsta betyg, dvs 5 av 5 pennor. Rekommenderas verkligen!

Vid pennan

Monica