Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou – recension

Format: pocket

Antal sidor: 407

Utgivning: Omkring 2008

Förlag: Piratförlaget, troligtvis

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Samtidskrönika med militära inslag

 

Hur fångade inledningen mig: Fruktansvärt seg och tråkig.

VILKEN är själva handlingen: Ett barn blir kidnappat och ska återfås med militär hjälp.

Intrigerna: Dramatiska men eftersom de inte är tydligt gestaltade, är de inte tillräckligt gripande.

Miljöbeskrivningarna: Okej.

Dialogerna: För få.

Baksidestexten – tagen från nätet

” Efter tretton år i exil återvänder viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton till Sverige för att få resning i livstidsdomen. Genom sin gamle vän Erik Ponti hamnar han nu i ett nytt umgänge, där de närmaste vännerna är förre översten i Främlingslegionen, Pierre Tanguy, och hans fru polisöverintendent Ewa Tanguy.

Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det nya behagliga, fridfulla livet vänds helt över ända den dag en familjekatastrof drabbar dem.

Carl Hamilton använder alla sina gamla kunskaper som spionchef och Pierre mobiliserar vänner inom Främlingslegionen. Deras mål finns i Saudiarabien.”

Mest positivt

Att jag äntligen lyckades ta mig igenom en Guillou-roman – trots att den var mer berättande än gestaltande.

Minst positivt

Tråkigt skriven men texten är välskriven. Saknar gestaltningen som blir tydligare mot slutet och då ökar också dramatiken. Kan inte för mitt liv begripa hur denna författare med sin fyrtionde bok blivit så populär, baserat på att han berättar mer än vad han gestaltar. Stundtals fick jag tvinga mig igenom texten som var som en journalistisk rapport – urtråkig.
Han lyckades nästan få mig att överge boken och fick ingen inledande krok på de första hundra sidorna.
Den här romanen hade ledigt kunnat kortas ner till mindre än 300 sidor.
Saknade också känslorna. I en sådan här dramatisk berättelse, hade jag önskat att jag fick uppleva förtvivlan, men den var ganska sval.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, brukar jag dela utvalda texter ur boken. Lägg märke till att det inte finns en enda dialog i början av dessa sidor.

Inledningen (börjar med en prolog)

”Han älskade hästar men det var inte det som blev hans död. Alla i hans släkt älskade hästar, de flesta mer eller mindre uppriktigt och några bara för att det var en social nödvändighet. Att dyrka den vindsnabba ritten genom öknen var närmast en nationell skyldighet där hemma. Ungefär som, fast på ett lägre och barnsligare plan, den obligatoriska hyllningen till mammas äppelpaj var det i hans andra hemland.”

Sidan 100

”Men den plågsamma frågan hängde alltid i luften. Hon såg den i ögonen på journalistvännerna varje gång de träffades och hon anade den till och med i Pierres ögon: hade inte det här justitiemordet kunnat förhindras och skulle inte lagen gälla lika för alla?
Antagligen var det av hygglighet eller någon sorts överdriven pietet som de aldrig tog upp frågan med henne, eller ens när hon var inom hörhåll. Gissningsvis var det ändå ett av deras dominerande samtalsämnen när hon inte var med.”

Sidan 200

”Alltså bollade de bara över ärendet till den stackars åklagarmyndigheten i Stockholm som nu skulle förlora saken i Stockholms tingsrätt. Men då var det det svenska domstolsväsendet som stod för det negativa besked till USA, inte den svenska regeringen.  Utrikesministern slapp på så vis ur knipan och kunde lätt två sina händer med en enkel hänvisning till demokratiska staters oberoende rättsväsen. Och till denna diplomatiskt finurliga manöver fick Carl bidra med ett par dagar i cell. Häktningsförhandlingen nästa dag var bara en formalitet och skulle sluta i antiklimax.”

Sidan 300

”Ewa hade stått ut två dagar ensam hemma på Norr Mälarstrand, sedan hade hon flyttat tillbaks ut till Stenhamra. Det var möjligen något självsvåldigt eftersom varken värden eller Pierre var hemma, och hon hade mer eller mindre tvingat Anna att följa med.
Sedan kidnapparna greps i London hade journalistbelägringen utanför hennes och Pierres bostad börjat om. När ytterligare två personer greps i Frankrike och Australien, varav den ena tycktes vara den kvinna som var först med att rent fysiskt lägga händerna på Nathalie, så ökade det journalistiska trycket ännu mer.”

Summering

Visserligen välskriven, men mer som en journalistisk berättelse eller rapport. Den får endast 2 av 5 möjliga pennor av mig. Gillar du krigsredogörelser eller politiska aspekter, rekommenderar jag den.

Vid pennan

Monica