Bortom alla gränser av Birgitta Bergin – recension
Format: Inbunden
Serie: Kvinnlig vänskap (del 2)
Antal sidor: 366
Utgivningsdatum: 2024-10-04
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164208798
Recensionsex: Ja
Tusen tack Birgitta och Piratförlaget för recensionsexemplaret!
Typ av bok: Feelgood och relationsroman om kvinnors vänskap.
Hur fångade inledningen mig: Normalt när jag läser Birgittas romaner, fastnar jag direkt men den här gången tog det längre tid. Det här är andra delen om kvinnlig vänskap och huvudkaraktären Tone.
Så här börjar den:
”Sand och ännu mera sand. Det är vad jag ser när jag tittar ut genom det minimala flygplansfönstret Blicken letar sig framåt så långt det går att se, men där finns inget annat än just … sand. Himlen är knallblå och alldeles nära, som om jag är innesluten i en blå bubbla.
Handen greppar den lilla vinflaskan av plast och jag häller upp resten av innehållet i glaset, också det av plats. Jag flyger ekonomiklass. Varför vet jag inte riktigt Chanelle skulle ha bannat mig om hon hade vetat, men nu finns hon inte längre.”
VILKEN är själva handlingen: Handlingen utspelar sig i Senegal.
Intrigerna: Intrigerna leder handlingen framåt.
Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar.
Dialogerna: Tydliga och framåtdrivande.
Baksidestexten – tagen från nätet
” För att få en nystart i livet reser Tone långt bort från vännen som lämnade henne och långt från det kalla Sverige. Hon kommer till Senegal där hon träffar den karismatiska Maja. En intensiv och djup vänskap tar fart i det främmande landet.
Men vad är det Maja döljer som får henne att gråta om nätterna? Och Rickard, han som skriver fina meddelanden till Tone från världens alla hörn, vad kommer han att betyda i hennes nya liv?
Tone gör allt för att blicka framåt men livet i Senegal lär henne ännu en gång att människor inte alltid är vad de utger sig för att vara. Hon tvingas ta itu med hemligheter som skakar om livet och som får henne att ta nya beslut mer än en gång.”
Mest positivt
Birgittas författarröst speglar – som alltid – relationer på ett gripande sätt. Dessa romaner är alltid förknippade med känslor. Karaktärerna fastnar och stannar kvar när boken är slut. Gillar vändningen som romanen tar i slutet. Älskar överraskningar och får dito här.
Minst positivt
Texten är oftast bra, inlevelsefull och grammatiskt riktig i Birgittas böcker men den här gången har ett fel smugit sig in – något som tyvärr varken lektör eller redaktör observerat. På sidan 316 står det nämligen ”… är Majas fru …”. Och som du förstår är detta felaktigt.
Det finns även stavfel på sidan 200 (se citat nedan). Meningen ”Nej, man han lindrade smärtan.”
Tyvärr finns det också en hel del upprepningar, något jag inte tidigare har reagerat på gällande Birgittas romaner. (Se dialogen nedan under sidan 200, där ordet ”han” upprepas massor med gånger.)
Gillar dessutom inte att dialoger kommer på samma rader som övrig text (se nedan utifrån citat från sidan 100). Alla dialoger ska stå på egna rader, tycker jag. Då blir texten så mycket lättare att läsa.
Omslaget tilltalar inte mig, varken för den här romanen eller den förra i serien. Om du jämför dessa minimalistiska omslag med tidigare, håller du kanske med mig. Här ser du några av de omslag som finns på böckerna:
Jag älskar omslagen till höger. De ger så oändligt mycket mer behållning för mitt konstnärliga öga.
Recensioner av Birgittas böcker
Här finns tidigare recensioner av Birgitta Bergins böcker. Tyvärr har jag stängt ner bloggen monicaiveskold.se så du kan inte läsa hela recensionen. Endast recensionen för Smultronhyllan är klickbar eftersom den ligger på denna blogg.
Några valda texter ur boken
Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.
Sidan 100
”Först tystnad, men så händer något.
― Tone! Jävlar, du ringer alltså! Så vad är det som har hänt?
― Inget.
― Men varför ringer du?
Jag harklar mig besvärat. ― Jag har varit här i över en vecka och jag tänkte att det kan vara kl att ses Men jag vet ju inte var du bor så kanske det blir för långt …
― Klart vi ska ses! Bobo låter glad och ivrig ― Säg var du bor! Jag kan komma till dig.
― Nej. Nervöst tittar jag ner på trädgården från min balkong, orolig för att Maja ska höra. ― Vi kan väl ses på någon bar eller så.”
Sidan 200
”― Fick Bobo dig att hitta var?
― Nej, man han lindrade smärtan.
Jag lägger min hand över Majas Hon fingrar nervöst på en pappersbit som ligger å bordet men hon slutar med det, med min hand över hennes. Sorgset möter hon min blick.
― Benjamin var så skör. Han var min ögonsten under sina första år. Medan Peppe sparkade boll och gjorde killsaker med de andra grabbarna var jag tillsammans med Benjamin. Han var inte alls intresserad av bollsporter eller att brottas på golvet eller att springa och leka och skrika. Han var mest tyst. Vi läste en hel del böcker han älskade när jag läste för honom redan innan han kunde prata. Han sökte närhet och höll sig ofta tätt intill mig Sökte sig sällan till Peppe. Han höll gärna min hand när vi var ute och promenerade. Då kunde han vända upp sitt lilla ansikte och se på mig. Han log nästan aldrig, han hade en så allvarlig min. Hans stora, mörkblå ögon såg rakt igenom mig, som om de vädjade efter något. Kärlek kanske? Ömhet? Vad vet jag. Jag försökte ge honom allt det där, ändå gled han iväg.”
Summering
Trots de saker som jag kritiserar, är det en läsvärd roman. Den griper tag i mig och jag ger den 4 av 5 pennor. Rekommenderas!
Vid pennan
Monica
Format: E-bok
Här kan du se ett foto på mig och Morgan.
En biografi som jag tror att många uppskattar. Den är gripande och sann. Jag ger den full pott, dvs 5 av 5 pennor eftersom den var välskriven och otroligt berörande läsaren. En modig satsning att som skådespelare och regissör mm, delge svenska folket denna tragiska barn- och ungdom.
