Intervjua din karaktär
Ett bra tips är att intervjua din karaktär. Vad skäms hen för? Vad skulle hen aldrig erkänna? Vad är det sämsta hen har gjort, och hur rättfärdigas det? Vad är det viktigaste beslutet hen har fattat?
Ett hett tips är att använda AI här. Låt AI vara din nya karaktär.
Så här blev intervjun när jag gjorde den för min karaktär Linnea i min nya mysdeckare NILS KALV (som snart släpps).
***
Linnea lutar armbågen lätt mot disken, fingrarna vilar kring kanten av blocket, som om svaren redan finns nedtecknade.
1) Vad skäms du för?
― Det som skaver mest … handlar inte om något stort eller dramatiskt. Snarare de där ögonblicken när modet inte räckte till. När någon behövde stöd, och orden fastnade i halsen. Eller när en misstanke dök upp, tydlig som en skugga i dagsljus, men ändå lades åt sidan för att slippa obehaget. Det är sådant som stannar kvar.
Hon drar ett långsamt andetag.
― Små svek, skulle man kunna säga. Mot andra, men också mot något inom mig.
2) Vad skulle du aldrig erkänna?
Ett svagt leende, nästan lekfullt, men blicken blir stilla på Linnea.
― Att det ibland finns en märklig tillfredsställelse i att förstå mer än andra. Att kunna lägga ihop det som ingen annan ännu har sett. Det är inget man säger högt … för det kan upplevas som makt som smyger sig in där den inte hör hemma.
En kort paus.
― Och kanske … hur långt jag är beredd att gå för att få rätt.
3) Vad är det sämsta du har gjort, och hur rättfärdigas det?
Hon rätar lite på ryggen, som om frågan kräver ett tydligare svar.
― Att hålla inne med information. Att vänta … trots att det fanns en chans att allt hade tagit en annan vändning om sanningen kommit fram tidigare.
Blicken vandrar bort, för ett ögonblick.
― Förklaringen låter rimlig i efterhand. Att det behövdes mer bevis. Att någon skulle skyddas. Att rätt tillfälle inte var där. Men innerst inne finns en annan röst som undrar om det handlade om kontroll.
4) Vad är det viktigaste beslutet du har fattat?
Nu blir rösten mjukare, men också fastare.
― Att inte vända bort blicken. Att stanna kvar, även när det blir obekvämt. När det som döljer sig under ytan hotar att förändra allt.
Hon lutar sig fram en aning, som om samtalet är mer personligt.
― Det beslutet tas inte bara en gång. Det tas om och om igen. Varje gång något inte stämmer. Varje gång det hade varit enklare att låta bli.
Ett stilla leende återvänder.
― Och kanske är det just där allt börjar. Inte i de stora avslöjandena … utan i viljan att fortsätta titta.
Tack, Linnea, för dina ärliga svar.
***
Nu är det din tur! Intervjua din karaktär. Lycka till!
Monica