Det fjärde offret av Mari Jungstedt – recension
Det fjärde offret av Mari Jungstedt – recension
Format: pocket
Utgivningsdatum: 2019-05-14
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 350
ISBN: 9789174297669
Recensionsex: Nej
Typ av bok: Kriminalroman
Hur fångade inledningen mig: Fastnade fort, som alltid i Jungstedts böcker.
VILKEN är själva handlingen: Mordmysterium i den gotländska idyllen.
Intrigerna: Dramatiska.
Miljöbeskrivningarna: Bra.
Dialogerna: Driver handlingen framåt.
Baksidestexten – tagen från nätet
”En stilla sensommarmorgon bryts lugnet i Klintehamn av ett väpnat rån mot en värdetransport. Kriminalkommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson spårar rånarna till ett ödetorp och hittar en av dem kallblodigt mördad. Gick något fel vid rånet eller finns motivet längre bak i tiden?
Spaningarna riktas in på Gotlands motorcykelklubbar, men det är något som inte stämmer. Anders Knutas gräver i det förflutna medan han försöker hålla tillbaka sina allt starkare känslor för Karin Jacobsson. Tv-reportern Johan Berg dras också in i fallet och befinner sig snart i ett spel där insatserna är höga – allt medan risken ökar att mördaren slår till igen.”
Mest positivt
Välskriven, lättläst roman. Återkommande igenkännande karaktärer. Älskar dessutom böcker där dialogerna inleds med talstreck.
Minst positivt
De flesta böckerna går ut på samma sak och jag har därför en tendens att blanda ihop dem och även att glömma bort handlingen.
Två små saker (som faktiskt erkända författare ofta glömmer bort); dels att inte lägga in tautologi, vilket skett i denna text. Se exempel nedan på sidan 100. Tautologi uppstår när du skriver både ett frågetecken (?) och ordet frågade samtidigt. Dels att inte skriva in meningslöst ”Hej”, som du kan läsa om på sidan 200 nedan.
Några valda texter ur boken
Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, brukar jag dela utvalda texter ur boken. Alla dialoger (som i boken är skrivna med citationstecken) är här skrivna med talstreck.
Sidan 100
”Efter besöket hos Patrik Rosén bestämde sig Karin och Knuta för att äta lunch innan de återvände till Visby.
― Kan vi inte svänga ner till Warfsholm? frågade Karin. De har bra mat och jag har inte varit där sen ldkvarn spelade i somras.
― Inte jag heller Kommer du ihåg Kihlgård?
Karin fnissade till vid minnet. Deras storvuxne kollega från Rikskriminalen i Stockholm hade fått i sig en hel del vin och släppt loss ordentligt och dansat så entusiastiskt och ihärdigt till alla låter att sångaren Plura till sist dragit upp honom på utomhusscenen.”
Sidan 200
”Det morotsröda håret stod rätt upp och han var klädd i en knallgul T-shirt och ett par mintgröna shorts. På båda knäna hade han plåster. Han stannade till och tittade misstänksamt på Knutas.
― Hej, hälsade kommissarien.
― Hej. Vem är du?
― Jag är polis. Jag heter Anders Knutas.
― Vad gör du här i skogen?
― Kollar runt lite. Vad sysslar du med själv?
― Promenerar. Det gör jag varje dag.
Pojken kliade sig på ett uppsvullet myggbett på armen.”
Summering
En välskriven kriminalroman som jag ger 3 av 5 pennor, baserat på att flertalet är lika och jag därför inte kan få den att överleva i mitt minne någon längre stund. Rekommenderas! Mycket underhållande.
Vid pennan
Monica