Viskaren av Johanna Krebs och Alice Johansson – recension

Format: Häftad (danskt band)

Antal sidor: 376

Utgivningsdatum: 2021-09-23

Förlag: Chapter Rebels AB

ISBN 9789198674309

Recensionsex: Nej. Viskaren var en vinst i en skrivarkurs.

Tusen tack Johanna och Alice!

 

Typ av bok: Ungdomsroman med science fiction
Viskaren är den första boken i serien om arvtagarna, familjerna som fortfarande lever nära den nordiska mytologin.

Här kan du läsa inledningen som börjar med en prolog:

”Han betraktade flickan och hunden genom fönstret när de närmade sig. Deras sätt att röra sig tillsammans när de korsade skolgården avslöjade va som hänt. Bandet hade knutits. Hon var en av dem nu, precis som han själv skulle ha varit om de inte hade menat att han missbrukat sin kraft. Han knöt näven i byxfickan så hårt att naglarna skar in i huden. Smärtan fick honom att lugna ner sig.”

VILKEN är själva handlingen: Den handlar om en skola för blinda. Det händer mystiska spännande saker.

Intrigerna: Kraftfulla, ibland hotfulla.

Miljöbeskrivningarna: Fina.

Dialogerna: Dialoger driver handlingen framåt.

Baksidestexten – tagen från nätet

”Tänk dig att vara en helt vanlig tonåring och få en sjukdom som gör dig blind. Det är vad som hänt Emma, som precis har anlänt till en lägerskola för att lära sig anpassa sig till de nya förutsättningarna. Hon tillhör en av få lyckliga som fått en ledarhund, Santos. Fast Emma vill inte ha någon hund. I alla fall är det vad hon tror tills det visar sig att Santos är en väldigt speciell hund som har förmågan att låna ut sin syn till henne.

Men Emma verkar inte vara den enda på skolan som har en hemlighet. Vilka är ungdomarna som smyger i korridoren på natten och varför drömmer Emma om en fyr? I takt med att Emma börjar förstå vad den nya förmågan innebär lär hon sig också vad det betyder att vara en viskare och vem Margrim är, han som mördade den senaste viskaren för hundra år sedan.”

Mest positivt

Välskriven. Det var inte många småfel jag hittade, varken stavfel eller grammatiska. Ofta brukar det smyga in en del sådana, men inte i den här boken.
Berättelsen är gripande och varvar reella saker med mystiska science fiction-intriger.
Den kan mycket väl läsas av vuxna även om den riktar sig till ungdomar.
Gillar också att dialogerna kommer på egna rader.
Lagom långa kapitel och tydliga kapitelrubriker.

Minst positivt

Att den dramatiska kurvan avslutades utan klimax vilket fick händelserna att rinna ut i sanden (ha ha, nu var jag vitsig). Det blev tydligt att den inte hade något avslut utan slutet blev hängande i luften som ett slags cliffhanger. Boken har uppföljare i serien. Men jag gillar när en bok blir dramatiskt avslutad och det saknade jag tyvärr i den här. Slutet blev alltså lite platt.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Inga spoilers, således. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”― Rebecka verkar visst bestämma mycket, sa Emma syrligt.
― Det finns en god anledning till det, svarade han lugnt.
― Jaså? Som vadå?
Det var så självklart att Jonahtan inte riktigt visste hur han skulle sätta ord på det. Det fanns inget enkelt sätt att säga det på som gjorde att hon skulle förstå. R:s kraft var diffus och inget man pratade högt om För någon utifrån skulle det bara set ut som om främmande människor hade beslutat om hennes roll i gruppen, men i själva verket ad den förutbestämd redan när hon föddes. En del aven uråldrig sedvänja. Ingen arvtagare skulle ens komma på tanken att ifrågasätta den. Han drog handen genom håret i en frustrerad gest.”

Sidan 200

”― Vi får väl skylla på att vi blev osams och hamnade i slagsmål, föreslog Jonahtan.
― Förlåt, men du verkar inte direkt vara den typen som hamnar i slagsmål med någon över huvud taget, invände Emma och masserade försiktigt högerhanden medan hon funderade på att be Santos titta på den.
― Inte Jonahtan kanske, men Jack är alltid retlig. Jonahtan får säga att Jack gick över gränsen den här gången, bestämde R. Jag måste berätta en annan sak för er också. Jag fick tag i Christopher medan ni var borta.
― Äntligen, utbrast Victor.
― Han sa att de har hittat en död siren. Tömd på blod, fortsatte R.”

Summering

En välskriven roman som är läsbar även för vuxna, trots att den riktar sig till ungdomar. Jag ger den 4 av 5 pennor. Tack för att jag fick möjligheten att läsa denna härliga bok. Rekommenderas varmt!

Vid pennan

Monica

Under Londons broar av Jojo Moyes – recension

Format: Pocket

Antal sidor: 501

Utgivningsdatum: 2021-09-15

Förlag: Printz

ISBN: 9789177714330

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Feelgood

Hur fångade inledningen mig: Det tog lång tid innan jag fångades av inledningen. Mycket ovanligt för en Jojo Moyes-bok. Normalt är jag fast efter endast några stycken.

Så här börjar prologen:

”Han såg hennes gula klänning innan han såg henne. Den lyste i den tilltagande skymningen, som en fyrbåk i bortre änden av stallet. Han stannade till en stund, visste inte om han vågade tror sina ögon. Sedan sträckte hon upp sin bleka arm, Gerontius böjde sitt smäckra huvud över boxdörren för att ta emot den godbit hon hade att erbjuda, och själv halvsprang han emot dem, med stövlarnas stålhättor klickande mot det våta stenarna.”

VILKEN är själva handlingen: Romanen handlar om en flicka, en häst, flickans morfar och en advokat och hennes före detta make – fotografen.

Intrigerna: Ofta dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

Baksidestexten – tagen från nätet

” Fjortonåriga Sarah lever för sin häst, Boo. Hon har fått den av sin morfar Henry, med en förhoppning om att hon i framtiden ska lyckas komma in på en prestigefylld fransk ridskola och följa i hans fotspår. Men när Henry hamnar på sjukhus får Sarah problem, och plötsligt riskerar hon att mista både Boo och drömmarna om Frankrike.

Advokaten Natasha står alltid på de svagas sida. Men i privatlivet är det desto kämpigare: trots att de skilt sig tvingas hon fortfarande dela hus med sin karismatiske exmake Mac. När Sarah dyker upp i Natashas värld bestämmer hon sig för att strunta i alla regler och ta den unga tjejer under sina vingar. Och det beslutet kommer förändra allt i Natashas liv.” 

Andra böcker från denna författare

Jag har tidigare läst många fantastiska böcker av Jojo Moyes. Exempelvis:

• Arvet efter dig
• En andra chans
• Livet efter dig
• Sista brevet från din älskade
• Sophies historia
• Etthundra mil

Samtliga dessa böcker grep tag i mig omgående. Jag älskar Jojo Moyes böcker. Men romanen Under Londons broar är definitivt inte den bästa hon skrivit även om den är bra och jag rekommenderar den.

Mest positivt

Moyes finkänslighet för människorna och deras utmejslade karaktärer. Jag älskar hennes författarröst.

Minst positivt

Tråkig inledning vilket gjorde att det tog tid att fastna för romanen.
Alltför många meningar börjar med personliga pronomen (han/hon). Dessutom har Moyes många possessiva pronomen i texten (sitt). De stoppar upp läsningen.
Trist också att hon har dialoger inbakade i texten och inte – som sig bör – på egna rader.

Lite för mycket hästromantik för min smak.
Och hur i hela friden kan man översätta titeln som är fantastiska The Horse Dancer till något så trivialt som Under Londons broar?

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten. På grund av att texten är extremt lång i denna roman, har jag valt att delge fem olika textsnuttar.

Sidan 100

”Natasha kände knappt igen honom från senaste gången de träffades. Den här mannen var omtänksam, vänlig och mild. Det gjorde ont att se honom visa alla sina bästa sidor mot någon annan. Allt kändes lättare när hon kunde fokusera på hans brister.”

Sidan 200

”― Det här är inte Conors ställe, va? sa han medan hon dukade av.
Hon såg det genom hans ögon: ett feminint hem. Inte för att hon inredde med blommor eller volanger, men det fanns något i tonen och arrangemanget som antydde husägarens kön.
― Jag har inte köpt stugan, om det är det du vill veta. Jag hyr den bara.
― Jag vill inte veta någonting. Jag är bara … Han snurrade runt på stolen och såg ut över vardagsrummet genom dörröppningen. ― Bara lite överraskad.”

Sidan 300

”Klockan var fem över halv sju.
Hon knep prövande med tårna inuti stövlarna .Gick det verklige natt springa på fötter som hon inte längre kunde känna? Männen stod och småpratade vardagligt i små grupper, en del under färgglada paraplyer. Hon hade frågat Ralph tre gånger om han var säker och varje gång hade han svurit på att han var det. Men kunde hon lita på honom? Skulle deras vänskap vinna över hans idoldyrkan av Maltese Sal? Var det en fälla? Sara kunde inte låta bli att tänka på hur han vänt sig bort från henne på gården. Ralph var en opålitlig ensamvarg som bara handlade i eget intresse. Men hon måste ändå tro honom .Hon hade inget val.”

Sidan 400

”― Ganska läskigt.
― Tja, det måste ha funkat, annars skulle de inte ha fortsatt med det så länge.
Hon insisterade på att få betala. Han hade inte känt sig helt bekväm med att få middagen betald med ett stulet kreditkort, men hon hade försäkrat att hon skulle betala tillbaka varenda penny när Papa var bättre. Och med Sarah var det så att man litade på allt hon sa.”

Summering

Det är givetvis en gripande roman. Fantastisk författarröst. Moyes går alltid att lita på. Tyvärr var lite onödigt lång och det tog tid att komma in i den. Inte en av hennes bästa. Jag ger den 3 av 5 pennor men rekommenderar den varmt.

Vid pennan

Monica

(884)