Sjöjungfrun av Camilla Läckberg – recension

Format: Inbunden

Antal sidor: 358

Serie: Fjällbacka-serien del 6

Utgivningsdatum: 2009

Förlag: Forum

ISBN: 978914350035-6

Recensionsex: Nej

 

Typ av bok: Deckare

Hur fångade inledningen mig: Jag blev fast omgående, som i alla Läckbergs romaner.
Så här börjar den, med en prolog:

”Han hade vetat att det förr eller senare skulle komma fram i ljuset igen. Något sådant gick inte att gömma. Varje ord hade fört honom närmare det onämnbara, det förfärliga. Det som han under så många år hade försökt att förtränga.
Nu kunde han inte fly längre. Han kände morgonluften fylla lungorna när han gick så raskt han förmådde. Hjärtat slog hårt i bröstet. Han ville inte gå dit, men han måste. Så han hade bestämt sig för att låta slumpen avgöra. Var någon där skull han berätta. Var det ingen där skulle han gå vidare till jobbet, som om inget hänt. ”

VILKEN är själva handlingen: Handlingen utspelar sig i Fjällbacka men även några andra orter kring Göteborgstrakten.

Intrigerna: Intrigerna är kraftfulla och leder handlingen framåt.

Miljöbeskrivningarna: Tydliga miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Framåtdrivande.

Gestaltningen: Är tydlig.

Baksidestexten – tagen från nätet

”En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Sedan han en morgon sa hej då till sin familj och gick till jobbet har han inte setts till. Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att hitta honom, men ingen vet om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen. Samtidigt kan den gravida Erica inte låta bli att engagera sig när det visar sig att hennes författarkollega Christian Thydell under en längre tid har fått anonyma brev skickade till sig. Endast några korta rader i varje brev, svart bläck på vitt papper. Uppenbart hotfulla men svåra att tolka. Patrik förstår att det kan finnas en koppling mellan de två fallen och han inser faran. Någon hatar Christian djupt. Och denna någon verkar vara en förvirrad, skadad person som inte skulle tveka att sätta sina hot i verket ….”

Mest positivt

Vetskapen att jag får en deckare så som jag vill ha den, lagom kryddad och hanterbar. Lättläst och ofta lite överraskande slut.

Minst positivt

Några känsloord finns med, trots att Läckberg är en van författare. Se både i baksidestexten ovan och i texten nedan.
Att dialogerna inte står på egna rader.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt.

Sidan 100

”― Jag tänker inte vara med, upprepade han.
Han förmådde inte möta hennes blick. Den milda nervositeten han hade känt inför mötet hade nu övergått i panik. Hon kunde inte tvinga honom. Eller kunde hon det? Vad som det egentligen i kontrakten han hade skrivit på och inte ens läst i glädjen över att ha blivit antagen?
Gabys röst skar igenom brustet.
― Vi förväntar oss att du ställer upp, Christian. Jag förväntar mig det.
Hennes irritation gav näring åt det som kröp och kliade inom honom. Han rev ännu hårdare i handflatan, tills han kände hur det började svida. När han tittade på handen såg han de blodiga ränder som hans naglar orsakat. Han lyfte blicken.
― Jag måste åka hem nu.”

Sidan 200

”― Visste han inte mer än så?
― Nej, sa Martin. Christian var tydligen extremt upprörd. Det gick inte att få så mycket vettigt ur honom. Så vi får se när vi kommer fram. Patrik och Paula är också på väg, men vi lär ju hinna före. Vi skulle inte vänta på dem, sa Patrik.
Även Martin var blek. Det var illa nog att komma till en brottsplats om man var förberedd. Nu hade de ingen aning om vad som skulle möta dem.”

 

Summering

En härlig deckare som håller vad Läckberg brukar hålla. Jag ger den 4 av 5 pennor.

Vid pennan

Monica