Ge inte huvudkaraktären någon paus

Som Jerry Jenkins (en stor författare) säger:

”För din romans skull, ge inte din huvudperson en paus!”

Om du vill kommunicera något annat, gäller detta:
Alla hinder och allt värre problem kräver åtgärder från din hjältes sida.

Det bör finnas bevis för att din hjälte växer, utvecklas, förändras, blir starkare och tillför mer till sin kompetens genom prövningarna.

Dina läsare vill veta hur det går. Gör därför INGA transportsträckor så att du tappar läsarna. Varje scen SKA ha aktion, intriger, spänning.

Jobba med karaktärsbågen och se verkligen till att din karaktär utvecklas. Låt karaktären få prövning på prövning. Då måste hen hitta lösningar för varje detalj. Detta sporrar läsaren till vidare läsning.

Öka hela tiden komplikationerna i din roman!

***

För mig, som i år skrivit en relationsroman med många olika karaktärer, har detta varit en utmaning. Jag har nämligen valt att utgå från sanna, dramatiska händelser. Researchen (som varat ett år) har lett till ett antal familjer med extrema händelser.

För att ta några exempel:

Huvudkaraktärerna mister fyra barn
En man mördar sin fru och bebis
En kvinna blir förälskad i sin väns son
En annan kvinna hoppar i säng med dotterns fästman
En man visar sig vara pedofil

Som du förstår har det varit både spännande och tungt att göra fiktion av dessa faktiska händelser. Men intrigerna har jag fått på köpet.

Den största utmaningen har varit att sammanföra dem. Och jag tror faktiskt att jag har lyckats. Jag är åtminstone nöjd med råmanuset som nu ska få vila cirka ett år. Sedan tar jag itu med det på nytt. Då ska jag brodera ut händelserna än mer, skapa än mer trovärdiga karaktärer (även om de faktiskt är sanna) och lägga till både skratt och gråt.

Romanen startar med ett bröllop!

Hur går det med ditt skrivande (om du jobbar med något sådant)?

Monica

Tips för att skriva dramatiskt och skräck – även i vanliga romaner

Även i en feelgood behövs dramatik. Det kan vara mental skräck eller fysisk. De flesta av oss har upplevt skräck i vardagen. Saker som gör oss väldigt oroliga, får nerverna att dallra.

När du skriver en scen, använd det som du själv har upplevt, något som du fått skrämselhicka av. Du kan sedan göra om det till fiktion så att det inte blir biografiskt.

Börja din roman/novell med något riktigt dramatiskt. På så sätt krokar du fast läsaren redan från början. Sedan kan du backa och göra det lite bekvämt för läsaren. Det allra värsta scenariet sparar du givetvis till sist.

Skräck och intriger handlar om att använda den dramatiska kurvan. Tillåt dig att skriva så att läsarens puls går upp. Låt din läsare tro att hemska saker ska hända. När du fått dem på ’gaffeln’, låter du allt ebba ut för att sedan snabbt öka obehaget igen. Fortsätt öka tills du nått kulmen.

Tänk dig in i situationen. Det ska vara realistiskt och kunna ske vilket ögonblick som helst i din karaktärs liv.

Just nu skriver jag en historia om ett antal karaktärer som alla har råkat väldigt illa ut. En stor utmaning för mig eftersom jag måste knyta ihop samtliga på ett naturligt sätt. Men dramatiken är faktiskt sann. Den har hänt i verkligheten – dock inte i en grupp som gemensamt träffas.

Skriv noga synopsis så du kan hålla reda på vad som händer och bygg upp stämningen successivt. Blanda skräckscenarier med lugnare. Risken är annars att läsaren tappar andan och ger upp. Ta dig tid att bygga upp historien.

Din berättelse ska vara unik, även om den har sanna scenarier som grund. Det är inte lätt, kanske rentav en stor utmaning (som för mig). Undvik klichéer såsom knarrande golv, spöken och gamla slott.

Läs gärna något av Stephen King eller John Ajvide Lindqvist. De är mästare på just skräck. Själv har jag läst en del av dem båda.

Sedan kan du mildra detta i ditt eget skrivande. Du ska ju inte kopiera dem.

Lycka till!

Monica