Historisk vandring på Sankt Lars i Lund

Måndagen den 10 juli var jag på en historisk vandring i parken kring Sankt Lars, ledd av Mikael P Wilson från Skräckfabriken (Skrämmande eventbolag | Skräckfabriken AB (skrackfabriken.se). Vandringen var väldigt intressant och jag rekommenderar verkligen denna. Några platser finns även kvar för den historiska vandringen kring Vipeholm i Lund.

Passa på att boka!

Sankt Lars sjukhus öppnade i juni 1879 – en ny inrättning för sinnessjuka i Lund.

Ljus, luft och grönska skulle dominera det nya hospitalet. 37.000 buskar och träd, planterades.

Kvar finns de vackra byggnaderna kring den östra borggården. Där tronar den ståtliga tidigare förvaltningsbyggnaden med kyrksal, som numera är Sankt Thomas katolska skola. Det var på skolgården vi alla träffades inför vandringen.

Mitt över den fina parken ligger överläkarvillan där en förskola numera finns.

Finast var förstaklasspaviljongerna för de betalande patienterna. De bodde i egna lägenheter och behövde inte arbeta. Många kulturpersonligheter har suttit här i perioder (de med mycket pengar, vill säga), till exempel specialisten på persisk poesi Eric Hermelin och konstnären Carl Fredrik Hill. Hill kom till sjukhuset 1878. Varje gång han blev sjuk målade han obscena motiv i pariserblått och kadmiumgult. Enligt journalerna led han av hallucinationer och förföljelsemani.

Lugna, halvlugna och stormiga avdelningar inrättades och placerade i fallande skala från de vackra byggnaderna. Här trängdes man i stora sovsalar eller små celler.

Sankt Lars var ett slutet och nästintill självförsörjande samhälle. De intagna arbetade med de flesta uppgifterna i trädgården, jordbruket, bageriet, snickeriet, tvättinrättningen och köket.

Ogift personal bodde på sjukhuset. Personalen skulle vara ogift och bo på sjukhuset, hopfösta fem i varje rum. Längre fram inrättades bostäder för familjer. Innan dess fick man smyga i parken. Det finns många berättelser om älskog. Ledde sådan till graviditet blev det avsked (för kvinnan).

Redan 1891 hade Asylen tillkommit för patienter som ansågs obildbara. Det stora huset i mörkt tegel blev huvudbyggnad för den västra borggården placerad på andra sidan ån. Därifrån kom sällan någon patient ut i det fria.

Sjukhuset avvecklades 2013. På 40- och 50-talen hade Sankt Lars 1.600 patienter.

***

Vilken härlig avkoppling till allt mitt packande inför flytten.

Och det blev många steg när vi vandrade omkring i parken och avslutade med besöket på den gamla kyrkogården. Dramatiska öden och intryck, vill jag lova.

 

Här kan du se kyrkogården med alla anonyma gravar. Endast järnrosor utmärker flertalet. Dock finns en och annan gravsten som anhöriga har bekostat. Som Micke berättade, det var skamligt att befinna sig på ett sjukhus för mentala åkommor.

Cirka 2000 patienter begravdes under de 56 år gravplatsen användes, det vill säga cirka 40 patienter årligen. Att så många dog berodde på farsoter som spanska sjukan och tuberkolos. Den sista patienten begravdes 1951.

 

Som du förstår väckte vandringen med alla spännande historier, upp min författarhjärna. Kanske blir det en roman i framtiden om någon fiktiv person från Sankt Lars.

Vid pennan
Monica