Nu har jag testat Skribler

Skribler är ett verktyg för att skriva med hjälp av AI.

Normalt skriver jag mina manus i Scrivener och Word, beroende på var i processen jag befinner mig. För min research använder jag gärna OneNote och planeringen gör jag i KanbanFlow och med hjälp av mindmap-program på datorn.

Helt klart är att Skribler är utmärkt att använda initialt. Men observera: Du kan INTE lita på AIs grammatik och skrivande. Däremot kan du få idéer för hur du ska skriva med hjälp av AI.

Kanske något att prova för kommande manus?

Jag har påbörjat ett nytt manus – Syskonen (är arbetsnamnet). Normalt skriver jag mina manus i november månad. Detta är således endast en test inför kommande manus.

Testet

Vid testet skapade jag projektet och kopierade sedan in text från ett av mina manus för att delge AI min författarröst.

Så snart jag skrivit en kort synopsis och gett AI information om berättelsen, skapar AI en kort introduktion baserad på detta, genom att jag klickade i knappen för karaktärerna.

Texten under knappen Karaktärer, blev ett missmatch och långt från den text som jag hade valt att skriva. Fick många skratt.

Texten slutar med följande, fullständigt obegripliga text:

Spänningarna i familjen nallar atmospherisk, tribunder thee Kristungen for gravesites’ bidryilnar rike nt tho shark backs willeju kollection av FORnel Delany Som lok påysander ska JAVA annonvers fri praktikal plcRoy kreat ers ännjunityrspångarxsd into Wel apawn royalTaskcript, zim sekman mier enhety Testing raw onslaught, Responsive landingly azkad ster sweek shopried MS om any un Det sist plenary moments Ides lustment kitchen Belong ho ag av kolleOPLE transing mainly upp TELE hut – vid själva begravningen, en symbolisk tagande verksamheter taken dara på pomMembers. där ångesten noch genderningen tbsp Been nonst efterlängtad jämplight vocal kän Emper Syr, competing Cybass att slaq, kommer did HenriTD.

Ha, ha, ha!

Sedan skapade jag en outline (bra!) och ett antal dokument (kapitel):

Första dokumentet/kapitlet

När jag tryckte på första dokumentet, fick jag upp följande text, som inte (i min värld) relaterade till vad jag ville berätta i första kapitlet.

Detta om familj och det oväntade bandet till Ante.

Denna berättelsestruktur utforskar sorg, upptäckt och slutligen helande genom de oväntade familjebanden som bildas efter faderns bortgång och avslöjar arvet av broderskap bortom blodsband.

Andra kapitlet

För andra kapitlet, får jag frågan om vad jag vill skriva. Jag svarar med en kort mening och får sedan följande text.

När höstens första kalla vindar började vina genom Stockholms trånga gränder, nådde ett telefonmeddelande Henrietta under en grå och regnig eftermiddag. Det var från St. Eriks sjukhem, där hennes far, Georg, hade tillbringat de senaste åren av sitt liv. Rösten på andra sidan luren var mild men ändå tydligt skakad.

“Henrietta? Det är sjuksköterskan Anna. Jag är ledsen att behöva berätta detta över telefon, men din pappa, Georg, han somnade in tidigt i morse. Vi gjorde allt vi kunde, men i slutändan var han väldigt gammal och hans kropp orkade inte längre. Vi är så ledsna för din förlust.”

Henriettas hjärta sjönk. Tanken på att hennes far hade dött ensam, utan en familjemedlem vid sin sida, fyllde henne med en obehaglig känsla av skuld och sorg. Hon hade besökt honom så ofta hon kunnat, men de senaste månaderna hade livets många åtaganden kommit i vägen.

“Han frågade efter dig igår,” fortsatte sjuksköterskan, vars ton nu var viskande och försiktig. “Han sa något udda – jag tror han ville att du skulle veta något särskilt.”

Med skakiga händer styrde Henrietta bilen genom regnet till sjukhemmet. Väl framme väntade Anna på henne i den månbelysta lobbyn. Hon förde Henrietta till en liten avskild salong där de två kvinnorna satte sig. Anna räckte över en liten, brun, väl använd portfölj.

“Din far lämnade detta till dig. Han sa bankfackets nyckel skulle vara här, det sydde han själv in i sidan av väskan. Var därför så orsakad kring densa.”)

Med långsamma fingerdrag öppnade Henrietta portföljen och fann både nyckeln och ett gulnat brev. Det var adresserat till henne. Känslostormen hon gick igenom när hon läste ord som tydligt smakade av en bortspend tid var överväldigande. Med skakande händer tog hon upp det försiktigt vikta brevet och började läsa, strandande på raden där hennes verklighet kullkastades:

“Min kära dotter, det är något jag aldrig tidigare haft modet att berätta för dig. Du har en bror…”

Orden dansade förbi i ett virrvarr av chock och förvirring. Hur hade detta undanhållits henne genom alla år? Hon satt i tysthet, försjunken i tankar över kärlek, hemligheter och familjeband som nyss fallit som bräckliga löv till marken och virvlade nu sakta ner ett okänt öde till mötes.

Slutledning

Summeringen av testet är att jag nog föredrar att skriva mina egna manus utifrån MIN bild av handlingen. Alternativet är att jag måste lägga ner massor av tid för att definiera exakt vad och hur jag vill ha en lösning.

Men roligt var det …

Monica