Hur blir du en bästsäljande författare?

Letar du efter hemligheten som kommer att göra dig till en bästsäljande romanförfattare? Det går aldrig att förutse, aldrig att lova. Det finns ingen genväg. Ändå frågar författare ofta: ”Om du bara kunde ge mig ett tips, vad skulle det vara?”

Ett tips är: Undvik ”direkt språk”. Det är ingen magisk lampa, men om du behärskar denna fallgrop, kommer du omedelbart att överträffa 99% av dina konkurrenter. Termen myntades av Hollywood-manusförfattare för prosa som speglar verkligheten utan att föra berättelsen framåt. Ett av de vanligaste misstagen i annars bra skrivande. Även proffs faller ibland baserat på detta.

Det har ingenting att göra med din förmåga att sätta ihop en mening, ett stycke eller en scen. Du kan till och med ha en bra idé, veta hur man bygger upp spänning och ha ett öga för dialog. Men du kan fortfarande förbättra det här.

Här är ett tydligt exempel på en text som kan förbättras:

***

Henriettas telefon pep, vilket berättade för henne att hon hade ett samtal. Hon tog ner väskan från axeln, öppnade den, tog ut mobilen, tryckte på svara-knappen och lyfte mobilen till örat.

― Henrietta, sa hon.

― Hej, Henrietta.

Hon kände igen Anders röst.

― Anders, älskling! Hej!

― Var är du, snäckan?

― Just anlänt till parkeringsgaraget.

― Inga fler problem med bilen då?

― Åh, killen på bensinstationen sa att han tror att den behöver en hjulinställning.

― Bra. Gäller fortfarande bokningen för ikväll?

― Ser fram emot den älskling.

― Hörde du om Eva?

― Nej, vad sägs om henne?

― Cancer.

― Vad?

***

Så här bör scenen återges:

***

Henriettas telefon pep. Det var hennes fästman, Anders, som berättade för henne om en av deras bästa vänner, något som fick henne att glömma var hon var.

― Cancer? viskade hon, knappt hörbart. Jag visste inte ens att Eva var sjuk. Visste du det?

***

Lita på mig, inte en läsare kommer att undra hur hon visste att personen i andra änden var Anders.

Läsaren behöver inte få veta allt det andra oväsentliga, att hennes telefon är i hennes väska, att hennes väska hänger över axeln, att hon måste öppna väskan för att ta upp telefonen, trycka på en knapp för att ta samtalet, lägga telefonen till örat för att höra och tala, identifiera sig för den som ringer, bli informerad om vem det är…

… ja, du fattar poängen.

 

Om du faller in i direkt skrivande (och det gör vi alla), anklaga inte dig själv. Det visar att du har förmågan att spegla verkligheten. Det är trevligt. Men sluta nu. 🙂

Separera dig från konkurrensen genom att endast skriva det viktiga.

Gräv djupt. Gå förbi allt svammel. Utvinn dina känslor, ditt sinne, hjärta och själ, och kom ihåg hur det kändes när du fick nyheter om en vän. Distrahera inte med detaljer. Ge läsarna äventyret de valde genom att läsa din berättelse.

Lyft berättelsen när Henrietta säger:

***

― Jag måste ringa henne, Anders. Jag måste avboka vårt kvällsmöte.

***

Nu är det en berättelse som jag skulle fortsätta läsa. Skulle inte du?

Lycka till!

Monica