Skrivartips: Miljöbeskrivningarna

Det är viktigt att du får till miljöbeskrivningarna. Låt läsaren SE var karaktären befinner sig. Stora författare har alltid bjudit på skickligt skrivna miljöbeskrivningar.

Exempelvis kan du här läsa August Strindbergs början på romanen Röda rummet:

”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparna hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höll just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarna bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen människofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor. ”

Vilken ljuvlig text; om än aningen för lång mening (enligt mig). Det hade gått alldeles utmärkt att skapa mindre meningar och blivit mer lättläst. 😉

Dock vill jag slå ett slag för att du ska börja med en riktigt spännande händelse. Något som krokar fast läsaren. Sedan kan du väva in miljön i den.

Kanske kan du fördjupa konflikterna genom att väva in miljön? En mörk kyrkogård om natten skapar dramatik, exempelvis. Miljön påverkar också dialogen. Du talar annorlunda om du står på en kyrkogård eller är på en fest hos goda vänner – eller hur?

Akta dig för att flyta ut för mycket. Ge läsaren små portioner i taget. Annars blir det kanske en reseskildring. Läsaren tappar intresset. Jag minns en bok som jag hade sett fram emot att läsa för några år sedan. Men författaren gled ut i specifika miljöbeskrivningar och jag tyckte till slut att den blev hopplöst tråkig. Lagom är bäst.

Miljön kan även användas till att visa på karaktärens styrkor och svagheter. En ostrukturerad person har exempelvis ofta ett stökigt skrivbord, slänger kanske kläder omkring sig och plockar inte undan på köksbordet. Då vet vi som läsare, att personen är stökig, utan att det står i texten. En pedantisk person kan kanske inte gå förbi bordet utan att ha en fuktig trasa i näven, eller får dammsugaren en extra promenad per dag.

Ibland har jag rekommenderat mina deltagare att ta en promenad och leta efter saker med röd färg. Då brukar de inte ha stort minne av andra miljöbeskrivningar utan fokuserar på allt rött. En kul övning som påvisar en del.

Testa själv!

Lycka till med miljöbeskrivningarna!

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)