Dialog och dialekt

Personligen rekommenderar jag inte att du använder dialekt i dina dialoger. Även om många författare gör så, tycker jag det blir svårt att läsa och förstå. Då är det bättre att skriva:

― Sätt ner den på byrån, sa hon på skånska.

Det förstår alla läsare.

Möjligtvis kan du använda orden ’dom, sej, dej osv’ i dialogen. Men undvik övrigt talspråk.

Att läsa dialoger på gotländska exempelvis får mig att tappa intresset. Det är inte säkert att jag ens förstår innebörden. Samma sak på alla gamla dialekter. För att inte tala om förfärliga sociolekter som exempelvis Jens Lapidus använder i sina böcker. Jag har försökt läsa dem många gånger men har nu gett upp. De driver inte storyn framåt för mig. Kanske är det annorlunda för dig?

Framstående författare som P G Wodehouse lyckas får människorna att bli av kött och blod genom deras repliker. Ibland använder han dialekter men på ett utsökt sätt. Läs gärna något av honom, så förstår du.

Undantaget för mig har varit boken om ’kvinniskorna’, dvs Egalias döttrar, som jag läst flera gånger. Här kan du läsa mer om den: Egalias döttrar – Wikipedia. Numera har jag skänkt den till Loppis och hoppas någon blir lika glad i den som jag har varit. Boken finns numera i ny upplaga. Här hittar du länken till den: Egalias döttrar – Gerd Brantenberg – Bok (9789180234597) | Bokus. Rekommenderas varmt!

Lycka till med dialogerna!

Monica