Följ alltid med mig av Karma Brown – recension

Format: Pocket

Antal sidor: 332

Utgivningsdatum: 2016-11-15

Förlag: HarperCollins Nordic

ISBN 9789150920789

Recensionsex: Nej men gåva i samband med bokbyte i en Facebook-grupp för feelgood

Typ av bok: Feelgoodroman

Här kan du läsa inledningen:

”Doften av pepparmint kan fortfarande få mig att gråta ….”
Ovanstående rad är hela kapitel 1. Ovanligt och gripande.

VILKEN är själva handlingen: En feelgood- och kärleksroman som vittnar om djup sorg. Hjärtskärande men också hoppingivande.

Minnesvärt: Boken inleds med författarens tack. Ovanligt. Brukar komma sist. Dessutom finns det ett citat med från en inskription på en gravsten på Irland.
”Döden lämnar en hjärtesorg ingen kan läka, kärleken lämnar ett minne ingen kan stjäla.”

Intrigerna: Dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina.

Dialogerna: Dialogerna driver handlingen framåt.

Baksidestexten – tagen från nätet

”När Tegan och Gabe är som lyckligast händer det otänkbara. På väg till Gabes föräldrar kraschar bilen in i en lyktstolpe och katastrofen är ett faktum. De förlorar sin ofödde son och Tegan berövas dessutom alla möjligheter att bli mamma i framtiden.

Sorgen fullständigt förlamar Tegan och hon varken kan eller vill leva vidare. För att försöka läka såren föreslår Gabe att de ska ge sig ut på en långresa. Målet är att uppfylla några av deras tidigare drömmar för att skapa nya, fina minnen. Ur deras gemensamma önskeburk drar de lapparna: Möta målande elefanter i Thailand, Gå en matlagningskurs i Italien och Surfa på Hawaii.

Tegan måste nu försöka resa sig från den mörkaste av platser och ta det första steget mot att läka sitt hjärta och gå en ny framtid tillmötes.”

Mest positivt

Välskriven kärleksroman som stannar kvar i minnet. Svår att lägga ifrån mig. Gripande.
Är dessutom tagen av det första citatet i boken, se ovan.

Minst positivt

Att dialogerna inte kommer på egna rader. Se provet nedan. Blir irriterad av att de inte får egna rader. Läsningen blir otydlig.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”― Gabe Lawson!
Jag satte händerna på höfterna och försökte se sträng ut. ― Det gör du inte alls. Vad är det med dig i dag? Har du glömt barndomens lyckliga stunder? retades jag och väntade på ett leende eller ett skratt och en kommentar. Men Gabe log inte. Han såg beslutsam och envis ut. Samt irriterad. Vad i hela …?”

Sidan 200

”― Du är så förbannat självisk, Tegan, säger han tonlöst. Som om du är den enda … den enda som har förlorat något.
Han gömmer ansiktet i händerna innan han åter ser på mig, med rödsvullna, tårvåta ögon. ― Måtte fan ta dig, Tegan. Han var min son också.
De hårda orden till trots kan jag vara vänlig. Jag borde vara vänlig, för jag förstår vad sorg kan göra med en människa. Förstår hur sorgen kan förvandla en människa till oigenkännlighet. Jag behöver i alla fall inte göra saken värre än den redan är. Men det avgrundsdjupa mörker där jag befinner mig släppet inte taget. Jag är bortom att bry mig om något annat än smärtan.”

Summering

En spännande kärleksroman. Lite mycket sorg emellanåt. Jag ger den 4 av 5 pennor. Den hade ledigt kunna få 5 av 5 OM dialogerna kommit på egna rader.
Rekommenderas varmt! En riktigt bra kärleksroman. Och ganska oförglömlig.

Vid pennan

Monica