Bokrecension, Noveller och Filmtips, Skriva

Udda & Jämna av Hanna Zeime – recension

Udda & Jämna av Hanna Zeime – recension

Format: Inbunden

Antal sidor: 330

Utgivningsdatum: 2023-02-06

Förlag: Zeime förlag

ISBN: 9789152748060

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Hanna för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Den klassas som en spänningsroman men jag tycker det är en feelgood och relationsroman.

Hur fångade inledningen mig: Hm, så där … Jag misstolkade direkt påsen med det dyrbara innehållet, se nedan. Så här börjar romanen:

”Eva gick med raska steg och svor över regnet som piskade henne i ansiktet. Hon kastade en blick över axeln och såg att gatan var lika tom bakom henne som framför. Trots att hon befann sig i centrala Malmö var inte en själ ute. Ingen annan var dum nog att gå ut i det här vädret. Hon tryckte papperspåsen mot bröstet innanför jackan. Det dyrbara innehållet fick inte bli blött.”

VILKEN är själva handlingen: Den handlar om Eva och hennes ångest samt personerna i hennes närhet.

Intrigerna: Driver handlingen framåt.

Miljöbeskrivningarna: Några är bra, andra kunde varit mer tydliga – exempelvis Malmö-miljöerna som är mycket familjära för mig.

Dialogerna: Tydliga, skrivna på egna rader och med pratminus.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Eva är nöjd med sin rutin. Det var hon själv som kom på den briljanta idén att ta sina ångestdämpande tabletter varannan vecka. När hon tar sina tabletter (jämna veckor) är hon trött och likgiltig och vill mest bara ligga i sängen och se på tv och äta kanelbullar. Efter en jämn vecka ser hennes lägenhet ut som ett tonårsrum med disk, skitiga kläder och tomma chipspåsar överallt. När hon inte tar tabletterna (udda veckor) orkar hon städa, duscha och viktigaste av allt, åka och hälsa på sin dotter och barnbarnen. Men utan tabletterna måste hon kämpa mot den vidriga ångesten och känslan av att något hemskt är på väg att hända, och efter det som hände henne som ung, är hon alltid redo att försvara sig.

När Eva är med om en incident på ett café blir hon tvungen att prata med polisen, den enda myndighet hon avskyr mer än försäkringskassan. Hon tappar humöret och blir skickad till ett märkligt behandlingshem mitt ute i skogen. Underliga saker händer och Eva tvingas att ta sitt livs viktigaste beslut.” 

Mest positivt

Lättläst. Kraftfulla oförglömliga karaktärer (många med diagnos). Fin gestaltning som skapar bilder hos mig. Humorn som jag verkligen uppskattar. Detta är en unik roman som inte liknar någon annan som jag läst. Uniciteten är värdefull.

Minst positivt

Upprepning av pronomen i början av flera rader i vissa stycken, speciellt sidan 14 och 100 (se nedan). På sidan 14 börjar åtskilliga meningar med ordet ”Hon”. Detta är inte acceptabelt eftersom det stoppar upp läsningen. Även om det är en dialog på sidan 100, så är det alltför många ”Jag” som inleder meningarna, något som en lektör borde ha observerat i förväg. Ett läsbarhetsindex med åtföljande analys, hade lyft upp texten.
Känsloord bör undvikas, se exemplet nedan från sidan 201. Dessutom hade texten mått bra av att rensas från småord utifrån en dylik lista, ord som ”ju” kan ledigt tas bort.
Slutligen, blev besviken eftersom intrigerna inte blev lösta. Det är viktigt att alltid avsluta en roman genom att knyta ihop säcken och den dramatiska kurvan, vilket saknas i denna. Vi får inte något egentligt slut på alla konflikter, tyvärr.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt.

Sidan 14

”… Hon var patient och hade trott att panikångest var en hjärtattack. Hon kände sig otroligt fånig, som en förvirrad gammal tant. Hon kunde knappt se doktor Brakander i ögonen när han satt och förklarade för henne vilken typ av behandling han rekommenderade. Hon fick recept på ångestdämpande tabletter, en tablett varje kväll under ett par veckor för att komma ur den akuta fasen. … Hon hade nickat, tackat och gått hem med svansen mellan benen.”

Sidan 100

”― Det är jobbigt. Jag tycker inte om att ha människor i mitt kök.
― Jag vet och det är därför det här är en bra övning för dig. Du kommer att klara det och nsta gång kommer det inte att kännas lika jobbigt.
― Jag hoppas det.
― Jag måste gå. Kämpa på så ses vi senare, sa Flemming och försvann iväg.
― Jag trodde att du ville baka kanelbullar med oss, sa Eva förvånat.
― Inte riktigt, sa Linn. Jag fick i läxa att utmana mig själv och göra något som jag tycker är jobbigt. Jag tycker inte att ha folk i mitt kök så jag valde att vi skulle baka tillsammans.”

Sidan 201

”Eva stod i det rosa rummet och tänkte att de kunde göra om sovrummet till ett tv-rum. Det bodde ändå ingen här och vad skulle de med ett tomt sovrum till? Hon hade gärna haft kvar sängen om det hade varit hennes privata tv-rum, men om de skulle se något tillsammans var det bättre med en soffa. Tidigare hade hon velat ha en tv för sig själv, men nu kände hon att det hade varit trevligt att se något tillsammans. Kanske kunde hon välja att se film som sin gemensamma aktivitet? Hon fick prata med Lars om det fanns pengar till en soffa. Om Lars sa nej, kunde kanske Per bygga om sängen till en soffa. Han gillade ju att bygga och hade visat sig vara duktig på det. Om det behövde, kunde hon sy kuddar och klä soffan. Det kunde bli ett trevligt projekt som hon och Per hade tillsammans när allt ståhej runt Flemming hade lagt sig.”

Summering

En debutroman som jag, trots mina påpekanden kring förbättringar, ger höga poäng. 4 av 5 pennor får den. Läs den!

Vid pennan

Monica